Kompensationen ska tillgodoräknas mottagaren genom kreditering på skattekontot. Om en avstämning av skattekontot visar att det finns ett överskott ska utbetalning ske om det inte finns hinder mot detta.
Kompensationen ska tillgodoräknas mottagaren genom kreditering på mottagarens skattekonto (6 § kompensationslagen). Detta innebär exempelvis att avräkning kommer att ske mot underskott som består av skatter och avgifter enligt de vanliga bestämmelserna i skatteförfarandelagen på motsvarande sätt som gäller för andra stöd som krediteras skattekontot. Det innebär även att avräkning enligt avräkningslagen kommer att ske (prop. 2023/24:91 s. 19).
Om det finns ett överskott på skattekontot efter kreditering av kompensationen, ska överskottet automatiskt betalas ut till samma mottagarkonto som utbetalningar från skattekontot normalt görs till. Utbetalning görs alltså direkt efter krediteringen av kompensationen och ska som mest göras med det belopp som har beviljats i kompensation (7 § kompensationslagen och prop. 2023/24:91 s. 19). Detta innebär att om det fanns ett underskott på skattekontot när kompensationen krediterades så kommer beloppet i första hand att avräknas mot underskottet. Endast det belopp som överstiger underskottet kommer att betalas ut. Om det i stället fanns ett överskott på skattekontot när kompensationen krediterades så kommer utbetalningen att begränsas till det belopp som har beviljats i kompensation. Resterande del av överskottet kommer inte att betalas ut automatisk med anledning av att kompensationen har krediterats utan kommer att hanteras enligt de vanliga reglerna för skattekontot. Information om de vanliga reglerna för återbetalning från skattekontot hittar du under När ska Skatteverket betala tillbaka skatter och avgifter?
Om kontohavaren inte vill att beloppet (helt eller delvis) ska betalas ut från skattekontot utan i stället önskar att beloppet ska vara kvar där, t.ex. för att kunna avräknas mot framtida skatter och avgifter så kan kontohavaren hindra återbetalning genom att registrera en utbetalningsspärr.
Överskottet på skattekontot ska inte betalas ut om det finns hinder mot återbetalning enligt 64 kap. 4 § SFL (7 § andra stycket kompensationslagen). Ett sådant hinder mot utbetalning kan bl.a. vara om beloppet eller delar av beloppet behövs för avräkning enligt 62 kap. 11 § SFL. Av den bestämmelsen framgår att inbetalda och andra tillgodoräknade belopp i första hand ska räknas av från den del av betalarens sammanlagda skuld för skatter och avgifter (sammanlagd skatteskuld) som inte har lämnats för indrivning och i andra hand från den del av skulden som har lämnats för indrivning. Ett annat exempel på när det finns hinder mot återbetalning är om överskottet kan behövas för betalning av vissa skatter och avgifter som har beslutats men som ännu inte har förfallit till betalning.
Om det finns ett överskott på skattekontot efter kreditering av kompensation, ska intäktsränta enligt 65 kap. 4 § tredje stycket SFL beräknas på överskottet från och med dagen efter tillgodoräknandet (7 § tredje stycket kompensationslagen).
Ett företags fordran på kompensation som ska tillgodoräknas får inte överlåtas innan beloppet kan betalas ut (19 § kompensationslagen). Bestämmelsen motsvarar förbud mot överlåtelse av skatter och avgifter enligt 71 kap. 2 § SFL. Syftet är att förhindra att någon som har skulder kan överlåta sin fordran på kompensation för att undvika att beloppen utmäts.
En fordran får utmätas trots att den inte får överlåtas. Men utmätning får göras först efter det att Kronofogden har fått tillfälle att göra en avräkning enligt avräkningslagen (20 § första stycket kompensationslagen). Om staten har en motfordran på skatter, avgifter, böter, viten m.m. och om motfordringen är registrerad för indrivning i utsökningsregistret så kan avräkning mot allmänna mål därför ske innan kompensationen eller det överskott som kvarstår på skattekontot betalas ut (prop. 2023/24:91 s 28).
Bestämmelserna i 5 kap. 1–3 §§ utsökningsbalken om vad som ska undantas med hänsyn till gäldenärens behov ska inte tillämpas vid utmätning av en fordran på kompensation som ska betalas ut (20 § andra stycket kompensationslagen).