Särskilt avdrag inom ett stödområde (regionalt stöd) för dem som betalar egenavgifter

Förutsättningar för rätt till avdraget

De som bedriver enskild näringsverksamhet eller är delägare i handelsbolag får göra ett särskilt avdrag från egenavgifterna om de bedriver näringsverksamhet från ett fast driftställe inom ett stödområde, s.k. regionalt stöd.

Bestämmelserna om avdraget finns i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980), i fortsättningen kallad stödområdeslagen.

Syftet med avgiftslättnaden är att den ska stimulera småföretagandet samt att bidra till en god service i de delar av landet som har de största geografiska lägesnackdelarna med bl.a. långa avstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång till service, låg befolkningstäthet och ogynnsamma klimatförhållanden (prop. 2001/02:45 s. 36).

Vilka områden räknas som stödområde?

Stödområdet för avdrag från egenavgifter och arbetsgivaravgifter är identiskt och omfattar främst kommuner i inre Norrland och i de norra delarna av Dalarnas och Värmlands län. För utförligare redogörelse hänvisas till sidan om särskilt avdrag från arbetsgivaravgifter.

Verksamhet vid fast driftställe

Ett villkor för rätt till avdraget är att näringsverksamheten bedrivs från ett fast driftställe inom stödområdet (2 § andra stycket stödområdeslagen). Däremot krävs inte att näringsidkaren är bosatt inom stödområdet och inte heller att han själv arbetat vid det fasta driftstället inom området. En delägare i ett handelsbolag kan alltså få del av avdraget utan att själv ha arbetat vid det fasta driftstället.

Om arbetet bedrivs vid flera olika fasta driftställen både inom och utanför stödområdet, får i avgiftsunderlaget för beräkning av avdrag endast ingå avgiftspliktig inkomst från fasta driftställen inom stödområdet (6 § stödområdeslagen).

För utförligare beskrivning av vad som avses med att olika verksamheter bedrivs från fast driftställe inom stödområdet hänvisas till sidan om särskilt avdrag från arbetsgivaravgifter.

I vilka fall får avdrag inte göras?

Att avdraget begränsas till den del av avgiftsunderlaget som utgörs av avgiftspliktig inkomst av näringsverksamhet innebär att de som betalar egenavgifter på inkomst av tjänst inte får göra avdraget. Det gäller exempelvis för den som har hobbyinkomster eller sådana royaltyinkomster som ska tas upp som inkomst av tjänst.

Verksamheter som inte ger rätt till avdrag

Vissa verksamheter ger inte rätt till särskilt avdrag (4 § stödområdeslagen). Det gäller såväl när avdraget avser egenavgifter som arbetsgivaravgifter. De verksamheter det gäller är följande:

• transportverksamhet
• fiskeriverksamhet, vattenbruksverksamhet eller sådan jordbruksverksamhet som avser produkter som anges i bilaga 1 till EUF-fördraget.

Undantagen avser verksamheter som omfattas av särskilda stödbestämmelser inom EU som innebär att stöd inte kan ges som så kallat statligt stöd av mindre betydelse (de minimis). Se vidare sidan om särskilt avdrag från arbetsgivaravgifter.

Avdragets storlek och hur det beräknas Vid beräkning av egenavgifterna och den allmänna löneavgiften får näringsidkaren göra ett avdrag med 10 procent av avgiftsunderlaget. Avdraget får dock inte vara högre än 18 000 kr per år (6 § stödområdeslagen). Avdrag får bara göras från den del av inkomsten som kommer från fasta driftställen inom stödområde. Om del av verksamheten bedrivs utanför stödområde och denna inte redovisas separat får en uppskattning göras av inkomstens fördelning.

Makar som arbetar i samma näringsverksamhet har rätt till var sitt avdrag med 10 procent av respektive avgiftsunderlag, dock med högst 18 000 kr vardera.

Avdraget ska i första hand göras från den allmänna löneavgiften. När avdraget görs får det inte medföra att de sammanlagda egenavgifterna blir lägre än ålderspensionsavgiften på 10,21 procent (6 § stödområdeslagen). Därför får exempelvis de som vid ingången av beskattningsåret har fyllt 66 år inte göra avdraget (2 § andra stycket stödområdeslagen). Åldersgränsen höjdes 1 januari 2023 från 65 år till 66 år för att motsvara de höjda pensionsrelaterade åldersgränserna i pensionssystemet och i angränsande trygghetssystem (prop. 2021/22:181). Från och med den 1 januari 2026 höjs åldersgränsen ytterligare till 67 år.För redogörelse för hur rätten till det särskilda avdraget påverkas av andra avdrag hänvisas till sidan om särskilt avdrag från arbetsgivaravgifter.

Begränsningsregel för handelsbolag

Det finns en särskild begränsningsregel för delägare i handelsbolag. Den säger att det sammanlagda avdraget för samtliga delägare i bolaget inte får vara högre än 85 200 kr per år. Avdraget ska fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem (6 § tredje stycket stödområdeslagen). Beloppet 85 200 kr motsvarar det högsta särskilda avdrag som en arbetsgivare får göra från arbetsgivaravgifterna under ett år (12 x 7 100).

Avdrag från både arbetsgivaravgifter och egenavgifter

För en egenföretagare som har anställda kan det bli aktuellt med särskilda avdrag från såväl arbetsgivaravgifter som egenavgifter. Även här finns en begränsningsregel som anger att de sammanlagda avdraget inte får vara högre än 85 200 kr per år (6 a § 1 st stödområdeslagen).

För delägare i handelsbolag som under året har gjort avdrag från arbetsgivaravgifter får det sammanlagda avdraget från egenavgifterna som är hänförliga till inkomsten från samtliga delägare i bolaget tillsammans med avdraget från arbetsgivaravgifterna inte överstiga 85 200 kronor per år. (6 a § 2 st. stödområdeslagenlagen).

Statligt stöd av mindre betydelse (de minimis)

Enligt EU-rätten är statligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på den gemensamma marknaden inte tillåtet om det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Vissa stöd anses dock förenliga med den inre marknaden (artikel 107.1 EUF-fördraget). Medlemsstaterna ska därför anmäla planer på stödåtgärder för granskning till kommissionen innan de får införas (artikel 108.3 EUF-fördraget). Vissa slag av stöd, som s.k. stöd av mindre betydelse, är undantagna från anmälningsskyldigheten (förordning nr 2023/2831).

Det särskilda avdraget för näringsverksamhet inom stödområdet (regionalt stöd) utgör ett sådant statligt stöd av mindre betydelse. Stödet har inte konstruerats som ett bidrag utan företag får stödet genom att göra avdrag i arbetsgivardeklarationen utan något ansökningsförfarande.

En arbetsgivare som mottagit något ytterligare stöd av mindre betydelse ska lämna uppgift till Skatteverket om den totala storleken på stöden.