Beslut om inledande av företagsrekonstruktion har meddelats trots att det funnits anledning ifrågasätta förutsättningarna för en framgångsrik rekonstruktion

Avgörande

Hovrättens för Västra Sverige beslut den 21 september 2011 i mål nr ÖÄ 3869-11

Saken

Allmänt

Enligt 2 kap. 3 § p. 3 lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion (FrekL) ska en ansökan om företagsrekonstruktion innehålla en redogörelse för hur gäldenären avser att verksamheten ska bedrivas i fortsättningen samt för hur en uppgörelse ska nås med borgenärerna. Av författningskommentaren (prop. 1995/96:5 s. 177) framgår följande:

• Det är i denna del rätten har att göra sin mest grannlaga bedömning av gäldenärens ansökan. Det är nämligen av största vikt att företagsrekonstruktion inte beslutas, om det finns skäl anta att gäldenären har andra syften med sin ansökan än ett rekonstruktionssyfte, t.ex. att han främst eftersträvar ett anstånd med sina betalningar.
• Domstolen måste i vart fall kunna konstatera att den redogörelse som gäldenären själv presenterar vid sin ansökan inte saknar realism, innebärande bl.a. att gäldenären måste förklara vilka åtgärder som enligt hans mening krävs för att förbättra rörelsens resultat. Vidare måste han ge besked om hur han menar att borgenärerna ska tillgodoses och om hur verksamheten i fortsättningen ska kunna finansieras.
• Även om rätten inte kan göra någon mera ingående prövning av förutsättningarna för rekonstruktion på detta stadium är det ändå viktigt att prövningen är så noggrann som möjligt på det underlag som presenteras. Den bedömning som görs på detta stadium kommer dock tämligen omgående att följas av ytterligare bedömningar när ett mera tillförlitligt underlag föreligger, t.ex. vid det borgenärssammanträde som enligt huvudregeln ska hållas inom tre veckor.

Enligt 2 kap. 6 § andra stycket FrekL får ett beslut om rekonstruktion inte meddelas, om det saknas skälig anledning anta att syftet med rekonstruktionen kan uppnås. Av författnings-kommentaren (prop. 1995/96:5 s. 180) framgår följande:

• Regeln är avsedd att förhindra missbruk av förfarandet, såsom när gäldenären anger ett helt orealistiskt förslag till ekonomisk uppgörelse.
• Ett rätt lågt beviskrav ställs på gäldenären och det avgörande bör vara att möjligheten att rekonstruera verksamheten inte framstår som utesluten. T.ex. kan situationen vara svårbedömbar, t.ex. därför att värdet av säkerhetsunderlaget är oklart.
• Så snart bedömningen är att en mer ingående utredning kan visa att förutsättningarna för en lyckosam rekonstruktion finns, bör ett beslut om företagsrekonstruktion kunna meddelas. Rättens prövning kommer tämligen omgående – t.ex. vid kommande borgenärssammanträde - att följas av ytterligare bedömningar när ett mera tillförlitligt underlag föreligger.
• Saknas det grund för att avslå en ansökan ska rätten besluta om företagsrekonstruktion.

Aktuellt ärende

SAAB Automobile AB (bolaget) samt två helägda dotterbolag ansökte om företags-rekonstruktion i september 2011.

Bolaget hade tidigare, år 2009, genomfört en rekonstruktion som bl.a. innefattat ett beslut om offentligt ackord (25 %). Trots detta kvarstod bolagets finansiella problem, innebärande bl.a. att bolaget alltsedan slutet av mars 2011 kunnat hålla igång sin produktionsverksamhet endast under några korta tidsperioder. Efter den tidigare rekonstruktionen hade bolaget bytt ägare från General Motors till Spyker Cars N.V., senare namnändrat till Swedish Automobile N.V., ”SWAN”. Vid ansökningstillfället förde SWAN förhandlingar med två kinesiska företag om att dessa skulle gå in som ägare i SWAN och investera 245 miljoner euro, för att därigenom kunna återuppta verksamheten i bolaget. I avvaktan på erforderliga tillstånd från kinesiska myndigheter och för att slutförhandla finansieringen behövdes dock ytterligare förhandlingstid, något som bolaget skulle få genom en företagsrekonstruktion. Genom rekonstruktionen skulle bolaget tillförsäkras skydd mot utmätning och konkurs. Vidare skulle lönekostnaderna kortsiktigt kunna täckas genom lönegaranti.

Tingsrätten avslog bolagets ansökan om rekonstruktion eftersom det var oklart om affären med de kinesiska bolagen skulle bli av och det framstod som oklart om finansieringen från deras sida var tillräcklig för att lösa bolagets problem på ett hållbart sätt.

Bolaget överklagade till hovrätten, och anförde bl.a. att de kinesiska bolagen vid en slutlig affär förbundit sig att vid behov tillskjuta ytterligare medel, utöver det initiala tillskottet om 245 miljoner euro.

Hovrätten ändrade tingsrättens avgörande och beslutade om rekonstruktion. En ledamot var skiljaktig och avslog överklagandet.

Hovrättens majoritet hänvisade till förarbetsuttalandena, som klargör att rättens prövning ska vara förhållandevis summarisk och inriktas på om det finns objektiva förutsättningar för att en företagsrekonstruktion kan lyckas. Även om det fanns anledning ifrågasätta om det förelåg förutsättningar för en framgångsrik rekonstruktion kunde samtidigt en mer grundlig utredning visa att så var fallet.

Den skiljaktiga ledamoten ansåg – med beaktande av den trängda ekonomiska situation som bolaget sedan en längre tid befunnit sig i samt att den tidigare rekonstruktionen inte blev framgångsrik – att de ekonomiska och övriga förutsättningar som bolaget beskrivit i sin ansökan till tingsrätten och i överklagandet till hovrätten inte nådde upp till de krav som bör ställas för att rekonstruktion ska beviljas.

Skatteverket överklagade inte hovrättens beslut, vilket vann laga kraft.

Skatteverkets kommentar

I det aktuella fallet var fråga om en rekonstruktionsansökan av mycket stort allmänt intresse och där historiken innefattade bl.a. ett tidigare rekonstruktionsförfarande. Den bakgrunds-beskrivning och den redogörelse för tänkta åtgärder som bolaget lämnade i sin ansökan var förhållandevis fyllig och konkret. Det innebar också att domstolen hade ganska goda möjligheter att på basis av inlämnade handlingar göra den initiala prövning som förutsätts ske i samband med ansökningen. Även om det fanns stora osäkerhetsmoment kring de tänkta åtgärderna tycks hovrättens majoritet ha gjort bedömningen att det inte framstod som orealistiskt att dessa skulle kunna genomföras och leda fram till en lyckosam rekonstruktion. Detta var då också tillräckligt för att ett inledandebeslut skulle meddelas. Hovrättens bedömning av vad som var realistiskt eller ej kan ifrågasättas, men det viktiga är att avgörandet bekräftar att domstolen vid sin prövning av en rekonstruktionsansökan har att sätta ”inledandenivån” förhållandevis lågt. Effekten av detta har blivit särskilt påtaglig för staten som borgenär, sedan möjligheten att utge lönegaranti vid företagsrekonstruktion infördes den 1 juni 2005. Det är idag vanligt förekommande att lönegaranti utnyttjas ”dubbelt”, dels vid ett misslyckat rekonstruktionsförfarande, dels vid en efterföljande konkurs. Ett särskilt problem i detta sammanhang är att många rekonstruktionsansökningar är mycket knapphändiga och i praktiken inte medger någon egentlig prövning från domstolens sida i enlighet med vad som förutsätts i 2 kap. 6 § FrekL. Beroende på hur väl förberedd ansökningen är och i vilken utsträckning rekonstruktören påbörjat sitt utredningsarbete kan omfattningen av den redogörelse som lämnas variera kraftigt, från att vara mycket summarisk till att i det närmaste utgöra ett utkast till rekonstruktionsplan.

Problematiken med dåligt underbyggda ansökningar har uppmärksammats av 2007 års insolvensutredning, som i sitt slutbetänkande, SOU 2010:2, uttalat att nu gällande krav på en ansökan är vagt formulerade, allmänt hållna och i hög grad saknar tillämpbart innehåll. Att få en ansökan beviljad är därmed i många fall en formalitet. Erfarenheten visar att detta har inneburit att rekonstruktionsförfarande inte sällan inletts för företag som uppenbarligen saknar förutsättningar att överleva och därför utan tidsutdräkt borde ha försatts i konkurs (bet. s. 133). - För att komma till rätta med detta föreslogs i betänkandet – inom ramen för ett nytt samlat insolvensförfarande med möjlighet till s.k. egenförvaltning – en skärpning av nuvarande bestämmelser, innebärande att rekonstruktionen ska ha förberetts på så vis att det före ansökningen upprättats en rekonstruktionsplan med så konkret innehåll att den i princip kan läggas till grund för en rekonstruktion samt att planen ska ha godkänts av minst 40 % av borgenärerna. Utredningens förslag har - inom ramen för ett bibehållet särskilt rekonstruktionsförfarande - remissbehandlats och tillstyrkts av Skatteverket (dnr 131 821190-10/112). Myndigheten ser det som mycket angeläget att kraven för att inleda ett rekonstruktionsförfarande skärps snarast möjligt. I avvaktan härpå är det viktigt att Skatteverket, om det av något skäl framstår som uppenbart att förutsättningar för en lyckad rekonstruktion inte finns, agerar aktivt redan före det första borgenärssammanträdet och i förekommande fall överklagar inledandebeslutet.

Lagrum

2 kap. 3 och 6 §§ lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion (FrekL)