Den som beviljas ett tillfälligt anstånd ska när det upphör betala kostnadsränta och i vissa fall en anståndsavgift.
Den som har beviljats tillfälligt anstånd ska betala låg kostnadsränta för anstånd med inbetalning av skatt. Detta gäller dock inte om det under anståndstiden har funnits ett beräknat överskott eller nollsaldo på skattekontot från den ursprungliga förfallodagen (4 § lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall).
Av 5 § lag (2009:99) om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall följer att, utöver kostnadsränta, ska den som har beviljats anstånd betala en anståndsavgift. Bestämmelsen om anståndsavgift har ändrats vid några tillfällen. För vad som gällde före den 26 april 2021 hänvisas till tidigare års utgåva av rättslig vägledning.
Anståndsavgiften tas ut med 0,1 procent på det beviljade anståndsbeloppet per kalendermånad från och med månaden efter att anståndet har beviljats till och med den månad då anståndsbeloppet ska betalas (5 § lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall). Om anståndet har återkallats enligt 3 § lag (2009:99) om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall, ska anståndsavgiften sättas ned i motsvarande mån. Anståndsavgiften ska betalas senast den dag då anståndsbeloppet senast ska vara inbetalt.
För den som har beviljats förlängning med avbetalningsplan innebär det att anståndsavgift beräknas på varje delbelopp vid respektive delbetalning.
.