Investeringsenheter

Varför finns det särskilda regler om investerings­enheter i tilläggsskattelagen?

Det är vanligt att investeringsenheters inkomster inte beskattas hos enheten eller att de beskattas endast i begränsad utsträckning. För att dessa lågbeskattade inkomster inte ska blandas med inkomster från andra koncernenheter ska den effektiva skatte­satsen och tilläggsskattebeloppet för dessa enheter beräknas separat från andra enheter.

Inkomster som hänför sig till minoritets­ägare som inte ingår i samma koncern som investerings­enheten ingår inte i beräkningen. Tilläggsskatt belastar alltså inte sådana ägare.

Beräkning av en investeringsenhets effektiva skattesats och tilläggsskattebelopp

Bestämmelser om beräkning av en investeringsenhets effektiva skattesats och tilläggsskattebelopp finns i 7 kap. 27 § TSL. Den effektiva skattesatsen och tilläggsskattebeloppet för en investeringsenhet ska beräknas enligt 7 kap. 28–32 §§ TSL. Bestämmelserna i 28–32 §§ tillämpas endast på koncernenheter som är investeringsenheter. Vilka enheter som är investerings­enheter framgår av 2 kap. 38 § TSL.

Det följer av 1 kap. 5 § TSL att investeringsfonder och fastighets­investeringsföretag som är moderföretag är undantagna enheter. Investeringsfonder och fastighetsinvesteringsföretag som inte är undantagna för att de är moderföretag är i stället investerings­enheter som ska tillämpa de särskilda reglerna om beräkning av en investeringsenhets effektiva skattesats och tilläggsskattebelopp. Detsamma gäller vissa enheter som ägs av investeringsfonder eller av fastighetsinvesteringsföretag (se 2 kap. 38 § TSL).

Om investeringsenheten också är en skattetransparent enhet omfattas den dock inte av bestämmelserna i 7 kap. 28–32 §§ TSL (7 kap. 27 § 1 TSL). För sådana investeringsenheter gäller i stället reglerna om delägar­beskatt­ade enheter i 7 kap. 6–10 §§ TSL.

Bestämmelserna i 28–32 §§ tillämpas inte heller om den rapporterande enheten har gjort ett val att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet (enligt 7 kap. 33 § TSL) eller att tillämpa en särskild beskattningsmetod (enligt 7 kap. 36 § TSL).

Bestämmelserna i 7 kap. 27 § TSL motsvarar artikel 41.1 i direktivet och artikel 7.4.1 och delvis 7.4.5 i modellreglerna.

Hur beräknas en investeringsenhets effektiva skattesats?

En investeringsenhets effektiva skattesats ska beräknas genom att den justerade skattekostnaden divideras med koncernens andel av investeringsenhetens justerade resultat (7 kap. 28 § första stycket TSL).

Av 7 kap. 29 § TSL framgår vilka skattekostnader som ska inkluderas i beräkningen och av 7 kap. 32 § TSL framgår vad som menas med koncernens andel .

Beräkningen av den effektiva skattesatsen för en investeringsenhet ska som utgångspunkt göras helt separat från övriga koncern­enheter i den stat där investeringsenheten hör hemma. Om flera investeringsenheter hör hemma i samma stat ska dock investeringsenheternas justerade skattekostnader respektive koncernens andelar av investeringsenheternas justerade resultat läggas samman för dessa enheter (7 kap. 28 § andra stycket TSL).

Belopp som hänför sig till investeringsenheter ska inte beaktas vid beräkningen av effektiv skattesats för staten när 3 kap. 37 § TSL tillämpas.

Bestämmelserna i 7 kap. 28 § TSL motsvarar delvis artikel 41.1 samt artikel 41.2 i direktivet och artikel 7.4.1 och 7.4.2 i modellreglerna.

Vilka skattekostnader ska beaktas vid beräkningen?

Den justerade skattekostnad som ska beaktas utgörs av summan av investeringsenhetens medräknade skatter (enligt 3 kap. TSL) och medräknade skatter avseende dess ägarenheter som fördelas till investeringsenheten (enligt 3 kap. 37 § TSL och 7 kap. 11, 25­26, och 63–65 §§ TSL). Vid beräkningen ska dessa medräknade skatter bara beaktas till den del de är hänförliga till koncernens andel av investeringsenhetens vinst (7 kap. 29 § första stycket TSL). Vad som menas med koncernens andel framgår av 7 kap. 32 § TSL.

Skatter som inte kan hänföras till inkomster som ingår i koncernens andel av den justerade vinsten ska inte beaktas (7 kap. 29 § andra stycket TSL).

Bestämmelserna i 7 kap. 29 § TSL motsvarar artikel 41.3 i direktivet och artikel 7.4.3 i modellreglerna.

Hur ska procentsatsen för tilläggsskatt och tilläggsskattebeloppet för en investeringsenhet beräknas?

Beräkningen av procentsatsen för tilläggsskatt för en investerings­enhet ska ske på samma sätt som enligt de generella reglerna i tilläggsskattelagen (3 kap. 38 § TSL), med skillnaden att beräkningen görs separat för investeringsenheten.

Beräkningen görs genom att minimiskattesatsen (15 procent) minskas med enhetens effektiva skattesats. Detta gäller endast om enhetens effektiva skattesats är lägre än minimiskattesatsen. Om den effektiva skattesatsen överstiger minimiskattesatsen behöver någon procentsats för tilläggsskatt inte beräknas (7 kap. 30 § första stycket TSL).

Tilläggsskattebeloppet för en investeringsenhet beräknas genom att den procentsats för tilläggsskatt som har beräknats enligt ovan multipliceras med koncernens andel av investeringsenhetens justerade vinst, efter att den justerade vinsten har minskats med ett substansbelopp (7 kap. 30 § andra stycket TSL).

Om flera investeringsenheter hör hemma i samma stat så ska substansbelopp respektive koncernens andelar av investerings­enheternas justerade vinster läggas samman (7 kap. 30 § tredje stycket TSL).

Bestämmelserna i 7 kap. 30 § TSL motsvarar del av artikel 41.4 i direktivet och artikel 7.4.5 och 7.4.6 i modellreglerna.

Hur beräknas substansbeloppet för en investeringsenhet?

En investeringsenhets substansbelopp ska beräknas enligt 5 kap. 2–9 §§ TSL, på samma sätt som gäller för övriga koncernenheter (7 kap. 31 § TSL).

Beräkningen av substansbeloppet ska dock göras separat för investeringsenheten, och inte läggas samman med övriga koncernenheters substansbelopp vid beräkningen av den överskjutande vinsten enligt 3 kap. 38 § TSL.

Bestämmelsen innebär att substansbeloppet minskas proportionellt för att motsvara koncernens andel av investeringsenhetens justerade resultat. I det fall det finns fler än en investeringsenhet i samma stat, ska deras substansbelopp läggas samman och dras av från de sammanlagda redovisade resultaten för dessa enheter för att erhålla deras sammanlagda överskjutande vinst (detta följer av 7 kap. 30 § TSL).

Beloppet för personalkostnader och beloppet för materiella anläggningstillgångar ska tas med i beräkningen till den del de hänförs till koncernens andel av investeringsenhetens justerade vinst (7 kap. 31 § första stycket TSL).

En rapporterande enhet får välja att inte göra avdrag för substansbelopp. Detta överensstämmer med vad som enligt 5 kap. 11 § TSL gäller för andra koncernenheter. Valet är endast bindande för det räkenskapsår som valet avser, vilket innebär att valet kan ändras från år till år (7 kap. 31 § andra stycket TSL).

Bestämmelserna i 7 kap. 31 § TSL motsvarar del av artikel 41.4 och 45.2 i direktivet och artikel 7.4.5 och 7.4.6 i modellreglerna.

Koncernens andel av en investeringsenhets justerade vinst

Koncernens andel av en investeringsenhets justerade vinst ska vid tillämpningen av 7 kap. 28–31 §§ TSL beräknas på samma sätt som moderföretagets andel i en koncernenhets justerade resultat enligt 6 kap. 4 och 7 §§ TSL.

Endast ägarintressen som omfattas av 7 kap. 28–31 §§ TSL ska beaktas som en del av koncernens andel vid tillämpningen av 32 § (7 kap. 32 § TSL). Ägarintressen som omfattas av ett val att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet (enligt 33 §) eller att tillämpa en särskild beskattningsmetod (enligt 36 §) ska alltså inte beaktas.

Det sistnämnda innebär att om det inom koncernen finns flera delägare av en och samma investeringsenhet och vissa av dessa ägarintressen är föremål för val att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet (enligt 33 §) eller att tillämpa en särskild beskattningsmetod (enligt 36 §), så ska de ägarintressen som är föremål för sådana val inte anses tillhöra koncernen när koncernens andel av investeringsenheten bestäms (7 kap. 32 § TSL).

Bestämmelserna i 7 kap. 32 § TSL motsvarar artikel 41.5 i direktivet och artikel 7.4.4. i modellreglerna.

Valmöjlighet att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet

Om en investeringsenhet eller en försäkringsinvesteringsenhet uppfyller definitionen av att vara en skattetransparent enhet, ska något val att behandla en investeringsenhet som en skatte­trans­parent enhet inte göras utan då följer det direkt av 7 kap. 2–16 §§ TSL hur enheten ska behandlas.

Bestämmelserna som gäller för skattetransparenta enheter har alltså företräde före de som gäller för investeringsenheter i de fall en enhet samtidigt uppfyller kriterierna för att vara både en investeringsenhet och en skattetransparent enhet.

Om en investeringsenhet eller en försäkringsinvesteringsenhet däremot inte uppfyller definitionen av att vara en skattetrans­parent enhet kan en rapporterande enhet utnyttja valmöjligheten att behandla en sådan enhet som en skattetransparent enhet vid tillämpningen av tilläggsskattelagen.

Om en rapporterande enhet utnyttjar valmöjligheten att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet (enligt 7 kap. 33 § TSL), ska inte bestämmelserna i 7 kap. 27–32 §§ TSL tillämpas, utan enheten ska i stället följa lagens bestämmelser om skattetransparenta enheter.

Vad är en försäkringsinvesteringsenhet?

Termen försäkrings­investerings­enhet definieras i 2 kap. 41 § TSL. En försäkringsinvesterings­enhet är en enhet som i princip skulle uppfylla definitionen av en investeringsfond eller ett fastighets­investeringsföretag, med den skillnaden att den har etablerats med anledning av skyldigheter enligt ett försäkrings- eller livränteavtal, och att den är helägd av en eller flera enheter inom samma koncern, vilka ägarenheter är föremål för lagstiftning avseende försäkringsbolag i den stat där försäkringsinvesterings­enheten hör hemma.

Direktivets och modellreglernas definition av begreppet försäkringsinvesteringsenhet innehåller termerna försäkringsavtal och livränteavtal (insurance or annuity contract). Dessa termer är inte definierade vare sig i modellreglerna eller i direktivet. Samma termer förekommer dock i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton samt i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Dessa definitioner kan enligt förarbetena tjäna som vägledning vid tillämpning av tilläggsskattelagen (prop. 2023/24:32 s. 323–324).

Krav för att få behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet

En rapporterande enhet kan välja att behandla en investerings­enhet eller en försäkringsinvesteringsenhet som en skattetrans­parent enhet om dess ägarenhet uppfyller följande förutsättningar (7 kap. 33 § första stycket TSL):

• ägarenheten är skattskyldig i den stat där den hör hemma enligt ett system för omvärdering till aktuellt marknads­värde eller liknande system baserat på de årliga förändringarna av det verkliga värdet på dess ägarintressen i enheten, och
• ägarenheten beskattas med en skattesats som är lika med eller överstiger minimiskattesatsen.

Valet behöver inte avse samtliga ägarintressen i investerings­enheten om det finns flera delägare, men valet gäller samtliga av en ägarenhets ägarintressen i enheten. Valet möjliggör för koncernen att inkludera ägarenhetens andel av investerings­enhetens resultat i dess resultat vid beräkningar enligt tilläggsskattelagen.

Valet innebär att investeringsenheten behandlas som en skatte­trans­parent enhet vid tillämpningen av alla delar av tilläggs­skatte­lagen. Ömsesidiga försäkringsbolag är ett exempel på svenska företag som kan uppfylla förutsättningarna i 7 kap. 33 § 1 och 2 TSL (prop. 2023/24:32 s. 620).

Bestämmelserna i 7 kap. 33 § TSL motsvarar artikel 42.2 i direktivet och artikel 7.5.1 i modellreglerna.

Hur länge gäller valet att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet?

Ett val att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet gäller i fem år från och med det räkenskapsår som valet avser.

Det innebär att om ett sådant val görs avseende räkenskaps­året 2024, så måste valet tillämpas också avseende räkenskapsåren 2025, 2026, 2027 och 2028. Därefter fortsätter valet att gälla, om den rapporterande enheten inte återkallar valet. Det är möjligt att återkalla valet med verkan från och med räkenskapsår 2029. Om valet återkallas, så är återkallelsen bindande i fem år från och med det år som återkallelsen avser och ett nytt val kan göras först fem år efter det år som återkallelsen avser. Det innebär att om återkallelse sker avseende beskattningsår 2029, så är det inte möjligt att åter göra det aktuella valet förrän tidigast år 2034. Om valet inte återkallas, fortsätter det att gälla tills vidare (7 kap. 33 § andra stycket TSL).

Valet gäller både för de koncernenheter som finns i den aktuella staten under det räkenskapsår som valet först avser, och de eventuella koncernenheter som tillkommer i samma stat under valets giltighetstid (prop. 2023/24:32 s. 324).

Indirekta ägarintressen i en investeringsenhet eller i en försäkringsinvesteringsenhet kan omfattas

Ett val att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet kan avse såväl direkta som indirekta ägarintressen i en investeringsenhet eller en försäkringsinvesteringsenhet, om dessa ägs genom andra investeringsenheter eller försäkrings­investerings¬enheter.

Om den rapporterande enheten gör ett val att behandla en investeringsenhet som en skattetransparent enhet (enligt 33 §) gäller följande.

En koncernenhet som indirekt har ett ägarintresse i en investeringsenhet eller en försäkringsinvesteringsenhet genom ett direkt ägarintresse i en annan sådan enhet ska anses vara skattskyldig enligt ett system för omvärdering till aktuellt marknadsvärde eller liknande system även avseende dess indirekta ägarintresse i investeringsenheter eller försäkrings­investerings­enheter om sådan skattskyldighet föreligger i förhållande till den direkt ägda enheten (7 kap. 34 § TSL).

I de flesta fall kommer skatteeffekten av förändringar i värdet av en indirekt ägd sådan enhet att sammanfalla med förändringar i värdet av den direkt ägda enheten och då påverka det justerade resultatet hos den enheten (prop. 2023/24:32 s. 621).

Bestämmelserna i 7 kap. 34 § TSL motsvarar artikel 42.3 i direktivet och artikel 7.5.1. i modellreglerna.

Hur hanteras en återkallelse av valet att behandla en investeringsenhet eller en försäkringsinvesteringsenhet som en skattetransparent enhet?

Om den rapporterande enheten återkallar valet att behandla en investeringsenhet eller en försäkringsinvesteringsenhet som en skattetransparent enhet, ska resultatet av en avyttring av investeringsenhetens eller försäkringsinvesteringsenhetens tillgångar eller skulder beräknas med hänsyn till deras skäliga marknadsvärde vid ingången av det räkenskapsår då återkallelsen görs. Det skäliga marknadsvärdet ska utgå från den redovisnings­metod som enheten använder (7 kap. 35 § TSL).

Bestämmelserna i 7 kap. 35 § TSL motsvarar artikel 42.4 i direktivet och artikel 7.5.2 i modellreglerna.

Valmöjlighet att tillämpa en särskild beskattningsmetod

En rapporterande enhet kan välja att en ägarenhet ska tillämpa en särskild beskattningsmetod i förhållande till en investeringsenhet. Detta är ett ytterligare alternativ till att tillämpa 7 kap. 27–32 §§ TSL.

I den utsträckning investeringsenheten inom fyra år delar ut sin inkomst till ägarenheten och den beskattas med minst minimi­skatte­satsen blir inkomsten inte föremål för tilläggsskatt hos investeringsenheten. Ägarenheten inkluderar utdelningar från investeringsenheten i beräkningen av sitt justerade resultat, till skillnad från vad som gäller enligt de allmänna reglerna.

Krav för att få tillämpa en särskild beskattningsmetod

En rapporterande enhet får under vissa förutsättningar välja att låta en ägarenhet tillämpa en särskild beskattningsmetod i fråga om sitt ägarintresse i en investeringsenhet. Denna valmöjlighet finns, enligt 7 kap. 36 § första stycket 1 och 2 TSL, om

• ägarenheten själv inte är en investeringsenhet, och
• ägarenheten rimligen kan förväntas bli föremål för beskattning av utdelningar från investeringsenheten till en skattesats som är lika med eller överstiger minimiskattesatsen, d.v.s. 15 procent.

Valet behöver inte avse samtliga ägarintressen i investerings­enheten om det finns flera delägare, men valet gäller samtliga av en ägarenhets ägarintressen i enheten (7 kap. 36 § första stycket TSL).

Bestämmelserna i 7 kap. 36 § TSL motsvarar artikel 43.1 i direktivet och artikel 7.6.1 i modellreglerna.

Hur länge gäller valet att tillämpa en särskild beskattningsmetod?

Ett sådant val gäller i fem år från och med det räkenskapsår som valet avser. Därefter fortsätter valet att gälla, om den rapporterande enheten inte återkallar valet (7 kap. 36 § andra stycket TSL).

Det innebär att om ett sådant val görs avseende räkenskapsåret 2024, så måste valet tillämpas också avseende räkenskapsåren 2025, 2026, 2027 och 2028. Det är möjligt att återkalla valet med verkan från och med räkenskapsår 2029. Om valet återkallas, så är återkallelsen bindande i fem år från och med det år som återkallelsen avser. Det innebär att om valet återkallas kan ett nytt val göras först fem år efter det år som återkallelsen avser, dvs. om återkallelse sker avseende beskattningsår 2029, så är det inte möjligt att åter göra det aktuella valet förrän tidigast år 2034. Om valet inte återkallas, fortsätter det att gälla tills vidare.

Vad innebär ett val tillämpa en särskild beskattningsmetod?

Ett val att tillämpa en särskild beskattningsmetod innebär följande:

• En ägarenhet ska inkludera såväl faktisk som uppskattad utdelning från investeringsenheten vid beräkningen av sitt justerade resultat det räkenskapsår då ägarenheten är föremål för beskattning på utdelningen (7 kap. 37 § 1 TSL).

  Bestämmelsen inte är avsedd att vara begränsad till sådan vinstutdelning som har beslutats av behörigt organ (t.ex. bolagsstämma) utan även andra värdeöverföringar som beskattas som utdelning enligt de skatteregler som gäller för ägarenheten, ska omfattas (kommentaren till modellreglernas artikel 7.6.2 punkt 102).

  Om ägarenheten avyttrar sina ägarintressen i investerings¬enheten anses uppskattad utdelning lämnas (7 kap. 39 § TSL).

  Generellt gäller enligt 3 kap. 9 § TSL att utdelningar undantas från beräkningen av det justerade resultatet (förutom vad gäller viss utdelning från portföljinnehav). Detta gäller dock inte utdelningar eller värdeöverföringar som lämnas av en investeringsenhet när de omfattas av ett val att tillämpa en särskild beskattnings­metod enligt 7 kap. 36 § TSL. Avsikten är att den tidpunkt då inkomsten tas med i beräkningen av det justerade resultatet ska sammanfalla med den tidpunkt då inkomstbeskattningen sker hos ägarenheten enligt nationella skatteregler.

• Investeringsenhetens medräknade skatter ska inkluderas i den justerade vinsten samt den justerade skattekostnaden för den ägarenhet som erhöll utdelningen. Detta gäller dock endast till den del de kan avräknas mot ägarenhetens skatteskuld hänförlig till investeringsenhetens utdelning.

  Investeringsenhetens medräknade skatter får alltså dras av vid beräkningen av ägarenhetens justerade resultat om samma belopp får avräknas enligt tillämpliga lokala skatteregler. Beloppet ska också läggas till vid beräkningen av ägarenhetens justerade vinst för att förhindra att beloppet både dras av och krediteras (7 kap. 37 § 2 TSL samt prop. 2023/24:32 s. 623).

• Investeringsenhetens justerade vinst ska beräknas och den ska motsvara ägarenhetens andel av investeringsenhetens ej utdelade justerade nettovinst som uppkommit under beräkningsåret. Vid tillämpningen av 6 kap. TSL ska tilläggsskattebeloppet för en lågbeskattad koncernenhet beräknas genom att sådan justerad vinst multipliceras med minimiskattesatsen (7 kap. 37 § 3 TSL).

  Vad om avses med investeringsenhetens ej utdelade justerade nettovinst framgår av 38 §. Vad som avses med begreppet beräkningsår framgår av 39 §.

• För att inkomsten ska fördelas till ägarenheten snarare än till investeringsenheten ska inte en investeringsenhets justerade resultat samt den justerade skattekostnad som kan hänföras till resultatet påverka beräkningen av den effektiva skattesatsen för övriga koncernenheter enligt bestämmelserna i tredje, fjärde och femte kapitlet i tilläggsskattelagen eller beräkningen som görs enligt 7 kap. 27–30 §§ TSL. Det gäller dock inte för de medräknade skatter som räknas med i ägarenhetens resultat enligt 7 kap. 37 § 2 TSL.

Bestämmelserna i 7 kap. 37 § TSL motsvarar del av artikel 43.2 i direktivet och artikel 7.6.2 i modellreglerna.

Hur beräknas en investeringsenhets ej utdelade justerade nettovinst för beräkningsåret?

En investeringsenhets ej utdelade justerade nettovinst för beräkningsåret beräknas genom att investeringsenhetens justerade vinst för det året minskas med ett antal poster:

1. Investeringsenhetens medräknade skatter dras av från investeringsenhetens justerade vinst. Skälet till att skattekostnaden ska dras av är att kostnaden minskar möjligheten att lämna utdelning (7 kap. 38 § 1 TSL).

2. Utdelningar och uppskattade utdelningar till aktieägare som inte är investeringsenheter under beräkningsperioden dras av.

   Utdelning till en koncernenhet som är en investeringsenhet ska dras av om den vidareutdelas till en annan enhet.

   Utdelningar eller uppskattade utdelningar ska dock inte dras av till den del de redan dragits av under ett tidigare beräkningsår (7 kap. 38 § 2 TSL).

3. Justerade förluster som uppstår under beräkningsperioden, ska dras av i den mån de inte dragits av ett tidigare beräkningsår. Skälet till att förluster ska dras av är att de minskar möjligheten att lämna utdelning (7 kap. 38 § 3 TSL).
4. Återstående justerade förluster som har uppstått före beräkningsperioden och som inte har dragits av under tidigare beräkningsperiod ska dras av (7 kap. 38 § 4 TSL).

Justeringarna ska göras så att resultatet blir lägst noll. Om det justerade resultatet för beräkningsåret är noll eller en förlust kommer den ej utdelade justerade nettovinsten för det året att vara noll och förbli noll under hela beräkningsperioden.

Prövningen avser om den justerade vinsten från beräkningsåret har delats ut eller kvittats mot förluster innan beräkningsperioden är över. Detta innebär att koncernen behöver föra någon sorts redovisning över ej utdelad justerad nettovinst för varje aktuellt år. Ej utdelad justerad nettovinst beräknas för investeringsenheten i sin helhet, men beräkningen av tilläggsskattebeloppet grundas på ägarenhetens andel i den ej utdelade justerade nettovinsten (prop. 2023/24:32 s. 623–624).

Om en investeringsenhet som är föremål för ett val att tillämpa en särskild beräkningsmetod har delat ut hela sin justerade vinst till ägarenheter inom beräkningsperioden blir enheten inte föremål för tilläggsskatt. Ägarenheten kan dock bli föremål för tilläggsskatt utifrån de allmänna reglerna.

Begreppen beräkningsår och beräkningsperiod definieras i 7 kap. 39 § TSL.

Bestämmelserna i 7 kap. 38 § TSL motsvarar delar av artikel 43.3 i direktivet.

Vad menas med uppskattad utdelning, beräkningsår och beräkningsperiod?

I 7 kap. 39 § TSL definieras tre begrepp som är relevanta för reglerna om en särskild beskattningsmetod.

Med uppskattad utdelning avses att ett direkt eller indirekt ägarintresse som är föremål för ett val att tillämpa en särskild beräkningsmetod (enligt 36 §) överförs till en enhet som inte tillhör koncernen. Den avyttrande ägarenheten ska då anses motta en utdelning som motsvarar det avyttrade ägarintressets andel av investerings­enhetens ej utdelade justerade nettovinst. Detta gäller oavsett om ägarenheten beskattas på grund av överföringen eller ej, vid den vanliga inkomstbeskattningen (7 kap. 39 § första stycket TSL).

Med begreppet beräkningsår avses det tredje året som föregår det aktuella räkenskapsåret. Det innebär att räkenskapsåret 2024 utgör beräkningsår i förhållande till räkenskapsåret 2027 (7 kap. 39 § andra stycket TSL).

Med begreppet beräkningsperiod avses den period som börjar den första dagen av det tredje året som föregår det aktuella räkenskapsåret och som slutar den sista dagen av räkenskapsåret. Det innebär att för räkenskapsåret 2027 börjar beräkningsperioden den första dagen av räkenskapsår 2024 och slutar den sista dagen av räkenskapsår 2027 (7 kap. 39 § tredje stycket TSL).

Bestämmelserna i 7 kap. 39 § TSL motsvarar artikel 43.4, 43.2 tredje stycket och 43.3 första stycket b i direktivet.

Hur hanteras en återkallelse av ett val att tillämpa en särskild beskattningsmetod?

I 7 kap. 40 § TSL anges hur en återkallelse av ett val att tillämpa en särskild beskattningsmetod ska hanteras. Om den rapporterande enheten återkallar valet ska investerings­enhetens justerade vinst motsvara ägarenhetens andel av investerings­enhetens ej utdelade justerade nettovinst för beräknings­året vid utgången av det räkenskapsår som föregår det räkenskapsår som återkallelsen avser. Vid tillämpningen av 6 kap. TSL ska tilläggs­skattebeloppet för en lågbeskattad koncernenhet beräknas genom att en sådan justerad vinst multipliceras med minimiskattesatsen.

Bestämmelserna i 7 kap. 40 § motsvarar artikel 43.5 i direktivet.