Regressrätt

Företrädaren har rätt att kräva den juridiska personen på betalning motsvarande betalt företrädaransvar

En företrädare för en juridisk person som har betalat skatt eller avgift med anledning av en överenskommelse har rätt att kräva den juridiska personen på beloppet (59 kap. 21 § SFL). Företrädaren har regressrätt, d.v.s. övertar statens fordran på den juridiska personen. Regressfordringen får drivas in på samma sätt som gäller för indrivning av skatt (59 kap. 26 § SFL). Regressfordran preskriberas tidigast ett år efter betalningen av huvudfordringen (59 kap. 27 § SFL och 4 § PreskL).

Reglerar bara förhållandet mellan företrädaren och den juridiska personen

Regressrätten enligt 59 kap. 21 § SFL reglerar förhållandet mellan den enskilde företrädaren och den juridiska personen. I SFL finns det inte några regler om regressrätt mellan olika företrädare. Där får civilrättsliga regler gälla för möjligheten till regress (jfr NJA 2009 s. 221).

Om t.ex. flera företrädare i samband med överenskommelsen har förbundit sig att tillsammans (solidariskt) betala ett visst belopp får deras inbördes rättsförhållande bedömas med ledning av 2 § andra stycket lagen (1936:81) om skuldebrev. Detta innebär att de sinsemellan slutligen ansvarar i förhållande till sin avtalade andel. Har inget särskilt avtalats får det slutliga ansvaret delas lika mellan företrädarana.