Föreläggande vid vite

Vitesföreläggande, som syftar till att få fram uppgifter som den förelagda inte redovisat i sin självdeklaration, innebär att det finns anledning att anta att den förelagda begått gärning som kan leda till skattetillägg   Inkomsttaxering 2004 Enligt 3 kap. 5 § taxeringslagen (1990:324), TL, får Skatteverket förelägga den som är eller kan antas vara skattskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för hans taxering. 

Av 3 kap. 6 §1 st . TL framgår att ett föreläggande enligt 3 kap. 5 § TL får förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs.

Enligt 3 kap. 6 §2 st . TL gäller första stycket inte om det finns anledning att anta att den skattskyldige eller, om denne är en juridisk person, ställföreträdare för den skattskyldige har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Skatteverket förelade en skattskyldig att inkomma med kopia av avtal för ett kontokort, utställt av utländsk bank, m.fl. handlingar. Den skattskyldiga efterkom inte föreläggandet. Hon uppgav att hon disponerat ett betalkort i aktuell bank men att hon varje månad betalt de gjorda transaktionerna samt att hon inte hade något bankkonto eller andra tillgångar utanför Sverige. Skatteverket förelade henne vid vite att lämna uppgifter om kontokortet. Sedan den skattskyldiga inte efterkommit vitesföreläggandet ansökte Skatteverket om utdömande av vitet. Länsrätten avslog verkets ansökan. Skatteverket överklagade länsrättens avgörande. Kammarrätten avslog överklagandet. Regeringsrätten har nu avslagit Skatteverkets överklagande.

Efter att ha framhållit att frågan i målet "är om det i förevarande fall har funnits en sådan anledning att anta att den skattskyldige har begått en gärning som kan leda till skattetillägg" anför Regeringsrätten följande.

"Regeringsrätten erinrar först om att uttryckssättet ´finns anledning att anta´ i 3 kap. 6 § andra stycket TL, vilket överensstämmer med uttryckssättet i 23 kap. 1 § RB, inte tar sikte på exakt samma omständigheter när det gäller skattetillägg som när det gäller ett misstänkt brott. Detta sammanhänger med att det för ansvar enligt SkbrL förutsätts att uppsåt eller grov oaktsamhet kan styrkas. Så är inte fallet beträffande påförande av skattetillägg, där det kan vara tillräckligt att den skattskyldige lämnat en oriktig uppgift eller utelämnat en uppgift som han varit skyldig att lämna. Det betyder att det kan finnas anledning att anta att skattetillägg kan komma att påföras även i ett fall där det inte finns anledning att anta att den skattskyldige begått en gärning som är straffbelagd i SkbrL.

[Den skattskyldiga] har, vid de förfrågningar från Skatteverket som föregått vitesföreläggandet, förnekat att hon innehaft tillgångar utanför Sverige och uppgett att hon inte innehaft något utländskt bankkonto. Den omständigheten att Skatteverket trots detta förelagt [den skattskyldiga] vid vite att inkomma med de begärda uppgifterna visar att verket inte fäst tilltro till hennes uppgifter. Vitesföreläggandet måste således ha syftat till att få fram sådana uppgifter som inte har redovisats i hennes självdeklaration men som enligt Skatteverkets uppfattning borde ha redovisats. Skatteverket har således haft anledning att anta att [den skattskyldigas] uppgiftslämnande var förenat med sådana brister att skattetillägg skulle kunna komma att påföras.

Mot bakgrund av det sagda finner Regeringsrätten, i likhet med kammarrätten, att bestämmelsen i 3 kap. 6 § andra stycket TL hindrar att ett föreläggande förenas med vite i en situation som den aktuella. Den omständigheten att det är oklart om [den skattskyldigas] förfarande faktiskt varit sådant att det skulle kunna leda till skattetillägg föranleder ingen annan bedömning."

Kommentar:

Regeringsrätten har den 4 juni 2007 meddelat dom i mål nummer 5863-05. Även detta mål avsåg utdömande av vite. Regeringsrättens uttalanden i målet överensstämmer i princip med uttalandena i mål nummer 2293-06.

Den tolkning av ´anledning att anta´ som Regeringsrätten gjort i dessa domar innebär att vitesförbudet inträder redan vid en mycket begränsad misstanke om förfarande som kan leda till att den förelagde påförs skattetillägg.

Konsekvensen av denna tolkning är att Skatteverket inte genom vitesföreläggande ska söka förmå en skattskyldig att lämna uppgifter som, enligt verket, borde ha redovisats i självdeklaration och som kan påverka den skattskyldiges taxering.

Motsvarande torde gälla beträffande uppgifter till ledning för egen beskattning m.m. enligt skattebetalningslagen (1997:483).