Värderingsmodell

Principen för värderingsmodellens uppbyggnad

Värderingsmodellen bygger på principen att man först beräknar totalvärdet av vattenkraftverket inklusive andelar i regleringsanläggningar. Detta värde bestäms med utgångspunkt från värdet av normalårsproduktionen för ett s.k. normkraftverk. Skillnaden mellan vattenkraftverkets totalvärde och markvärdet utgör värdet av kraftverkets byggnader.

Värderingsmodellen för bebyggda vattenkraftverk utgår från värdet kr/kWh för ett genomsnittligt vattenkraftverk dvs ett normkraftverk. Det förutsätts att skillnaderna i kraftverkens värde per kWh är hänförliga till olikheter beträffande värdefaktorerna storlek, utnyttjandetid, möjlighet till flerårsreglering, belägenhet och ålder.

Marknadsvärde

Normkraftverkets värde ska utgöra 75 procent av vattenkraftverkets marknadsvärde i kr/kWh. Detta värde ska bestämmas enligt angivna värderingsregler i 5 kap. 5-6 §§ FTL.

Vilka egenskaper har ett normkraftverk?

Ett normkraftverk är ett kraftverk som definierats på ett visst sätt när det gäller ålder, normalårsproduktion, utnyttjandetid, möjlighet till flerårsreglering och belägenhet. De faktiska egenskaper som ett normkraftverk ska ha regleras i 15 kap. 3 § FTL. Ett normkraftverk definieras som ett kraftverk som

• tagits i drift under år 1955
• har en normalårsproduktion på 500 miljoner kilowattimmar
• har en genomsnittlig utnyttjandetid på 4 500 timmar per år
• saknar möjlighet till flerårsreglering
• levererar sin produktion till stamnätet i inmatningspunkt Forsse-Hjälta.

Värdefaktorn ålder uttrycks genom idrifttagningsåret 1955 och bör inte påverkas av om- och tillbyggnader.

Normalårsproduktionen på 500 miljoner kWh avser den produktion som i genomsnitt är tillgänglig per år vid kraftverket. Ett avgörande inslag i värderingsmodellen är kraftverkets normalårsproduktion och värdet av dess elproduktion. I en riktvärdeangivelse för vattenkraftverk ska värdet i kr/kWh anges för ett kraftverk som har de produktionsförutsättningar som ligger så nära genomsnittet för elproduktionen i landet som möjligt.

Utnyttjandetiden uttrycker möjligheten att anpassa produktionen till tidsperioder med hög efterfrågan (normalårsproduktion/installerad effekt).

Värdefaktorn flerårsreglering uttrycker möjligheten att fördela produktionen mellan åren genom magasinering av vattentillgången.

Värdefaktorn belägenhet uttrycker en relativ kostnad, större eller mindre, för inmatning av produktionen på stamnätet i förhållande till normkraftverkets läge i Ångermanälven och norrut till Gide älv.

När behöver ett vattenkraftverks värde korrigeras?

Om det finns ett verkligt vattenkraftverk med samma förutsättningar som ett normkraftverk skulle vattenkraftverkets riktvärde bestämmas som normkraftverkets normalårsproduktion (500 miljoner kWh) multiplicerat med det värde i kr/kWh som anges i riktvärdeangivelsen.

Om ett vattenkraftverk avviker från normkraftverket ifråga om någon av de riktvärdegrundande värdefaktorerna normalårsproduktion, utnyttjandetid och belägenhet, kan vattenkraftverkets värde korrigeras. Detta sker främst genom regleringen i FTF om hur olika korrektioner och faktorer som är anknutna till dessa värdefaktorer ska tillämpas.

Värderingsmodellen beskrivs i 15 kap. 2–9 §§ FTL och i 1 kap. 25 a–32 d §§ FTF.