Områden: Mervärdesskatt

Dnr: 8-625385

Sammanfattning

EU-domstolen har meddelat en dom i ett mål där Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, (HFD 2018-12-03, mål nr 4302-17) beslutat att inhämta förhandsavgörande i fråga om de svenska reglerna i mervärdesskattelagen (1994:200), ML, om övertagande av jämknings­skyldigheten strider mot EU-rätten.

EU-domstolen anser att mervärdesskattedirektivet utgör hinder för nationell lagstiftning som föreskriver att säljaren av en fastighet inte är skyldig att justera ett avdrag för ingående mervärdesskatt om köparen ska använda fastigheten uteslutande för transaktioner som medför avdragsrätt, samtidigt som den även ålägger köparen att justera avdraget avseende återstoden av korrigeringstiden vid den tidpunkt då köparen i sin tur överlåter fastigheten till någon som inte ska använda fastigheten för sådana transaktioner.

EU-domstolen har däremot inte besvarat frågan om samma bedömning även gäller i fråga om justering av avdrag då fastigheter överlåts genom sådan överföring av tillgångar som avses i artikel 19 i mervärdesskattedirektivet (s.k. verksamhetsöverlåtelse).

Det aktuella målet är ännu inte avgjort av HFD, som nu har att ta ställning till hur EU-domstolens förhandsavgörande ska tolkas. I målet hos HFD har Skatteverket anfört att köparen kan åläggas jämkningsskyldighet i den i målet aktuella situationen, dels för att bestämmelserna i ML om övertagande av jämkningsskyldighet i ML är förenliga med mervärdesskattedirektivet, dels för att överlåtelsen av fastigheten ska ses som en sådan överföring av tillgångar som avses i 2 kap. 1 b § ML (artikel 19 i mervärdesskattedirektivet).

Skatteverket anser att HFD:s tolkning av EU-domstolens förhandsavgörande måste inväntas innan Skatteverket kan ta ställning till i vilken omfattning och i vilka situationer tillämpningen av de aktuella bestämmelserna i ML påverkas av EU-domstolens dom.

Referat

Frågan i målet gäller ett bolag som under 2012 förvärvade tre fastigheter som då omfattades av frivillig skattskyldighet. Vid tillträdet fortsatte bolaget uthyrningen med frivillig skattskyldighet och inträdde då i den tidigare ägarens rättigheter och skyldigheter enligt ML. I samband med förvärven övertog bolaget den tidigare ägarens rättigheter och skyldigheter att jämka avdrag för ingående skatt som hänförde sig till ombyggnation av fastigheterna.

Under 2013 överlät bolaget en av fastigheterna till två privatpersoner. Den frivilliga skattskyldigheten upphörde vid överlåtelsen. Skyldighet att jämka den tidigare ägarens avdrag för ingående skatt uppkom därmed enligt bestämmelserna i ML.

Bolaget åberopade EU-domstolens mål C-622/11, Pactor Vastgoed, som stöd för att bolaget inte kunde åläggas jämkningsskyldighet för avdrag som den tidigare ägaren gjort i samband med ombyggnation av fastigheten. Bolaget anförde att det endast är den som har gjort avdragen hänförliga till en investeringsvara som kan åläggas skyldighet att jämka avdragen.

Skatteverket beslutade i enlighet med bestämmelserna i ML att bolaget är jämkningsskyldigt för den tidigare ägarens avdrag för ingående skatt.

Förvaltningsrätten gjorde samma bedömning som Skatteverket. Förvaltningsrätten anförde därvid att den åberopade domen från EU-domstolen inte innebär att jämkning är omöjlig när en fastighet har överlåtits. I det aktuella fallet får bolaget anses ha inträtt i den tidigare ägarens rättigheter och skyldigheter enligt mervärdesskattelagen. Bolaget får därmed anses vara den skattskyldiga person som gjorde det ursprungliga avdraget och ska betala tillbaka skatt till följd av den uppkomna jämkningsskyldigheten.

Kammarrätten gjorde en annan bedömning. Kammarrätten ansåg att det följer av EU-domstolens avgörande C-622/11, Pactor Vastgoed, att jämkningsskyldigheten inte kan åläggas någon annan skattskyldig person än den som har gjort avdraget för ingående mervärdesskatt hänförlig till förvärv av en investeringsvara. Kammarrätten uttalade att EU-domstolens uttalanden är så entydiga och generellt formulerade att det saknar betydelse om det är frågan om verksamhetsöverlåtelse eller ett rent fastighetsförvärv. De bestämmelser i mervärdesskattelagen som innebär att jämkningsskyldigheten kan överföras till en annan person måste därmed enligt kammarrättens bedömning anses oförenliga med EU-rätten, så att Skatteverket inte hade haft rätt att överföra jämkningsskyldigheten på bolaget för de avdrag som den tidigare fastighetsägaren hade gjort.

Skatteverket överklagade kammarrättens dom till HFD. Som grund för överklagandet har Skatteverket anfört att köparen kan åläggas jämkningsskyldighet i den i målet aktuella situationen, dels för att bestämmelserna i ML om övertagande av jämkningsskyldighet i ML är förenliga med mervärdesskattedirektivet, dels för att överlåtelsen av fastigheten ska ses som en sådan överföring av tillgångar som avses i 2 kap. 1 b § ML (artikel 19 i mervärdesskattedirektivet).

HFD har därefter begärt förhandsavgörande hos EU-domstolen. HFD har ställt två frågor som besvarades på följande sätt.

EU-domstolens bedömning av den första frågan är att mervärdesskattedirektivet utgör hinder för nationell lagstiftning som föreskriver att säljaren av en fastighet inte är skyldig att justera ett avdrag för ingående mervärdesskatt om köparen ska använda fastigheten uteslutande för transaktioner som medför avdragsrätt, samtidigt som den även ålägger köparen att justera avdraget avseende återstoden av korrigeringstiden vid den tidpunkt då köparen i sin tur överlåter fastigheten till någon som inte ska använda fastigheten för sådana transaktioner.

Den andra frågan som HFD önskade svar på var om EU-domstolens bedömning av den första frågan gäller även då en fastighet överlåts genom en sådan överföring av tillgångar som avses i artikel 19 i mervärdesskattedirektivet. I denna del meddelade EU-domstolen inte något svar, eftersom EU-domstolen ansåg att det endast var en hypotetisk fråga i detta skede av HFD:s prövning av målet.

Skatteverkets kommentar

Det aktuella målet är ännu inte avgjort av HFD, som nu har att ta ställning till hur EU-domstolens förhandsavgörande ska tolkas. I målet hos HFD har Skatteverket anfört att köparen kan åläggas jämkningsskyldighet i den i målet aktuella situationen, dels för att bestämmelserna i ML om övertagande av jämkningsskyldighet i ML är förenliga med mervärdesskattedirektivet, dels för att överlåtelsen av fastigheten ska ses som en sådan överföring av tillgångar som avses i 2 kap. 1 b § ML (artikel 19 i mervärdesskattedirektivet).

Skatteverket anser att HFD:s tolkning av EU-domstolens förhandsavgörande måste inväntas innan Skatteverket kan ta ställning till i vilken omfattning och i vilka situationer tillämpningen av de aktuella bestämmelserna i ML påverkas av EU-domstolens dom.

Referenser

8 a kap. och 9 kap. 9-13 §§ ML

C-622/11, Pactor Vastgoed