Försenad anmärkning mot bevakad fordran

Göta hovrätts beslut 2010-03-31 i mål Ö 393-10

SAKEN

Tingsrätten beslutade om bevakningsförfarande i en konkurs. Samtidigt bestämdes sista datum för när bevakningar skulle göras och när anmärkningar mot bevakningarna fick göras. Sedan tiden för anmärkning gått ut uppmärksammade tingsrätten att rätten av förbiseende hade underlåtit att sända över gjorda bevakningar till konkursförvaltaren. När förvaltaren senare fick del av bevakningarna framställde han invändning mot en av bevakningarna.  Borgenären menade att anmärkningen inte kunde prövas eftersom den gjorts efter det att tiden för anmärkning gått ut. Tingsrätten delade borgenärens uppfattning.

Konkursförvaltaren överklagade tingsrättens beslut till hovrätten.

Enligt bestämmelsen i 32 kap. 3 § rättegångsbalken gäller att part eller annan, som enligt rättens beslut ska infinna sig vid rätten eller annars fullgöra något, inte har fått skäligt rådrum så kan rätten sätta ut ny tid. Detsamma gäller om det ”annars” förekommer skäl till förlängning av en tidsfrist som rätten har bestämt. Hovrätten tillämpade denna bestämmelse analogivis. Hovrätten bestämde att tingsrätten skulle att upp förvaltarens anmärkning till behandling.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Detta beslut kan jämföras med ett beslut av Göta HovR 2009-01-14 i mål Ö 2436-08. I 2009 års avgörande hade tingsrätten sänt underrättelse om bevakningsförfarande till Kronofogden – som företrätt staten som borgenär i konkursens inledningsskede - inte till Skatteverket. Skatteverket bevakade därför inte statens fordran i rätt tid. Skatteverket ansökte om återställande av försutten tid. Hovrätten ansåg inte att fristerna för bevakning och efterbevakning av fordran i konkurs kunde omfattas av bestämmelserna om återställande av försutten tid. I skälen för 2009 års beslut antecknade hovrätten att fristen för framställande av anmärkning mot bevakad fordran i konkurs inte kunde återställas enligt NJA 1975 s. 343. Skatteverkets ansökan avvisades.

LAGRUM

9 kap. 7–9 §§ konkurslagen (1987:672)

32 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)