NJA 2020 s. 497, Bokföringsbrott vid bristfälliga verifikationer

Högsta domstolens dom den 10 juni 2020, mål nr B3596-18

Sammanfattning

I domen bedömer Högsta domstolen om leverantörsfakturor som ett företag har tagit emot uppfyller bokföringslagens krav på vilka uppgifter som ska ingå i en verifikation. Frågorna aktualiserades i samband med ett mål om grovt bokföringsbrott.

I det aktuella målet anser Högsta domstolen att flera av de mottagna och bokförda leverantörsfakturorna inte uppfyller bokföringslagens krav på vilka uppgifter som ska ingå i en verifikation. Företaget hade inte självt kompletterat uppgifterna och de avtal som fakturorna i vissa fall hänvisade till fanns inte heller tillgängliga. Leverantörsfakturorna avsåg uthyrning av personal, levererade byggtjänster respektive utfört byggarbete och saknade i många fall uppgifter om var arbetena hade utförts, antalet fakturerade timmar och timpris. Andra fakturor som avsåg byggmaterial saknade uppgift om vilket material som avsågs och till vilket eller vilka byggen materialet hänförde sig. Högsta domstolens slutsats är att fakturorna inte innehåller de uppgifter som krävs enligt 5 kap. 7 § bokföringslagen.

Referat

Frågan i målet var om vissa mottagna leverantörsfakturor som bokförts i ett företag uppfyllde de krav som uppställs på verifikationer enligt bokföringslagen. Fakturorna avsåg uthyrning av personal, levererade byggtjänster, utfört byggarbete och byggmaterial. Företaget hade brutet räkenskapsår 1 maj 2013–30 april 2014.

En verifikation ska innehålla uppgifter om när den sammanställdes, när affärshändelsen inträffade, vad den avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör (5 kap. 7 § första stycket första meningen bokföringslagen [1999:1078], BFL). Om företaget har tagit emot uppgifter om affärshändelsen ska dessa uppgifter användas som verifikation. Om någon eller några uppgifter som ska framgå av en verifikation enligt 5 kap. 7 och 8 §§ BFL saknas behöver en komplettering göras (5 kap. 6 § BFL).

De flesta av de mottagna leverantörsfakturorna i företaget avsåg enligt fakturatexten uthyrning av personal, levererade byggtjänster respektive utfört byggarbete under en eller flera månader. Av några fakturor framgick att de avsåg uthyrning av personal enligt avtal under en eller flera angivna månader. Av fakturorna framgick inte var arbetena hade utförts, antalet fakturerade timmar eller timpris. Avtal eller andra specifikationer som kompletterade de mottagna fakturorna fanns inte tillgängliga. I andra fakturor framgick av fakturatexten endast levererade byggtjänster eller utfört byggarbete under en eller flera månader. I vissa av dessa fakturor saknades även uppgift om i vilken period arbetet hade utförts. I någon av fakturorna framgick bara att fakturering hade skett enligt avtal. Något avtal fanns dock inte tillgängligt för att förstå affärshändelsens innebörd. Högsta domstolen konstaterar att fakturorna saknade uppgifter om var arbetena hade utförts, vilket eller vilka byggprojekt de avsåg, antalet fakturerade timmar eller timpris. Några avtal eller andra specifikationer som kompletterade fakturorna fanns inte tillgängliga.

En annan faktura avsåg enligt fakturatexten byggmaterial. Domstolen konstaterar att det saknades uppgift om vilket material som avsågs och till vilket eller vilka byggen materialet hänförde sig.

Domstolen anser slutligen att de mottagna leverantörsfakturorna inte uppfyllde kraven i 5 kap. 7 § BFL om vilka uppgifter som en verifikation ska innehålla. Företaget hade inte heller kompletterat uppgifterna i de mottagna fakturorna i enlighet med 5 kap. 6 § BFL. Bristerna i fakturorna var så omfattande att domstolen anser att det inte alls går att bedöma de bakomliggande affärshändelserna. Personen dömdes för grovt bokföringsbrott och fick näringsförbud.

Skatteverkets kommentar

I avgörandet prövar Högsta domstolen bestämmelserna i BFL om vilka uppgifter som ska framgå av en verifikation för att de ska vara förenliga med god redovisningssed. I denna prövning hänvisar domstolen till Bokföringsnämndens allmänna råd om bokföring (BFNAR 2013:2) punkt 5.5 med kommentar. Högsta domstolen gör inte någon annan bedömning om innehållet i god redovisningssed för den i målet aktuella perioden än vad som kommer till uttryck i det allmänna rådet.

BFL utgör en s.k. ramlagstiftning. Enligt lagen finns det krav på att bokföringsskyldigheten ska fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed (4 kap. 2 § BFL). Bokföringsnämnden har fått ett ansvar för utvecklandet av god redovisningssed (8 kap 1 § BFL). I det allmänna rådet om bokföring (BFNAR 2013:2) med vägledning förtydligar Bokföringsnämnden vilken grad av specifikation som verifikationen ska innehålla när det gäller vad affärshändelsen avser. Informationen om vad affärshändelsen avser ska göra det möjligt att identifiera affärshändelsen och förstå dess innebörd. Av kommentaren till BFNAR 2013:2 punkt 5.5 framgår att det kan t.ex. vara information om vilken sorts vara eller vilken typ av tjänst som sålts samt omfattningen av försäljningen. Vid försäljning av bilar ska det framgå vilken bil som sålts, t.ex. genom att registreringsnumret anges. Vid fastighetsreparationer ska det framgå vilket arbete som utförts, t.ex. vilka reparationer som gjorts, samt på vilken fastighet. Vid en lånetransaktion ska t.ex. lånebeloppet samt villkoren för lånet såsom avbetalningar och ränta framgå.

Om inte alla uppgifter framgår av en verifikation ska företaget komplettera uppgifterna (5 kap. 6 § första stycket andra meningen BFL). Av kommentaren till BFNAR 2013:2 punkt 5.8 framgår att ett företag som tar emot uppgifter om en affärshändelse alltid bör eftersträva att uppgifterna är kompletta, d.v.s. att verifikationen innehåller de uppgifter som en verifikation ska innehålla. I annat fall ska företaget komplettera verifikationen med de uppgifter som saknas. Verifikationen kan också kompletteras med en hänvisning till avtal och andra dokument. Dessa handlingar är då en del av verifikationen.

Referenser

•Bokföringslagen (1999:1078), BFL

•Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2013:2 Bokföring