Så beräknas skatten

Skattesats

Skattesatsen är 435 kronor per ton avfall (4 § LSA).

Tidigare skattesatser:

Avfallets vikt ska bestämmas genom vägning

Huvudregeln är att avfallsskatten ska bestämmas genom att man väger avfallet (5 § första stycket LSA). Om en anläggning inte har en egen våg, är ett alternativ att utnyttja en annan verksamhets våg. Till exempel kan sådana vågar kan finnas på vägstationer, asfaltverk, grustag eller liknande anläggningar eller på transportfordon (prop. 1998/99:84 s. 109).

Undantag från kravet på vägning

I vissa fall får dock avfallsskatten bestämmas på annan grund än genom vägning. Detta gäller om den mängd avfall som förs in till eller uppkommer vid en anläggning är av mindre omfattning eller om det av någon annan anledning finns särskilda skäl (5 § andra stycket LSA).

Avfallsmängd av mindre omfattning eller andra särskilda skäl

Enligt Skatteverkets uppfattning är mängden avfall av mindre omfattning om det understiger 5 000 ton per år. I den mängden ska sådana avfall som berättigar till avdrag enligt 11 § första stycket LSA inte räknas med. Skatteverket anser också att det exempelvis finns särskilda skäl om vågen tillfälligt är ur funktion, på grund av tekniskt fel eller någon annan oförutsedd händelse som den skattskyldige inte kunnat råda över.

Andra särskilda skäl kan vara

• att de aktuella avfallsslagen visserligen ska redovisas i deklarationen men inte ska få några beskattningskonsekvenser på grund av att de berättigar till avdrag enligt 10 eller 11 §§ LSA
• att de aktuella avfallsslagen är homogena och det går att bestämma vikten tillförlitligt genom omräkning från avfallets volym (prop. 1998/99:84 s. 110).

Tabell: exempel på andra sätt att beräkna avfallets vikt

Om den skattskyldige inte visar att någon annan omräkning ger en mer rättvisande vikt, så bör följande schabloner användas vid omräkningen från volym till vikt, enligt Skatteverket (dnr 130 2199-04/1152):

En annan möjlig grund för att beräkna skatten kan vara att tillämpa den maximivikt per år som anges i tillståndet. Detta gäller åtminstone för anläggningar som tar emot en begränsad mängd avfall (prop. 1998/99:84 s. 110).