Sammanläggning av statens fordringar vid offentligt ackord i en företagsrekonstruktion

1 Sammanfattning

Vid ett offentligt ackord i en företagsrekonstruktion ska statens fordringar läggas samman och ses som en fordran. Detta gäller även i de fall fordringarna kommer från olika myndigheter och inte har något närmare samband.

2 Frågeställning

I en företagsrekonstruktion har ett bolag lämnat ett ackordsförslag där samtliga oprioriterade borgenärer erbjuds full betalning upp till 5 000 kr. För den överskjutande delen av borgenärernas fordran erbjuds en likvid om 25 procent. I rekonstruktionen har staten fordringar för både skatter och lönegarantiregress.

Är staten i dessa fall alltid att anse som en enda borgenär och ska statens fordringar läggas samman även om fordringarna kommer från olika myndigheter och det saknas närmare samband mellan fordringarna? Frågan kan få stor betydelse i de fall borgenärerna erbjuds full betalning intill ett högre belopp, vilket varit aktuellt i vissa rekonstruktioner.

3 Gällande rätt m.m.

Ett offentligt ackord får innehålla villkor att borgenärerna får full betalning intill ett visst belopp om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter (3 kap. 2 § lag [1996:764] om företagsrekonstruktion - FrekL).

I en ackordsförhandling deltar borgenärer vilkas fordringar uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion (3 kap. 3 § FrekL).

I kommentaren till FrekL för Hellner och Mellqvist ett resonemang om vad som gäller i de fall en borgenär har flera fordringar. Ska fordringar från samma borgenär alltid slås samman och ses som en fordran eller ska fordringarna i vissa fall behandlas var för sig? Hellner och Mellqvist anser att i de fall då det saknas något direkt samband mellan fordringarna är det mindre lämpligt med en sammanslagning. Om fordringarna däremot har sin grund i samma rättsförhållande – samma avtal eller liknande – bör de behandlas som en och samma fordran (s. 169–170, Trygve Hellner och Mikael Mellqvist, Lagen om företagsrekonstruktion, en kommentar, andra upplagan).

4 Bedömning

Även om staten är att se som en enda borgenär har fordringar från olika myndigheter inte något tydligt samband med varandra eftersom det är fråga om två helt olika fordringsförhållanden. Utifrån Hellner och Mellqvists resonemang skulle man därför kunna argumentera för att en sammanläggning av statens fordringar inte ska ske i de fall det finns fordringar från olika myndigheter, exempelvis skatt och lönegarantiregress.

Varken i lagtexten eller i förarbetena finns det dock något stöd för att behandla en borgenärs fordringar separat i de fall fordringarna inte har något samband. Bestämmelsen i 3 kap. 3 § FrekL är formulerad utifrån vilka borgenärer som ska delta i ackordsförhandlingen. Även bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycken FrekL är utformad utifrån att en borgenär kan erhålla full betalning intill ett visst belopp.

Det ligger därför enligt Skatteverkets uppfattning närmast till hands att som idag lägga samman de statliga fordringarna även när de kommer från olika myndigheter.