Vad är ett europeiskt arvsintyg och vad kan man använda det till?
Ett europeiskt arvsintyg är en handling utfärdad av en domstol eller myndighet i en av EU:s medlemsstater utom Irland och Danmark, som arvingar, testamentstagare, testamentsexekutorer och boutredningsmän kan använda i en annan medlemsstat (artikel 62.1 och 63.1 i arvsförordningen).
Genom arvsintyget kan dessa personer på ett enkelt sätt styrka sin ställning eller sina rättigheter i andra medlemsstater. Arvsintyget förväntas underlätta för medlemsstaternas medborgare att hävda sina rättigheter vid arv i internationella situationer vilket är ett syfte med arvsförordningen (prop. 2014/15:105 s.41–42). Medborgarskap i ett medlemsland är dock inget krav. Arvsintyg kan utfärdas även till andra om förutsättningarna för att utfärda ett arvsintyg är uppfyllda.
Bestämmelserna om arvsintyg ska tillämpas på arv efter personer som avlidit den 17 augusti 2015 eller senare (artikel 83.1 i arvsförordningen).
Ett arvsintyg kan man använda för att visa (artikel 63.2 i arvsförordningen)
Uppräkningen är inte uttömmande.
Syftet med ett arvsintyg är att det ska användas i en annan medlemsstat. Trots det kan ett arvsintyg utfärdat av Skatteverket användas för att söka lagfart på en fastighet i Sverige i det fall arvet handläggs i Sverige men utländsk rätt ska tillämpas (prop. 2014/15:105 s. 34, 42–43 och 72).
Arvsintyg kan användas för olika ändamål. Det innebär att Skatteverket kan utfärda flera olika arvsintyg vid arv efter en och samma person.
Det är inte obligatoriskt att använda ett arvsintyg och syftet är inte heller att ersätta nationella dokument som används för liknande ändamål (artikel 62.2–3 i arvsförordningen).
Det innebär att om det finns en bouppteckning som Skatteverket har registrerat så kan bouppteckningen användas i Sverige för att styrka de uppgifter som finns i den även om det skulle finnas ett arvsintyg.