Områden: Inkomstskatt (Näringsverksamhet)

Dnr: 202 116064-19/111

Nytt: 2022-01-27

Kammarrättens dom har överklagats av den skattskyldiga. Högsta förvaltningsdomstolen har inte meddelat prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens beslut 2019-08-02, mål nr 2094-19).

Kammarrätten i Sundsvall 2019-02-18, mål nr 1870-18

Sammanfattning

Näringsverksamhet i form av skogsbruk ska betraktas som inkomst av passiv näringsverksamhet i fall då man inte arbetat en tredjedels årsarbetstid i verksamheten och samtidigt inte utfört allt arbete själv. I målet skulle i vart fall inte slutavverkning utföras av den skattskyldige. Vidare var det osäkert vem som skulle utföra gallring.

Referat

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Bedriver J aktiv eller passiv näringsverksamhet?

I målet är ostridigt att J inte har arbetat i näringsverksamheten minst en tredjedel av den tid som går åt för en vanlig anställning på heltid. Frågan är därmed om näringsverksamheten huvudsakligen baseras på hans egen arbetskraft och om de arbetsuppgifter som J utfört kan anses ha en sådan betydelse för avkastningen att verksamheten ändå ska anses som aktiv.

Vid bedömningen av om en näringsverksamhet är aktiv eller passiv är det inte möjligt att endast titta på den del av verksamheten som näringsidkaren väljer att utföra själv och utesluta de delar som överlåts på någon utomstående att utföra. Aktivitetsbedömningen måste baseras på hela kedjan av åtgärder som krävs för att generera intäkter i näringsverksamheten, i detta fall även gallring och slutavverkning.

De arbetsuppgifter som J uppgett att han själv utfört i näringsverksamheten är av begränsad omfattning. Arbetsuppgifter i form av gallring och slutavverkning, som är viktiga och nödvändiga för att generera intäkter i en skogsbruksverksamhet, återstår att utföra. Mot bakgrund av vad J anfört är det osäkert om han själv kommer att utföra gallring och han kommer enligt egen uppgift inte att utföra slutavverkning.

Under dessa förutsättningar saknas stöd för att hans arbetsinsats har sådan betydelse för avkastningen att näringsverksamheten ska bedömas som aktiv.

Sammanfattningsvis instämmer kammarrätten i förvaltningsrättens bedömning att J inte har visat att han under aktuellt beskattningsår har bedrivit aktiv näringsverksamhet. Han har därmed inte rätt till allmänt avdrag för underskott i näringsverksamheten. Överklagandet ska därför avslås i denna del.

Skatteverkets kommentar

Skatteverket delar kammarrättens uppfattning. I förarbetena sägs att kravet på aktivitet i normalfallet innebär att den skattskyldige ska ha ägnat sysslorna i verksamheten minst en tredjedel av den tid som åtgår för en vanlig anställning på heltid (prop. 1989/90:110, del 1, s. 646). Där framgår också att kravet i vissa fall får jämkas med hänsyn till omständigheterna och att en person som vid sidan av en anställning bedriver näringsverksamhet som i huvudsak baseras på egen arbetskraft regelmässigt får anses uppfylla aktivitetskravet. Detta gäller däremot inte beträffande verksamhet med en betydande balansomslutning. I fråga om t.ex. förvaltning av egna fastigheter bör således arbetsinsatsen motsvara minst en tredjedel av arbetstiden i en heltidsanställning för att verksamheten ska vara att hänföra till aktiv näringsverksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ett liknande fall i RÅ 2002 ref. 15. Domstolen ansåg att gränsdragningen blir svårare när det är fråga om en verksamhet som baserar sig på innehavet av en tillgång och den nedlagda arbetsinsatsen är av begränsad omfattning. Näringsidkarens befattning med verksamheten kan då närmast ha karaktären av förmögenhetsförvaltning. Tydliga sådana fall kan vara innehav av utarrenderade jordbruksfastigheter eller av hyresfastigheter eller skogsfastigheter vilkas skötsel omhänderhas av annan. Om däremot den skattskyldige i ett jord- eller skogsbruk utför allt det arbete som krävs får denna arbetsinsats anses ha sådan betydelse för avkastningen att det förhållandet att verksamheten är av mindre omfattning och att arbetsinsatsen därför blir begränsad inte hindrar att verksamheten bedöms utgöra aktiv näringsverksamhet. Eftersom den skattskyldige utförde allt arbete själv betraktades näringsverksamheten som aktiv fastän årsarbetstiden ansågs understiga en tredjedels årsarbetstid. Fastigheten hade en areal på ca 30 hektar.

I nu aktuellt fall har verksamheten en bokförd balansomslutning på drygt 961 000 kr och en total areal på ca 18 hektar. Det ansåg såväl Skatteverket som domstolarna vara en betydande balansomslutning. Dessutom utförde inte J, till skillnad mot i RÅ 2002 ref. 15, allt det arbete som krävs i ett skogsbruk. Hans arbetsinsats under året hade uppgått till 249 timmar.

Domen berör många mindre skogsägare och verket förväntar sig att den därmed kan komma att överklagas. En intressant fråga i sammanhanget är också om man kan se en försäljning av en avverkningsrätt som en form av slutlig försäljning och att det arbete som köparen av avverkningsrätten utför inte ska beaktas när man ska bedöma om allt arbete utförts av ägaren till fastigheten.