Områden: Mervärdesskatt

SRN:s förhandsbesked den 15 juni 1998

Sammanfattning

Skattskyldighet för uthyrning av möblerade lägenheter. Sökandebolaget hyrde ut möblerade lägenheter till företag och organisationer. Det var ett alternativ till hotellboende. Verksamheten omfattade ca 70 lägenheter med ca 200 bäddar samt en nyligen förhyrd byggnad med 23 lägenheter. Sökandebolaget önskade erhålla besked om den ovan beskrivna uthyrningsverksamheten av lägenheter innebar att skattskyldighet till ingående och utgående mervärdesskatt förelåg helt eller delvis eller, om dessa uthyrningstjänster skulle anses undantagna från beskattning enligt 3 kap. 2 och 3 §§ ML. Sökandebolaget har sedermera, om skattskyldighet inte skulle anses föreligga under de angivna omständigheterna, ställt följande kompletterande fråga. "Blir svaret ja om bolaget i sina kontrakt skriver in att längsta hyrestid är sex månader och att det också speglar parternas verkliga avsikter. Någon automatisk förlängning av hyreskontraktet kommer alltså inte tillåtas".

FÖRHANDSBESKED

Bolagets verksamhet är i sin helhet att hänföra till sådan rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet som avses i 3 kap. 3 § första stycket 4 mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

MOTIVERING

Från skatteplikt undantas enligt 3 kap. 2 § första stycket ML bl.a. upplåtelse av arrenden, hyresrätter, bostadsrätter, tomträtter, servitutsrätter och andra rättigheter till fastigheter. Enligt 3 § första stycket 4 omfattar undantaget emellertid inte, såvitt nu är i fråga, rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. Frågan i ärendet gäller om bolagets verksamhet helt eller delvis är att hänföra till sådan verksamhet som avses i sistnämnda bestämmelse. Av handlingarna framgår bl.a. följande. Bolagets affärsidé är att för en begränsad tid hyra ut möblerade lägenheter till företag och organisationer som ett alternativ till rent hotellboende. Hyrestiderna för lägenheterna varierar mellan ett dygn och sex månader, i något fall kan hyrestiden vara längre. Den genomsnittliga hyrestiden under 1997 för 16 slumpvis utvalda lägenheter uppgick till knappt två månader. Lägenheterna är utrustade för självhushåll och har TV. Telefon, sänglinne, handdukar, städning m.m. kan tillhandahållas mot särskild avgift. Lägenheterna, som är av varierande storlek, har tidigare varit utspridda över Gby. Under hösten 1997 har enligt bolaget verksamheten delvis förändrats genom att bolaget, som tidigare disponerat ca 70 lägenheter, hyrt ytterligare cirka 20 lägenheter i en och samma byggnad. Riksskatteverket har i sina rekommendationer RSV Im 1993:5, vad gäller tillämpning av den numera upphävda lagen (1968:430) om mervärdeskatt, uttalat att med rumsuthyrning i hotellrörelse och liknande avses verksamheter enligt lagen (1966:742) om hotell- och pensionatsrörelse. I det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/38/EEG) finns bestämmelser motsvarande ML:s i artikel 13.B.(b) och (b).1. Den svenska bestämmelsen rörande hotellrörelse och liknande verksamhet har ansetts överensstämma med motsvarande bestämmelse i direktivet (SOU 1994:88 s. 114). EG-domstolen har i en dom den 12 februari 1998 i det av bolaget åberopade förhandsavgörandet C-346/95, Elisabeth Blasi mot Finanzamt München I, uttalat sig om innebörden av den aktuella bestämmelsen. Nämnden gör följande bedömning. Avgörande för bedömningen om en verksamhet skall hänföras till sådan rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet som avses i 3 kap. 3 § första stycket 4 ML är enligt nämndens mening inte att lagen om hotell- och pensionatsrörelse är tillämplig på verksamheten utan innehållet i och syftet med verksamheten (jfr RÅ 1988 not. 642 och RÅ 1991 not. 82). Mot bakgrund av att bolagets verksamhet i allt väsentligt är inriktad på att i en aktiv rörelse tillhandahålla möblerade bostäder för tillfälligt bruk är verksamheten inte av den fastighetsförvaltande karaktär som avses i 3 kap. 2 § första stycket ML utan enligt nämndens mening sådan hotellrörelse eller liknande verksamhet som ovan nämnts. Det nu sagda får anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet och det principiella synsätt som kommer till uttryck i det av bolaget åberopade förhandsavgörandet i EG-domstolen.

Med denna bedömning förfaller den kompletterande frågan.