Skadeståndsanspråk med hänvisning till en överträdelse av Europakonventionen när en tingsrätt har avslagit ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader i ett utmätningsärende har ogillats av Justitiekanslern

Avgörande

Justitiekanslerns beslut den 27 feb 2012 (dnr 569-12-40)

Saken

Kronofogdemyndigheten utmätte egendom för en gäldenärs skulder. Tingsrätten hävde utmätningen på den grunden att det var styrkt i ärendet att egendomen tillhörde en annan person (en kvinna). Tingsrätten ogillade dock kvinnans yrkande om ersättning för rättegångskostnader med hänvisning 32 § ärendelagen och konstaterade att det saknades rättsliga förutsättningar för att till döma ut sådan ersättning.

Kvinnan begärde skadestånd av staten motsvarande hennes yrkande om ersättning för rätte­gångskostnader i utmätningsärendet. Hon anförde att hon fått framgång vid tingsrätten men kunde trots detta inte få ersättning för skäliga rättegångskostnader eftersom bestämmelsen i 32 § ärende­lagen innebär att enskilda inte kan tillerkännas ersättning för rättegångskostnader när staten är motpart. Bestämmelsen överrensstämmer inte med bl.a. artikel 6.1 i Europa­konventionen (rätt till en rättvis rättegång).

JK avslog kvinnans skadeståndsanspråk.

Utgångspunkterna för prövningen är desamma som i Europadomstolens avgörande den 30 mars 2010 (Handölsdalens sameby m.fl. mot Sverige, Application no. 39013/04). Avgörande är om parten har betagits rimliga möjligheter att lägga fram sin sak i domstol eller om parternas likställdhet har rubbats på ett sådant sätt att det har förekommit en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen. JK framhöll att det förhållandet att en vinnande part saknar möjlighet att få ersättning för sina rättegångs­kostnader inte i sig kan anses vara oförenligt med Europakonventionen.

Enligt 12 § ärendelagen ska domstolen se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i ärendet. Vidare ska domstolen genom frågor och på­pekanden försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar. I ärenden där en enskild är motpart till det allmänna är domstolens skyldighet att utöva materiell processledning förhållandevis långtgående och syftar bl.a. till att i viss utsträckning ersätta juridisk biträdeshjälp åt parterna. JK jämförde även med vad som gäller inom förvalt­ningsprocessen, där domstolarnas skyldighet att utöva materiell processledning också sträcker sig långt. Huvudregeln är även på det området att vardera part ska bära sina rättegångs­kost­nad. Staten kan inte få ersättning för sina kostnader i ett överklagat utsökningsmål. Den enskilde riskerar alltså inte att få stå för motpartens rättegångskostnader vid en domstols­pröv­ning när staten är motpart i ärendet. JK tillade slutligen att, även om möjligheterna är begräns­ade, så finns det inte något allmänt hinder mot att beviljas rättshjälp i ett utmätnings­ärende.

Skatteverkets bedömning

I ärenden där motparterna är enskilda kan rättegångskostnader utgå (32 § ärendelagen). Enligt praxis är denna bestämmelse inte tillämplig när staten är part i ett överklagat utsökningsmål

(NJA 1998 s. 443 och 2000 s 109). I det senare fallet skrev Gregow ett särskilt tillägg där han anförde att ”Mot bakgrund härav framstår det som angeläget att det införs möjlighet att utdöma ersättning för kostnader även när utmätningsfordringen utgörs av skatter, böter och andra liknande anspråk.” Bestämmelsen har dock ännu inte ändrats.

Det förekommer att motparter i utsökningsmål argumenterar för att den svenska bestämmelsen och dess tillämpning strider mot Europakonventionens regler om rätten till rättvis rättegång (se ECHR 46917/99 och Svea HovR 2007-06-19, mål nr ÖÄ 5595-06). Hovrätten för Västra Sverige har nyligen förpliktat Skatteverket att solidariskt med annan part ersätta rättegångskostnader som uppkommit vid handläggningen av ett överklagat utsökningsmål (ÖÄ 2441-10). Hovrättens beslut saknar motivering. Eftersom Svea hovrätt i 2007 års fall gjort en helt annan bedömning av samma fråga så överklagade Skatteverket beslutet. Högsta domstolen har meddelat prövnings­tillstånd (HD:s mål nr 3509-10). Av denna anledning är det intressant att JK lyfter fram att domstolarnas skyldighet att utöva materiell processledning sträcker sig långt i de fall staten är part i ett utsökningsmål. Denna argumentation bör lämpligen användas av Skatteverket i de fall frågan uppkommer när verket är motpart. Med andra ord tycks inte JK, till skillnad mot bl.a. Gregow, anse den svenska regleringen i ärendelagen är bristfällig.

JK motiverar sitt avslagsbeslut med att med hänsyn till regleringen i ärendelagen och med beaktande av vad som har framkommit beträffande kvinnans förhållanden kan hon inte anses ha betagits rimliga möjligheter att lägga fram sin sak vid tingsrätten. Det är oklart vad JK åsyftar med ”vad som har framkommit beträffande kvinnans förhållanden” och hur detta ska vägas in i bedömningen. Är det fråga om hennes ekonomiska förhållanden och möjligheterna att ansöka om rättshjälp? Eller är det andra förhållanden som avses? Många utsökningsmål är av förhållandevis enkel natur. Men man skulle nog i och för sig kunna tänka sig komplicerade situationer där den materiella processledningen inte anses vara tillräcklig för en parts möjligheter att lägga fram sin sak inför domstolen. Klart är dock att JK inte väljer att föra någon diskussion om huruvida det i vissa komplicerade utsökningsmål ändå skulle vara påkallat att en part anlitar ombud.

Lagrum

32 § ärendelagen