KRNJ, mål nr 3250--3252-19 – Företagsbot och skattetillägg

Kammarrätten i Jönköpings dom den 20 maj 2021, mål nr 3250--3252-19

Sammanfattning

Skattetillägg ska inte tas ut av en juridisk person om en åklagare hos tingsrätten har yrkat att företagsbot enligt 36 kap. 7 § brottsbalken ska åläggas den juridiska personen för samma oriktiga uppgift eller underlåtenhet som skulle ha legat till grund för skattetillägget. Motsvarande gäller när en åklagare har utfärdat ett strafföreläggande som omfattar en juridisk persons företagsbot.

Hinder mot att ta ut skattetillägg gäller även om talan om företagsbot inte leder fram till att en företagsbot åläggs.

Referat

En tingsrätt dömde den 13 juli 2017 en företrädare för ett aktiebolag för vårdslös skatteuppgift på grund av att oriktiga uppgifter lämnats i ett antal mervärdesskatte­deklarationer (inköp av metaller som bedömdes utgöra led i ett mervärdesskattebedrägeri). Åklagaren hade också yrkat att bolaget skulle åläggas företagsbot och som grund åberopat samma oriktiga uppgifter som legat till grund för åtalet mot företrädaren. Tingsrätten ansåg i och för sig att det fanns förutsättningar för att ålägga företagsbot, men beslutade att den skulle efterges eftersom Skatteverket upplyst om att det i en förhandspromemoria föreslagits att Skatteverket skulle påföra bolaget skattetillägg och att vissa perioder skulle komma att avse samma perioder som omfattades av åtalet. Åklagaren överklagade inte domen i den del som gällde företagsboten.

Den 8 september 2017 meddelade Skatteverket ett omprövningsbeslut där bolaget vägrades avdrag för mervärdesskatt för inköp av metaller. Bolaget påfördes också skattetillägg.

Bolaget överklagade Skatteverkets beslut om mervärdesskatt och skattetillägg. Eftersom tingsrätten prövat frågan om företagsbot hade, enligt bolaget, redan en straffrättslig sanktion prövats avseende samma omständigheter som legat till grund för Skatteverkets beslut om skattetillägg. Bolaget ansåg alltså att skattetillägget skulle undanröjas då det tagits ut i strid med förbudet mot dubbelbestraffning. Förvaltningsrätten avslog bolagets överklagande.

Kammarrätten fann att företagsbot utgör ett straff i den mening som avses i Europakonventionen och att de fakta som åberopats gällande företagsboten var de samma eller i allt väsentligt de samma som legat till grund för skattetillägg för vissa redovisningsperioder (oriktiga uppgifter i mervärdesskattedeklarationer ang. inköp av metaller). Det fanns därför hinder mot att ta ut skattetillägg för sistnämnda perioder och detta oberoende av att tingsrätten eftergivit företagsboten.

Skatteverket har inte överklagat kammarrättens dom.

Skatteverkets kommentar

Företagsbot är inte en brottspåföljd utan en särskild rättsverkan av brott. I 36 kap. 7 § brottsbalken anges förutsättningarna för att en näringsidkare ska kunna åläggas företagsbot. Med näringsidkare avses både enskilda näringsidkare och juridiska personer.

Skatteverket delar kammarrättens bedömning att företagsbot får anses utgöra ett straff i den mening som avses i artikel 4.1 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen (och i förekommande fall en lagöverträdelse enligt artikel 50 i EU:s rättighetsstadga). Vidare delar Skatteverket domstolens bedömning att dubbelprövningsförbuden i de två rättsakterna är tillämpliga både för fysiska och juridiska personer. Någon nationell reglering som syftar till att undvika dubbla förfaranden, liknande den som gäller för skattetillägg och vissa brott enligt skattebrottslagen, finns inte för skattetillägg och företagsbot. Möjligheten att för samma brott påföra sanktioner i skilda förfaranden ska därför prövas enligt Europa­konventionen och i förekommande fall enligt EU:s rättighetsstadga. Enligt dessa inträder förbudet mot dubbla förfaranden först när ett av förfarandena har fått laga kraft.

Enligt Europadomstolen kan det, trots förbudet i tilläggsprotokollet, under vissa begränsade förutsättningar godtas att sanktioner för samma brott tas ut i skilda förfaranden (se t.ex. nr 24130/11 och 29758/11 A och B mot Norge). Även EU-domstolen har, med en delvis annan motivering, gjort motsvarande bedömning (se t.ex. EU-dom C-524/15).

Enligt Skatteverkets mening talar dock övervägande skäl för att det generellt bör gälla att skattetillägg inte ska tas ut av en juridisk person om en åklagare hos tingsrätten har väckt talan om att företagsbot ska åläggas om talan grundar sig på samma brott (samma oriktiga uppgift eller underlåtenhet) som skulle ha legat till grund för skattetillägget (jfr HFD 2013 ref. 71 där hinder mot skattetillägg inträdde när åtal för skattebrott väcktes). Detta bör gälla även om talan om företagsbot inte leder fram till att någon företagsbot åläggs (jfr HFD 2014 ref. 65 där hinder mot skattetillägg förelåg trots att ett åtal för skattebrott inte kom att prövas). Motsvarande får anses gälla om en åklagare har utfärdat ett strafföreläggande som omfattas av företagsbot.

Det kan i detta sammanhang nämnas att det av Ekobrottsmyndighetens ARF 2014:4 ”Företagsbotens storlek i ekomål och vissa handläggningsråd” framgår att den som har påförts skattetillägg för visst brott inte kan åläggas företagsbot för samma brott.

Observera att det inte föreligger hinder mot att ta ut skattetillägg av en juridisk person om en åklagare till grund för en talan om företagsbot åberopat bokföringsbrott eller försvårande av skattekontroll. I ett sådant fall avser skattetillägget inte samma brott.

Slutligen erinras om att det som sägs ovan inte gäller den situationen att en fysisk person lämnat oriktiga uppgifter hänförliga till en enskild näringsverksamhet. I sådana situationer får skattetillägg inte tas ut om Skatteverket anmäler misstanke om t.ex. skattebrott till åklagare som avser samma felaktighet eller passivitet, 49 kap. 10 a § första stycket SFL. Om åklagaren därefter väcker åtal för skattebrott finns det däremot inget formellt hinder mot att åklagaren samtidigt yrkar att skattetillägg tas ut med stöd av lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall och att företagsbot ska åläggas för samma oriktiga uppgift som ligger till grund för åtalet om skattebrott. Detta eftersom sanktionerna prövas i ett och samma förfarande.

Mot bakgrund av kommentaren ovan kommer en rutin tas fram för handläggning av skattetillägg för juridiska personer.

Referenser

36 kap. 7 § brottsbalken (1962:700)

49 kap. 10 a § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244)

HFD 2013 ref. 71

HFD 2014 ref. 65

Artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll

Artikel 50 i EU:s rättighetsstadga

EU-domstolens dom C-524/15

Europadomstolens dom den 15 november 2016 i målet A och B mot Norge (nr 24130/11 och 29758/11)

Ekobrottsmyndighetens ARF 2014:4 ”Företagsbotens storlek i ekomål och vissa handläggningsråd”