Avskrivning på inventarier i utländsk filial inom EES-området

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande 2008-06-27, ”Avskrivning på inventarier i utländsk självständig filial inom EES-området” med dnr 131 381508-08/111, som har upphävts.

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att ett svenskt företag som har en utländsk filial inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) med en redovisningsvaluta som skiljer sig från företagets redovisningsvaluta, ska kunna tillämpa räkenskapsenlig avskrivning. Detta blir möjligt genom att företaget för den delen av inventarierna som är hänförliga till filialen tillämpar de principer som gäller för företag som har sin redovisning i euro.

2 Frågeställning

Ett svenskt företag har en filial inom EES-området vars verksamhet beskattas i Sverige. Filialen har en redovisningsvaluta som skiljer sig från företagets redovisningsvaluta som är svenska kronor. Företaget tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet med artikel 4 i den s.k. IAS-förordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder.

Ett svenskt företag som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet med IAS-förordningen ska räkna in filialens resultat- och balansräkning med tillämpning av IAS 21, Effekterna av ändrade valutakurser. Hur IAS 21 ska tillämpas i juridisk person framgår av RFR 2, Redovisning för juridiska personer, från Rådet för finansiell rapportering. Enligt RFR 2 och IAS 21 ska filialens inventarier tas upp i företagets balansräkning omräknade till balansdagens valutakurs. När omräkning av inventarierna sker till balansdagens kurs uppkommer en skillnad mellan det redovisningsmässiga och det skattemässiga värdet, eftersom det skattemässiga anskaffningsvärdet baseras på den ursprungliga utgiften omräknad till svenska kronor vid förvärvstidpunkten. En konsekvens av detta är att företagets möjlighet att kunna tillämpa räkenskapsenlig avskrivning enligt 18 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL) går förlorad. Företaget blir då istället hänvisat till att använda restvärdesavskrivning vid avskrivning av inventarierna. Skillnaden i storleken på avskrivningen kan uppgå till betydande belopp. Frågan är om det strider mot EU-rätten att inte få göra räkenskapsenlig avskrivning när ett företag har en filial inom EES-området där filialens redovisningsvaluta skiljer sig från företagets redovisningsvaluta.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 18 kap. 14 § IL är förutsättningarna för räkenskapsenlig avskrivning att avdraget motsvarar avskrivningen i bokslutet.

Av RÅ 2001 ref. 8 följer att överensstämmelse även ska föreligga mellan inventariernas redovisade värde och deras skattemässiga värde för att räkenskapsenlig avskrivning ska kunna tillämpas.

I IAS 21 anges i punkt 39 att filialens tillgångar och skulder ska räknas om till balansdagens kurs. Intäkter och kostnader räknas om till valutakursen då de uppstår. Av praktiska skäl kan en kurs som är en approximation av de enskilda valutakurserna användas vid omräkning av intäkter och kostnader.

Vid införandet av redovisning i euro infördes bestämmelser om inkomstskatt m.m. i lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro, m.m. (omräkningslagen). I prop. 1999/2000:23 anförs på s. 169 ff. att ett krav för att få tillämpa den räkenskapsenliga avskrivningsmetoden är att inventarierna har samma värde i redovisningen som i beskattningen. För företag som har redovisningen i euro medför bestämmelserna att avskrivningarna ska beräknas utifrån anskaffningsvärdena i euro. Därefter räknas årets avskrivning om till svenska kronor i deklarationen enligt genomsnittskursen.

Rätten till fri etablering inom EU regleras i artikel 49 i EUF-fördraget. Motsvarande bestämmelse för EES (EU:s medlemsstater samt Norge, Island och Liechtenstein) återfinns i artikel 31 i EES-avtalet.

4 Bedömning

EUF-fördragets och EES-avtalets regler om fri etableringsrätt innebär att inskränkningar för ett företag i en medlemsstat att fritt etablera sig i en annan medlemsstat genom kontor, filial eller dotterbolag i princip är förbjudna. Detta medför bl.a. att ursprungsstaten inte får ha regler som gör det mindre förmånligt för företaget att etablera sig i annat land än i ursprungsstaten.

Valutaomräkningen som görs i redovisningen varje år medför att inventariernas skattemässiga värde (baserat på valutakursen vid anskaffningstillfället) kommer att skilja sig från värdet i redovisningen (baserat på valutakursen på balansdagen). Därmed skulle företaget förlora rätten till räkenskapsenlig avskrivning och vara hänvisat till restvärdesavskrivning. En tillämpning av redovisningsreglerna i kombination med villkoren för räkenskapsenlig avskrivning leder i dessa fall således till ett lägre värdeminskningsavdrag om företaget etablerar sig utomlands genom en filial jämfört med om företaget bedriver motsvarande verksamhet i Sverige. Skatteverket anser att detta utgör ett hinder mot den fria etableringsrätten och att ett sådant hinder inte kan rättfärdigas.

De skattemässiga villkoren för räkenskapsenlig avskrivning leder till problem även i andra sammanhang när det gäller möjligheten att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning. Det gäller exempelvis företag som har sin redovisning i euro. Lagstiftaren har dock genom omräkningslagen infört regler som syftar till att rätten till räkenskapsenlig avskrivning ska kunna tillämpas.

Skatteverket anser därför att ett svenskt företag som har en utländsk filial inom EES-området med en redovisningsvaluta som skiljer sig från företagets redovisningsvaluta ska kunna behålla möjligheten att tillämpa räkenskapsenlig avskrivningsmetod. Detta blir möjligt genom att företaget för den delen av inventarierna som är hänförliga till filialen tillämpar de principer som tillämpas av företag som har sin redovisning i euro. De räkenskapsenliga avskrivningarna får beräknas utifrån anskaffningsvärdena i filialens redovisningsvaluta för den del av företagets inventarier som är hänförliga till filialen. I likhet med övriga resultatposter i filialen räknas sedan årets avskrivning om till företagets redovisningsvaluta. På samma sätt som för ett företag som har sin redovisning i euro kommer värdeminskningsavdraget att bli påverkat av kursförändringar när avskrivningen i filialens redovisningsvaluta omräknas till svenska kronor.

I filialens redovisningsvaluta kommer det redovisade värdet och det skattemässiga värdet att överensstämma. Liksom vad som är fallet vid tillämpning av omräkningslagen anser Skatteverket att den omständigheten att en differens kan uppstå mellan dessa värden vid omräkning till företagets redovisningsvaluta inte ska beaktas i detta sammanhang. Detta innebär att ett svenskt företag med en filial i ett annat land inom EES, med en redovisningsvaluta som skiljer sig från företagets redovisningsvaluta, kommer att kunna tillämpa räkenskapsenlig avskrivning.