OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

De grundläggande principerna om värdering av materiella anläggningstillgångar finns i ÅRL. Dessa principer förtydligas i respektive redovisningsnormgivning. Du får endast veta de viktigaste principerna i respektive regelverk. Läs respektive regelverk för en fullständigare bild.

Innehållsförteckning

Grundläggande principer om materiella anläggningstillgångar

De grundläggande principerna om hur man värderar anläggningstillgångar regleras i ÅRL. I redovisningsnormgivningen förtydligas när en anläggningstillgång ska tas upp och hur den ska värderas i företaget. Redovisningsnormgivningen preciserar och begränsar i vissa fall bestämmelserna i ÅRL. Läs mer under respektive normgivning nedan.

Anskaffningsvärdet för tillgångar

En materiell anläggningstillgång ska tas upp till anskaffningsvärdet, d.v.s. utgifterna för att förvärva eller tillverka tillgången (4 kap. 3 § första stycket ÅRL). Anskaffningsvärdet omfattar alla kostnader för inköp, kostnader för tillverkning och andra kostnader för att få tillgången till dess aktuella plats och skick på balansdagen. Man ska göra avdrag för varurabatter, bonus och liknande.

Man ska inte räkna in administrationskostnader och andra allmänna omkostnader i anskaffningsvärdet, om de inte är direkt hänförbara till anskaffningen eller motsvarar utgifter för att få tillgången till dess plats och skick på balansdagen. Utgifter för provkörning och intrimning ska man inte heller räkna in i anskaffningsvärdet, om de inte ingår som ett led i att skapa en produktionsfärdig tillgång.

Anskaffningsvärde för förvärvade tillgångar

I anskaffningsvärdet för en förvärvad anläggningstillgång ska inköpspriset plus andra utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet ingå (4 kap. 3 § andra stycket ÅRL). I anskaffningsvärdet ingår utgifter för att t.ex. ställa iordning en plats eller ett område där tillgången ska installeras eller uppföras, utgifter för leverans och hantering, installation, konsulttjänster som arkitekt-, ingenjörs- och juristtjänster samt lagfart. Man ska göra avdrag för varurabatter, bonus och liknande.

Anskaffningsvärde för tillverkade tillgångar

I anskaffningsvärdet för en tillverkad anläggningstillgång ingår alla direkta tillverkningskostnader som man lagt ned på tillgången (4 kap. 3 § tredje stycket ÅRL). Det kan exempelvis vara utgifter för att ställa i ordning en plats eller ett område där tillgången ska installeras eller uppföras, utgifter för leverans och hantering, installation, konsulttjänster som arkitekt-, ingenjörs- och juristtjänster samt lagfart. Man ska göra avdrag för varurabatter, bonus och liknande.

Skälig andel av indirekta tillverkningskostnader

I anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång får företaget räkna in sådana utgifter som är direkt hänförliga till produktionen av tillgången och en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader (4 kap. 3 § tredje stycket ÅRL). De indirekta kostnaderna delas ofta in i fasta och rörliga omkostnader.

Ränta på lånat kapital

Man får räkna in ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av anläggningstillgången i anskaffningsvärdet till den del som räntan hänför sig till tillverkningsperioden (4 kap. 3 § fjärde stycket ÅRL).

Utgifter för förbättringar och reparationer

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en anläggningstillgång får räknas in i anskaffningsvärdet om de har lagts ned i tillgången under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare år (4 kap. 3 § femte stycket ÅRL). Utgifter för reparationer, underhåll och förbättringar som inte är värdehöjande, d.v.s. utgifter som endast syftar till att tillgången ska bibehålla sitt ursprungsvärde, får inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgången, utan ska redovisas som kostnad i resultaträkningen.

Avskrivning av tillgångar

Avskrivning är en systematisk periodisering av en tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod (planenlig avskrivning) (4 kap. 4 § ÅRL). Syftet med avskrivningar är att fördela en tillgångs anskaffningsvärde över dess sammanlagda användningstid. Beräkningen av avskrivningen beror på flera faktorer som i de flesta fall bygger på uppskattningar och bedömningar om framtiden. Avskrivningens storlek beror på det avskrivningsbara beloppet, på nyttjandeperioden och på val av avskrivningsmetod.

Avskrivningen ska redovisas som en kostnad i resultaträkningen (4 kap. 4 § tredje stycket ÅRL).

Vad är avskrivningsbart belopp och restvärde?

Grunden för avskrivningen är det avskrivningsbara beloppet, d.v.s. anskaffningsvärdet eller det belopp som används i stället för anskaffningsvärdet, efter avdrag för det beräknade restvärdet.

Restvärdet är det belopp företaget förväntas få för tillgången efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. Restvärdet ska uppskattas vid anskaffningstillfället och i då rådande prisnivå. I praktiken är restvärdet ofta obetydligt och man beaktar det därför inte alls.

Vad är nyttjandeperioden?

Nyttjandeperiod är den tid under vilken en tillgång förväntas bli utnyttjad för sitt ändamål av företaget. Den ska inte förväxlas med tillgångens ekonomiska eller tekniska livslängd. Nyttjandeperioden kan vara kortare än den totala livslängden för tillgången.

Om exempelvis ett åkeri har som policy att inte använda sina lastbilar mer än 5 år, trots att lastbilarna säkerligen går att använda ytterligare 10 år, är nyttjandeperioden för tillgången i företaget 5 år. Det är under denna period som lastbilen ska skrivas av. Företaget ska även beakta det restvärde som lastbilen beräknas ha efter 5 år.

Nyttjandeperiod kan för vissa tillgångar även uttryckas som det antal enheter, eller motsvarande, som förväntas bli producerade med hjälp av tillgången.

Olika avskrivningsmetoder

Företaget ska välja en avskrivningsmetod som motsvarar hur den materiella anläggningstillgångens framtida ekonomiska föredelar förväntas bli förbrukade av företaget. Tabellen visar exempel på avskrivningsmetoder och vad de innebär.

Avskrivningsmetod

Innebörd

Linjär

Tillgången skrivs av jämnt över nyttjandeperioden

Degressiv

Tillgången skrivs av mer i början av nyttjandeperioden och mindre efterhand

Progressiv

Tillgången skrivs av mindre i början av nyttjandeperioden och mer efterhand

Produktionsbaserad

Tillgången skrivs av i takt med produktionen

Uppskrivning av tillgångar

Tillgångar värderas som huvudprincip med utgångspunkt från anskaffningsvärdet. Uppskrivning utgör ett undantag från det.

Man får bara skriva upp en tillgång i aktiebolag och ekonomiska föreningar. För att man ska få göra en uppskrivning av anläggningstillgången krävs att tillgången har ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligen överstiger det bokförda värdet, med hänsyn tagen till avskrivningar och nedskrivningar. Anläggningstillgången får skrivas upp till högst detta högre värde (4 kap. 6 § ÅRL).

Det uppskrivna beloppet ska sättas av till en uppskrivningsfond. Om uppskrivningen sker i ett aktiebolag kan det uppskrivna beloppet även användas för att öka aktiekapitalet genom en fond- eller nyemission (4 kap. 6 § ÅRL).

Efter uppskrivningen av tillgången ska avskrivningar och nedskrivningar beräknas med utgångspunkt i det uppskrivna värdet (4 kap. 6 § tredje stycket ÅRL).

Nedskrivning av tillgångar

Om en materiell anläggningstillgång har ett lägre värde på balansdagen än det bokförda värdet och värdenedgången kan antas vara bestående, ska man skriva ned tillgången till det lägre värdet. En nedskrivning ska återföras om det inte lägre finns skäl för den (4 kap. 5 § ÅRL).

Värdera till en bestämd mängd och ett fast värde

Som huvudregel värderas de materiella anläggningstillgångarna till sitt faktiska anskaffningsvärde (4 kap. 3 § ÅRL).

Materiella anläggningstillgångar får dock tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, enligt 4 kap. 12 § ÅRL, om följande tre förutsättningar är uppfyllda:

  • tillgångarna omsätts
  • tillgångarnas sammantagna värde är av underordnad betydelse för företaget
  • tillgångarnas kvantitet, värde och sammansättning varierar inte väsentligt.

Regeln innebär att tillgångarna tas upp till ett visst belopp som är detsamma varje räkenskapsår. Regeln är en förenklingsregel.

Att tillgångarna ”omsätts” betyder att de successivt förnyas och att de därför håller sig på en jämn nivå. Vidare ska värdet på tillgångarna vara av underordnad betydelse för företaget. Bedömningen måste ske mot bakgrund av förhållandena i det enskilda företaget (prop. 1995/96:10 s. 209).

K1: förenklat årsbokslut

En av tankarna bakom de redovisningsregler som man ska använda när man upprättar ett förenklat årsbokslut är att det bokförda resultatet så långt som möjligt ska överensstämma med det resultat som beskattningen ska grunda sig på. Eftersom beskattningsreglerna till viss del har fått genomslagskraft i redovisningsreglerna, gäller olika redovisningsregler beroende på vilken slags anläggningstillgång det handlar om. Skattereglerna har fått sin största påverkan på de redovisningsregler som ska användas när en enskild näringsidkare upprättar sitt förenklade årsbokslut (BFNAR 2006:1 Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut).

Byggnader, byggnadsinventarier, mark och markanläggningar

Man förvärvar ofta en fastighet som en enhet. En fastighet består av olika delar. Fastighetens värde ska därför normalt delas upp i byggnad och mark med utgångspunkt i taxeringsvärdet (BFNAR 2006:1 punkt 6.4 respektive BFNAR 2010:1 Ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar förenklat årsbokslut, punkt 6.4). Mark har i de flesta fall en obegränsad livstid och ska därför inte skrivas av.

Det bokförda värdet för byggnader och markanläggningar är anskaffningsvärdet minskat med avskrivningar och nedskrivningar (BFNAR 2006:1 punkt 6.7 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.7).

När ska en tillgång tas upp?

Byggnad och mark ska tas upp som en tillgång när företaget har fått tillträde till fastigheten (BFNAR 2006:1 punkterna 6.5 och 6.19 respektive BFNAR 2010:1 punkterna 6.5 och 6.18). En markanläggning ska tas upp när den är färdigställd (BFNAR 2006:1 punkt 6.5 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.5).

En byggnad eller en markanläggning som är under tillverkning och inte färdigställd ska tas upp till ett värde som motsvarar de nedlagda utgifterna. Man ska inte göra någon avskrivning på byggnaden och markanläggningen om de inte är färdigställda (BFNAR 2006:1 punkt 6.24 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.21).

En byggnad eller en markanläggning som endast är avsedd att användas i ett fåtal år behöver inte tas upp i balansräkningen, utan kan redovisas som kostnad i samband med förvärvet (BFNAR 2006:1 punkt 6.6 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.6). Det kan handla om baracker eller liknande som används i företaget under en övergångsperiod, t.ex. i avvaktan på att de ordinarie lokalerna bli iordningställda. Regeln överensstämmer med de skattemässiga reglerna för byggnader (19 kap. 6 § IL) och markanläggningar (20 kap. 8 § IL).

Anskaffningsvärdet för tillgångar – en enskild näringsverksamhet

Vid ett köp av byggnad och mark är anskaffningsvärdet inköpspriset plus andra utgifter för förvärvet (BFNAR 2006:1 punkterna 6.9 och 6.21). Det kan handla om utgifter för att ställa i ordning en plats, mäklartjänster och lagfart. Vid ett förvärv av en fastighet ska anskaffningsutgiften endast fördelas på mark och byggnad. Även om förvärvet omfattar en markanläggning, t.ex. parkeringsplatser, ska alltså ingen del av anskaffningsvärdet fördelas på den.

Vid egentillverkning av en byggnad är anskaffningsvärdet utgifterna man har för att uppföra byggnaden. Det samma gäller vid om- och tillbyggnad av byggnaden (BFNAR 2006:1 punkt 6.10). Vid egentillverkning av en markanläggning är anskaffningsvärdet utgiften för att anskaffa eller förbättra anläggningen (BFNAR 2006:1 punkt 6.11).

Vid förvärv genom byte, gåva, arv och företagarens insättning av byggnad, mark och markanläggningar är anskaffningsvärdet det värde som används vid beskattningen (BFNAR 2006:1 punkterna 6.12 och 6.22). Läs om anskaffningsvärdet vid beskattningen för en byggnad vid arv och gåva och för en markanläggning vid arv och gåva. Läs om anskaffningsvärdet vid beskattningen på fastigheten när företagaren gör en insättning i verksamheten på sidan Underprisöverlåtelse av en kapitaltillgång.

Om den enskilda näringsidkaren själv arbetar med att uppföra byggnaden eller på annat sätt arbetar på en byggnad eller markanläggning, får värdet av hans eller hennes arbete inte räknas in i anskaffningsvärdet. Om däremot anställda utför arbete så får man lägga till värdet av det arbetet till anskaffningsvärdet.

Anskaffningsvärdet för byggnader, mark och markanläggningar ska reduceras om man har fått offentligt stöd för att förvärva tillgången. Skattereduktioner eller skatteavdrag ska inte minska anskaffningsvärdet (BFNAR 2006:1 punkterna 6.13 och 6.25).

Om det ingår inventarier i förvärvet, och dessa inventarier enligt skattelagstiftningen är byggnadsinventarier, ska de skrivas av i enlighet med reglerna om maskiner och inventarier. Fördelningen av anskaffningsvärdet mellan byggnaden och byggnadsinventarierna ska göras med utgångspunkt från vad som anges i avtalet (kommentaren till BFNAR 2006:1 punkt 6.14).

Anskaffningsvärdet för tillgångar – ideella föreningar m.fl.

Vid ett köp av byggnad och mark är anskaffningsvärdet inköpspriset plus andra utgifter för förvärvet (BFNAR 2010:1 punkterna 6.8 och 6.19). Det kan handla om utgifter för att ställa i ordning en plats, mäklartjänster och lagfart. Vid ett förvärv av en fastighet ska anskaffningsutgiften endast fördelas på mark och byggnad. Även om förvärvet omfattar en markanläggning, t.ex. en parkeringsplats, ska alltså ingen del av anskaffningsvärdet fördelas på den.

Vid egentillverkning av en byggnad är anskaffningsvärdet utgiften för att uppföra byggnaden. Detsamma gäller vid om- och tillbyggnad (BFNAR 2010:1 punkt 6.9). Vid egentillverkning av en markanläggning är anskaffningsvärdet utgiften för att anskaffa eller förbättra anläggningen (BFNAR 2010:1 punkt 6.10).

Vid gåva och byte av en byggnad och mark är anskaffningsutgiften det verkliga värdet vid förvärvstillfället. Om byggnaden har ett taxeringsvärde ska det verkliga värdet för byggnaden vara taxeringsvärdet multiplicerat med 1,33. Om byggnaden inte har något taxeringsvärde är det verkliga värdet försäljningsvärdet, och om det inte finns någon fungerande marknad så att ett försäljningsvärde kan identifieras, ska återanskaffningsvärdet användas (BFNAR 2010:1 punkt 6.11).

Anskaffningsvärdet för byggnader, mark och markanläggningar ska reduceras om man har fått ett bidrag för att förvärva tillgången (BFNAR 2010:1 punkterna 6.12 och 6.22).

Avskrivning av byggnader och markanläggningar – enskild näringsverksamhet

Byggnader och markanläggningar som ingår i en enskild näringsverksamhet ska skrivas av med samma belopp som vid beskattningen (BFNAR 2006:1 punkterna 6.14 respektive 6.15). Läs mer om vilka beskattningsregler som gäller för värdeminskningsavdrag på byggnader.

Avskrivning av byggnader och markanläggningar – ideella föreningar m.fl.

Byggnader och markanläggningar som ägs av en ideell förening m.fl. ska skrivas av över den tid som föreningen avser att använda tillgången (nyttjandeperioden). Nyttjandeperioden för en byggnad får bestämmas till det som följer av beskattningen. Läs om vilka beskattningsregler som gäller för värdeminskningsavdrag på byggnader. Nyttjandeperioden för markanläggningar får bestämmas till 10 år för täckdiken och skogsvägar och till 20 år för övriga markanläggningar (BFNAR 2010:1 punkt 6.13).

Avskrivningen för byggnader och markanläggningar ska påbörjas det år som de togs i bruk av föreningen. Om byggnaden inte har tagits i bruk får man skriva av från den tidpunkten som byggnaden enligt det allmänna rådet ska tas upp i balansräkningen. Avskrivningsbeloppet ska vara lika stort varje år, oavsett om tillgången har varit i bruk endast en del av räkenskapsåret. Man gör alltså ingen proportionering. Det år som byggnaden eller markanläggningen avyttras behöver man inte göra någon avskrivning (BFNAR 2010:1 punkt 6.14).

Nedskrivning av byggnader, mark och markanläggningar

Om det på balansdagen klart framgår att värdet på en fastighet betydligt understiger dess bokförda värde, ska företaget uppskatta det återstående ekonomiska värdet i företaget (BFNAR 2006:1 punkterna 6.17 och 6.28 respektive BFNAR 2010:1 punkterna 6.16 och 6.25). Företaget ska bedöma den fortsatta nyttan av fastigheten i verksamheten. En mindre avvikelse mellan värdet på balansdagen och det bokförda värdet behöver inte leda till att tillgången skrivs ned. Nedskrivningen ska fördelas på fastighetens olika delar: byggnad, mark och markanläggning.

Om skälet för nedskrivning inte längre finns ska nedskrivningen återföras (BFNAR 2006:1 punkterna 6.17 och 6.28 respektive BFNAR 2010:1 punkterna 6.16 och 6.25).

När ska en tillgång inte längre redovisas?

En fastighet som företaget inte längre innehar ska inte redovisas i balansräkningen. Vid en försäljning av en byggnad, mark eller markanläggning ska skillnaden mellan försäljningsinkomsten och det bokförda värdet redovisas som en intäkt om försäljningsinkomsten är högre än det bokförda värdet, annars ska skillnaden redovisas som en kostnad (BFNAR 2006:1 punkterna 6.16 och 6.27 respektive BFNAR 2010:1 punkterna 6.15 och 6.24).

Vid en utrangering av byggnaden och markanläggningen ska det bokförda beloppet redovisas som en kostnad (BFNAR 2006:1 punkt 6.16 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.15).

Utgifter för reparationer och förbättringar

Det finns inga regler om utgifter för reparationer och förbättringar på byggnader i de allmänna råden (BFNAR 2006:1 respektive BFNAR 2010:1). När en fråga inte är reglerad i det allmänna rådet ska man söka vägledning i de principer som anges i det allmänna rådet (BFNAR 2006:1 punkt 1.5 respektive BFNAR 2010:1 punkt 1.4).

En av tankarna bakom redovisningsreglerna för enskilda näringsidkare är att det bokförda resultatet så långt som möjligt ska överensstämma med det resultat som beskattningen ska grunda sig på. Utifrån det syftet bör reparationer och underhåll på byggnader redovisas utifrån beskattningsreglerna. Läs om avdrag för utgifter för reparation.

Om man förbättrar en markanläggning ska förbättringsutgiften läggas till anskaffningsutgiften för tillgången (BFNAR 2006:1 punkt 6.11 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.10).

Maskiner och inventarier

Det bokförda värdet på maskinerna och inventarierna är anskaffningsutgiften minskat med avskrivningar och nedskrivningar.

När ska maskiner och inventarier tas upp?

Maskiner och inventarier ska redovisas i balansräkningen när de har levererats till företaget. Om maskinerna eller inventarierna är under egentillverkning ska de redovisas i balansräkningen när de har färdigställts (BFNAR 2006:1 punkt 6.29 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.26).

Maskiner och inventarier som är under tillverkning och inte färdigställda ska tas upp till ett värde som motsvarar de nedlagda utgifterna. Någon avskrivning ska däremot inte göras av maskinerna och inventarierna eftersom de inte är färdigställda (BFNAR 2006:1 punkt 6.29 jämte 6.24 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.26 jämte 6.21).

Tillgångar av mindre värde eller med kort ekonomisk livslängd

Reglerna om maskiner och inventarier av mindre värde och kort ekonomisk livslängd överensstämmer med beskattningsreglerna (se 18 kap. 4 § IL). En maskin eller ett inventarium som har ett anskaffningsvärde som understiger ett halvt prisbasbelopp, exklusive mervärdesskatt om den får dras av eller återbetalas enligt mervärdeskattelagen, behöver inte tas upp i balansräkningen. Utgiften får i stället redovisas som en kostnad samma år som förvärvet (BFNAR 2006:1 punkt 6.30 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.27).

Inte heller en maskin eller ett inventarium som vid anskaffningen kan antas ha en ekonomisk livslängd på högst tre år behöver tas upp som tillgång i balansräkningen. Utgiften får i stället redovisas som en kostnad samma år som förvärvet görs (BFNAR 2006:1 punkt 6.31 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.28).

Anskaffningsvärdet för maskiner och inventarier – enskild näringsverksamhet

Anskaffningsutgiften för varje maskin och inventarium bestäms individuellt, däremot beräknar man avskrivningarna kollektivt.

För köpta maskiner och inventarier är anskaffningsvärdet tillgångens inköpspris och andra utgifter som framgår av fakturan. Om det finns andra externa utgifter för att förvärva tillgången än dem som framgår av inköpsfakturan, ska de räknas med i anskaffningsvärdet för tillgången hos en enskild näringsidkare om de sammanlagt uppgår till mer än 5 000 kr per maskin eller inventarium (BFNAR 2006:1 punkt 6.33).

För egentillverkade varor är anskaffningsvärdet inköpspriset för material och andra utgifter som framgår av fakturan och som kan hänföras till tillgången. Om det finns andra externa utgifter för tillgången än dem som framgår av fakturan för inköpet, ska en enskild näringsidkare räkna med dem i anskaffningsvärdet om de sammanlagt uppgår till mer än 5 000 kr per maskin eller inventarium (BFNAR 2006:1 punkt 6.34).

Vid förvärv genom byte, gåva, arv och företagarens insättning av maskiner och inventarier är anskaffningsvärdet det värde som används vid beskattningen (BFNAR 2006:1 punkt 6.35). Läs om anskaffningsvärdet vid beskattningen för maskiner och inventarier vid byte, arv, gåva och företagarens insättning.

Värdet av den enskilda näringsidkarens eget arbete och anställdas arbete får inte räknas med i anskaffningsvärdet för inventarier och maskiner (BFNAR 2006:1 punkt 6.32).

Anskaffningsvärdet för maskiner och inventarier ska reduceras om den enskilda näringsidkaren har fått ett offentligt stöd för att förvärva tillgången. Skattereduktioner eller skatteavdrag ska inte minska anskaffningsvärdet (BFNAR 2006:1 punkterna 6.36).

Anskaffningsvärdet för maskiner och inventarier – ideell förening m.fl.

Anskaffningsutgiften och avskrivningarna för varje maskin och inventarium bestäms individuellt.

För köpta maskiner och inventarier är anskaffningsvärdet tillgångens inköpspris och andra utgifter som framgår av fakturan. Om det finns andra externa utgifter för att förvärva tillgången än dem som framgår av inköpsfakturan, ska de räknas med i anskaffningsvärdet för tillgången om de sammanlagt uppgår till mer än 5 000 kr per maskin eller inventarium (BFNAR 2010:1 punkt 6.30).

För egentillverkade tillgångar är anskaffningsvärdet inköpspriset för material och andra utgifter som framgår av fakturan och som kan hänföras till tillgången. Om det finns andra externa utgifter för tillgången än dem som framgår av fakturan för inköpet, ska en ideell förening räkna med dem i anskaffningsvärdet om de sammanlagt uppgår till mer än 5 000 kr per maskin eller inventarium (BFNAR 2010:1 punkt 6.31).

Vid övriga förvärv av maskiner och inventarier, t.ex. genom byte och gåva, är anskaffningsvärdet det verkliga värdet vid förvärvet. Det verkliga värdet är försäljningsvärdet och om något sådant inte finns är återanskaffningsvärdet det verkliga värdet (BFNAR 2010:1 punkt 6.32).

Anskaffningsvärdet ska reduceras med bidrag som är hänförliga till inventariet eller maskinen som den ideella föreningen har fått (BFNAR 2010:1 punkt 6.33).

Avskrivning av maskiner och inventarier – enskild näringsverksamhet

Maskiner och inventarier ska i den enskilda näringsverksamheten värderas kollektivt och till det värde som de har vid beskattningen. Avskrivningen utgörs av skillnaden mellan värdet vid beskattningen och det bokförda värdet före årets avskrivningar (BFNAR 2006:1 punkt 6.38). Det innebär att de skattemässiga avskrivningar som företaget gör i enlighet med reglerna i 18 kap. IL även blir de planmässiga avskrivningarna i företaget. Läs om skattemässiga värdeminskningsavdrag på inventarier. Om det bokförda värdet på inventarierna före årets avskrivningar uppgår till högst 5 000 kr får hela beloppet skrivas av (BFNAR 2006:1 punkt 6.38). Man ska inte göra någon avskrivning på maskiner och inventarier som är under egentillverkning och inte färdigställda. De ska dock tas upp i balansräkningen till ett värde som motsvarar nedlagda utgifter (BFNAR 2006:1 punkt 6.24).

Värdet på inventarierna får inte överstiga det bokförda värdet vid årets början med tillägg för årets anskaffning (BFNAR 2006:1 punkt 6.38). Någon uppskrivning av maskiner och inventarier får alltså inte göras.

Avskrivning av maskiner och inventarier – ideell förening m.fl.

För varje maskin och inventarium ska den ideella föreningen bestämma nyttjandeperioden och under den perioden ska maskinen och inventariet skrivas av. Av förenklingsskäl får nyttjandeperioden bestämmas till 5 år (BFNAR 2010:1 punkt 6.35).

Avskrivningen för maskiner och inventarier ska påbörjas det år som de togs i bruk av föreningen. Avskrivningsbeloppet ska vara lika stort varje år, oavsett om tillgången varit i bruk endast en del av räkenskapsåret. Någon proportionering ska alltså inte göras. Det år som företaget avyttrar inventariet eller maskinen behöver man inte göra någon avskrivning (BFNAR 2010:1 punkt 6.35).

Nedskrivning av maskiner och inventarier – enskild näringsverksamhet

Om maskinerna och inventarierna skrivs av i redovisningen med det skattemässigt högsta tillåtna beloppet varje år behöver de inte skrivas ned (BFNAR 2006:1 punkt 6.39).

Om maskiner, inventarier och förvärvade immateriella tillgångar inte har skrivits av med det högsta tillåtna beloppet enligt beskattningen, kan tillgångarna behöva skrivas ned. Det ska göras om det på balansdagen klart framgår att värdet på maskiner, inventarier och förvärvade immateriella tillgångar betydligt understiger deras bokförda värden. Företaget ska då uppskatta det sammanlagda återstående ekonomiska värdet för tillgångarna i företaget (BFNAR 2006:1 punkt 6.40). Bedömningen ska göras på kollektiv nivå. Företaget ska bedöma den fortsatta nyttan av tillgångarna i verksamheten. En mindre avvikelse mellan värdet på balansdagen och det bokförda värdet behöver inte leda till att tillgångarna skrivs ned. Tillgångarna ska skrivas ned till det återstående ekonomiska värdet i företaget.

Om skälet för nedskrivning inte längre finns ska nedskrivningen återföras.

Nedskrivning av maskiner och inventarier – ideell förening m.fl.

Om det på balansdagen klart framgår att värdet på en maskin eller ett inventarium betydligt understiger dess bokförda värde ska föreningen uppskatta det återstående ekonomiska värdet i föreningen (BFNAR 2010:1 punkt 6.37). Föreningen ska bedöma den fortsatta nyttan av tillgången i verksamheten.

Om skälet för nedskrivning inte längre finns ska nedskrivningen återföras (BFNAR 2010:1 punkt 6.37).

När ska maskiner och inventarier inte längre redovisas i en enskild näringsverksamhet?

En tillgång ska inte redovisas i den enskilda näringsverksamheten när den är såld. Intäkten redovisas när näringsidkaren har skickat en faktura eller borde ha gjort det. Vid en försäljning ska skillnaden mellan försäljningsinkomsten och det bokförda värdet redovisas som intäkt om försäljningsvärdet är högre än det bokförda värdet. Om försäljningsinkomsten är lägre än det bokförda värdet före årets avskrivningar ska man redovisa en kostnad (BFNAR 2006:1 punkterna 6.37, 7.4 och 7.9). Eftersom redovisningen sker kollektivt uppstår en intäkt bara om försäljningsinkomsten överstiger det totala bokförda värdet på maskiner och inventarier.

När ska maskiner och inventarier inte längre redovisas i en ideell förening m.fl.?

En tillgång som sålts ska inte längre redovisas i en ideell förening. Vid en försäljning ska skillnaden mellan försäljningsinkomsten och det bokförda värdet redovisas som intäkt om försäljningsinkomsten är högre. Om försäljningsinkomsten är lägre än det bokförda värdet ska en kostnad redovisas (BFNAR 2010:1 punkt 6.36). Man behöver inte skriva av inventariet eller maskinen det år som de avyttras (BFNAR 2010:1 punkt 6.35).

Vid en utrangering ska man redovisa det bokförda värdet som en kostnad (BFNAR 2010:1 punkt 6.36).

Utgifter för förbättringar och reparationer

Det finns inga regler om utgifter för reparationer och förbättringar på maskiner och inventarier i de allmänna råden (BFNAR 2006:1 respektive BFNAR 2010:1). När en fråga inte är reglerad i det allmänna rådet ska man söka vägledning i de principer som anges i det allmänna rådet (BFNAR 2006:1 punkt 1.5 respektive BFNAR 2010:1 punkt 1.4).

En av tankarna bakom redovisningsreglerna för enskilda näringsidkare är att det bokförda resultatet så långt som möjligt ska överensstämma med det resultat som beskattningen ska grunda sig på. Utifrån det syftet bör reparationer och underhåll på maskiner och inventarier redovisas i enlighet med beskattningsreglerna. Läs om avdrag för utgifter för reparation och underhåll.

Övriga anläggningstillgångar i en enskild näringsverksamhet

Som övriga anläggningstillgångar räknas andelar i kooperativa föreningar och andelar i fastighetsbolag som skattemässigt är lagertillgångar (BFNAR 2006:1 punkt 6.41). Läs om den skattemässiga hanteringen av andelar i fastighetsbolag på sidan Fastigheter och andelar som lagertillgångar.

Anskaffningsvärde för övriga anläggningstillgångar

Övriga anläggningstillgångar ska tas upp till det värde som framgår av handlingen som låg till grund för anskaffningen (BFNAR 2006:1 punkt 6.42).

Avskrivning och nedskrivning av övriga anläggningstillgångar

Någon avskrivning ska inte göras av övriga anläggningstillgångar (BFNAR 2006:1 punkt 6.43).

Om det på balansdagen klart framgår att värdet på en tillgång på balansdagen betydligt understiger dess bokförda värde ska företaget uppskatta det återstående ekonomiska värdet i företaget (BFNAR 2006:1 punkt 6.43). Företaget ska bedöma den fortsatta nyttan av fastigheten i verksamheten. En mindre avvikelse mellan värdet på balansdagen och det bokförda värdet behöver inte leda till att tillgången skrivs ned.

Om skälet för nedskrivning inte längre finns ska nedskrivningen återföras (BFNAR 2006:1 punkt 6.43).

När ska en tillgång inte längre redovisas?

Vid en försäljning ska tillgången inte längre redovisas i den enskilda näringsverksamheten. Vid en försäljning ska skillnaden mellan försäljningsinkomsten och det bokförda värdet redovisas som intäkt om försäljningsinkomsten är högre. Om försäljningsinkomsten är lägre än det bokförda värdet ska en kostnad redovisas (BFNAR 2006:1 punkt 6.44).

Om tillgången utrangeras ska det bokförda värdet redovisas som en kostnad (BFNAR 2006:1 punkt 6.44).

K2: årsredovisning i mindre företag

Reglerna om materiella anläggningstillgångar finns i kapitel 10 i BFNAR 2008:1 Årsredovisning i mindre aktiebolag respektive BFNAR 2009:1 Årsredovisning i mindre ekonomiska föreningar. Vilka tillgångar som får redovisas som anläggningstillgångar i företagen överensstämmer med 4 kap. 1 § ÅRL.

När ska en tillgång tas upp?

En anläggningstillgång ska redovisas i balansräkningen om företaget äger tillgången (BFNAR 2008:1 punkt 9.1 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.1). Tillgången ska redovisas i företaget när företaget har övertagit de väsentliga riskerna och förmånerna som är förknippade med att äga tillgången (BFNAR 2008:1 punkt 9.2 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.2).

Tillgångar av mindre värde eller med kort ekonomisk livslängd

En anläggningstillgång som har ett anskaffningsvärde som understiger ett halvt prisbasbelopp, exklusive mervärdesskatt om den får dras av eller återbetalas enligt mervärdeskattelagen, behöver inte tas upp i balansräkningen. Utgiften får i stället redovisas som en kostnad samma år som förvärvet (BFNAR 2008:1 punkt 10.4 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.4).

Inte heller en anläggningstillgång som vid anskaffningen kan antas ha en nyttjandeperiod på högst 3 år behöver tas upp som tillgång i balansräkningen. Man får i stället redovisa utgiften som en kostnad samma år som förvärvet (BFNAR 2008:1 punkt 10.5 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.5).

Förbättringsutgifter på någon annans fastighet

Om ett företag har lagt ned förbättringsutgifter på en lokal som företaget inte är ägare till kan dessa utgifter redovisas som en materiell anläggningstillgång. En materiell anläggningstillgång ska redovisas om företaget har bekostat utgifterna och övriga förutsättningar är uppfyllda för att aktivera utgifterna (BFNAR 2008:1 punkt 10.6 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.6).

Värdera till en bestämd mängd och till ett fast värde

Värdet av en delpost i posten materiella anläggningstillgångar i balansräkningen får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, enligt 4 kap. 12 § ÅRL, om följande tre förutsättningar är uppfyllda:

  • tillgångarna omsätts
  • tillgångarnas sammantagna värde är av underordnad betydelse för företaget
  • tillgångarnas kvantitet, värde och sammansättning varierar inte väsentligt.

Värdet på tillgångarna anses inte variera väsentligt om delpostens värde kan antas ligga i intervallet +/- 20 procent av det redovisade värdet (BFNAR 2008:1 punkt 10.7 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.7). Läs ovan om förutsättningarna för att värdera anläggningstillgångar till en bestämd mängd och ett fast värde enligt 4 kap. 12 § ÅRL.

Anskaffningsvärdet för förvärvade tillgångar

Anskaffningsvärdet för förvärvade anläggningstillgångar är inköpspriset och andra utgifter som är hänförliga till förvärvet (4 kap. 3 § ÅRL). Exempel på utgifter som är direkt hänförliga till tillgången är utgifter för frakt, tull, import, lagfart, installationer och konsulttjänster. Avdrag ska göras för varurabatter, bonus och liknande prisavdrag (BFNAR 2008:1 punkt 10.8 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.8).

Utgifter för att montera ned, forsla bort eller återställa en plats ska inte räknas in i anskaffningsvärdet (BFNAR 2008:1 punkt 10.8 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.8).

Anskaffningsvärdet för en tillgång som företaget tidigare har leasat är det lösenbelopp som företaget betalar till leasegivaren samt leasingavgifter som finns kvar på lösendagen och som är redovisade som en tillgång i balansräkningen (BFNAR 2008:1 punkt 10.9 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.9).

Anskaffningsvärdet för egentillverkade tillgångar

Till anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång räknas alla direkta tillverkningskostnader som företaget har lagt ned på tillgången. I anskaffningsvärdet får även en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader räknas in (4 kap. 3 § ÅRL). Indirekta kostnader är sådana kostnader som inte direkt kan hänföras till tillverkningen av en specifik tillgång.

I anskaffningsvärdet för en egentillverkad tillgång ska följande utgifter bl.a. räknas in (BFNAR 2008:1 punkt 10.10 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.10):

  • inköp för material
  • lön och arbetsgivaravgifter för anställda som har arbetat med att tillverka tillgången
  • frakt
  • tull och import
  • lagfart.

Oavsett om utgiften är direkt eller indirekt får vissa utgifter inte räknas in i anskaffningsvärdet (BFNAR 2008:1 punkt 10.11 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.11). Det gäller utgifter för

  • ränta
  • förkastade alternativ
  • administration
  • nedmontering, bortforsling och återställande av plats
  • forskning
  • annan utveckling än sådan som avser produktion av ritningar eller liknande, som utan vidare bearbetning ska kunna ligga till grund för tillverkningen av tillgången.

Om man får ersättning från ett försäkringsbolag

De händelser som uppkommer i samband med förluster av eller skador på tillgångar ska ses som separata händelser. Det kan vara ersättning som man får från ett försäkringsbolag och återinvesteringar. Detta innebär att en skada på t.ex. en materiell anläggningstillgång medför att en nedskrivningsprövning ska göras, och att försäkringsersättningen (såväl likvida medel som ersättningstillgången) ska redovisas som en intäkt (BFNAR 2008:1 punkt 9.9 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.9).

När man beräknar anskaffningsvärdet för en tillgång som anskaffas med en försäkringsersättning, är utgångspunkten det belopp som framgår av fakturan, ett avtal eller något liknande (BFNAR 2008:1 punkterna 9.7 och 9.8 respektive BFNAR 2009:1 punkterna 9.7 och 9.8). I de fall försäkringsbolaget ersätter en skadad tillgång med en annan tillgång ska BFNAR 2008:1 punkterna 2.7 och 2.8 respektive BFNAR 2009:1 punkterna 2.7 och 2.8 tillämpas när man beräknar anskaffningsvärdet.

Offentliga stöd som man får för att förvärva tillgångar

Om företaget förvärvar en tillgång som helt eller delvis finansiseras med ett offentligt stöd ska man reducera anskaffningsutgiften med stödet. Anskaffningsvärdet ska däremot inte reduceras om stödet har erhållits genom skattereduktioner och skatteavdrag (BFNAR 2008:1 punkt 9.11 respektive BFNAR 2009:1 punkt 9.12).

Anskaffningsvärdet för tillgångar vid övriga förvärv

När ett företag byter till sig en tillgång och betalar med en olikartad tillgång är utgångspunkten när man beräknar anskaffningsvärdet för den förvärvade tillgången det verkliga värdet på den mottagna tillgången, justerat med eventuella betalningar (BFNAR 2008:1 punkt 2.8 respektive BFNAR 2009:1 punkt 2.8).

Om ett aktiebolag erhåller tillgången genom testamete eller gåva är anskaffningsvärdet det värde som används vid beskattningen (BFNAR 2008:1 punkt 9.10). Om en ekonomisk förening erhåller tillgången genom testamete eller gåva är anskaffningsvärdet det verkliga värdet. Däremot får anskaffningsvärdet beräknas till det värde som används vid beskattningen (BFNAR 2009:1 punkt 9.10). Läs om hur man vid beskattningen beräknar anskaffningsvärdet för byggnad och mark som man fått genom gåva och testamente under Förvärva en byggnad genom arv. Läs om anskaffningsvärdet för markanläggningar vid arv, gåva och bodelning. Läs om anskaffningsvärdet för maskiner och inventarier under Anskaffningsvärde vid arv, gåva och bodelning.

Utgifter för förbättringar och reparationer

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet om de har lagts ned i tillgången under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare år (4 kap. 3 § femte stycket ÅRL). Utgifter för reparationer, underhåll och förbättringar som inte är värdehöjande, d.v.s. utgifter som endast syftar till att tillgången ska bibehålla sitt ursprungsvärde, får inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgången utan ska redovisas som kostnader i resultaträkningen.

Utgifter för förbättringar och reparationer på byggnader och mark

Utgifter för tillbyggnad ska läggas till anskaffningsvärdet (BFNAR 2008:1 punkt 10.13 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.14).

Utgifter för ombyggnad ska bara läggas till anskaffningsvärdet till den del som utgifterna kan antas höja värdet på fastigheten. Utgifter som får dras av direkt enligt inkomstskattelagen får även redovisas som kostnad i redovisningen (BFNAR 2008:1 punkt 10.14 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.15). Utgifter för reparation och underhåll ska inte aktiveras, utan utgifterna ska redovisas som kostnader direkt. Läs om avdrag för reparationer och underhåll vid beskattningen.

Utgifter för förbättringar och reparationer på övriga materiella anläggningstillgångar

Tillkommande utgifter, för t.ex. reparationer och förbättringar, på andra materiella anläggningstillgångar än byggnader och mark, ska läggas till det redovisade värdet om tillgångens prestanda eller funktion tydligt förbättras i förhållande till vad som gällde vid anskaffningstidpunkten eller en senare tidpunkt då tillgångens prestanda förbättrades (BFNAR 2008:1 punkt 10.15 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.16).

Utgifter för reparation och underhåll som syftar till att bevara eller återställa egenskaper, så att tillgångens prestationsförmåga motsvarar den nivå som gällde då den ursprungligen anskaffades, ska redovisas som kostnader i den period då utgifterna uppkommer.

Avskrivning av tillgångar

För varje anläggningstillgång ska en nyttjandeperiod bestämmas. Under den perioden ska tillgången systematiskt skrivas av (4 kap. 4 § ÅRL).

Varje anläggningstillgång ska skrivas av för sig (BFNAR 2008:1 punkt 10.17 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.18). Mark, markanläggningar, byggnader, byggnadstillbehör och tillkommande utgifter som avser dessa tillgångar utgör separata avskrivningstillgångar och ska skrivas av var för sig (BFNAR 2008:1 punkt 10.18 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.19).

Avskrivningen på maskiner och inventarier ska påbörjas det år som de togs i bruk av företaget. Avskrivningen på byggnader ska, om byggnaden redovisas i balansräkningen, göras även om byggnaden inte har tagits i bruk av företaget.

Avskrivningen ska göras med ett lika stort belopp varje år, oavsett om tillgången varit i bruk endast en del av räkenskapsåret. Någon proportionering ska alltså inte göras. Det år som företaget avyttrar ett inventarium eller en maskin behöver man inte göra någon avskrivning (BFNAR 2008:1 punkt 10.19 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.20).

Man ska alltid göra avdrag för den planmässiga avskrivningen. Avskrivningen ska göras även om tillgångens redovisade värde understiger dess verkliga värde (BFNAR 2008:1 punkt 10.20 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.21).

Vid anskaffningen av en tillgång fastställer företaget en avskrivningsplan där man bl.a. bestämmer avskrivningsmetod, nyttandeperiod och eventuellt restvärde. En fastställd avskrivningsplan ska omprövas endast om man gjort en nedskrivning eller om planen är uppenbart felaktig (BFNAR 2008:1 punkt 10.22 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.23).

Beräkna det avskrivningsbara beloppet och restvärdet

Avskrivningen på en tillgång får göras genom att det totala anskaffningsvärdet får skrivas av. Företaget behöver alltså inte räkna med något restvärde när det avskrivningsbara beloppet bestäms, utan man får bestämma restvärdet till 0 kr (BFNAR 2008:1 punkt 10.21 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.22).

Företaget har dock en möjlighet att beakta ett restvärde vid beräkningen av det avskrivningsbara beloppet. Restvärdet är vad företaget kan förväntas få om tillgången säljs efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för försäljningskostnader och liknande. Restvärdet ska fastställas i den prisnivå som gällde vid anskaffningstidpunkten. Om företaget väljer att beakta restvärdet ska det beaktas för samtliga delposter av samma slag. Regeln om att ett restvärde får beaktas får inte tillämpas i följande situationer (BFNAR 2008:1 punkt 10.21 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.22):

  • vid avskrivning av byggnader
  • om företaget har bestämt nyttjandeperioden för maskiner och inventarier enligt punkten 10.23 (BFNAR 2008:1) respektive 10.24 (BFNAR 2009:1)
  • om företaget har bestämt nyttjandeperioden för förbättringsutgifter på annans fastighet enligt punkten 10.24 (BFNAR 2008:1) respektive 10.25 (BFNAR 2009:1)
  • om företaget har bestämt nyttjandeperioden för markanläggningar enligt punkten 10.26 (BFNAR 2008:1) respektive 10.27 (BFNAR 2009:1).

Beräkna nyttjandeperioden

Nyttjandeperioden är den tid som företaget tänker använda tillgången i företaget (BFNAR 2008:1 punkt 10.16 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.17). Det finns förenklingsregler för att bestämma nyttjandeperioden för de olika slag av anläggningstillgångar som finns. Nyttjandeperioden för tillgången bestäms då inte till den tid som tillgången kommer att användas i företaget utan utifrån schabloner. Tabellen visar vilken nyttjandeperiod man får använda för olika slag av tillgångar.

Slag av tillgång

Nyttjandeperiod

Maskiner, inventarier och immateriella anläggningstillgångar

Får bestämmas till 5 år (BFNAR 2008:1 punkt 10.23 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.24)

Byggnader, tillbyggnader och ombyggnader som aktiverats

Får bestämmas till vad som följer av Skatteverkets allmänna råd om värdeminskningsavdrag (BFNAR 2008:1 punkt 10.27 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.28). Läs om värdeminskningsavdrag på en byggnad enligt beskattningen.

Markanläggningar som är täckdiken och skogsvägar

Får bestämmas till 10 år (BFNAR 2008:1 punkt 10.26 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.27)

Markanläggningar som inte är täckdiken och skogsvägar

Får bestämmas till 20 år (BFNAR 2008:1 punkt 10.26 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.27)

Förbättringsutgifter som avser täckdiken på någon annans fastighet

Får bestämmas till 10 år (BFNAR 2008:1 punkt 10.24 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.25)

Förbättringsutgifter som avser andra förbättringar än täckdiken på någon annans fastighet

Får bestämmas till 20 år (BFNAR 2008:1 punkt 10.24 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.25)

Nedskrivning av tillgångar

Om en anläggningstillgång har ett lägre värde på balansdagen än det bokförda värdet – och värdenedgången kan antas vara bestående – ska man skriva ned tillgången till det lägre värdet (4 kap. 5 § ÅRL).

När man prövar om man ska göra en nedskrivning ska prövningen göras för varje avskrivningsenhet för sig (BFNAR 2008:1 punkt 10.29 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.30).

Om företaget har ett försäljningsavtal för anläggningstillgången på balansdagen, och avyttringen kommer att ge upphov till en förlust, ska tillgången skrivas ned till nettoförsäljningsvärdet (BFNAR 2008:1 punkt 10.30 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.31).

En nedskrivning ska återföras om det inte lägre finns skäl för den (4 kap. 5 § ÅRL). Enligt de allmänna råden ska en nedskrivning återföras om skälet för nedskrivningen inte längre finns kvar (BFNAR 2008:1 punkt 10.35 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.36). När man återför en nedskrivning får det inte medföra att värdet på tillgången blir högre än det hade varit om man gjort avskrivningar enligt det ursprungliga avskrivningsunderlaget (BFNAR 2008:1 punkt 10.36 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.37).

Särskilt om nedskrivning av maskiner och inventarier

Om nyttjandeperioden för maskiner och inventarier har bestämts till 5 år ska en nedskrivning endast göras om det är uppenbart att en nedskrivning behöver göras (BFNAR 2008:1 punkt 10.31 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.32).

Om nyttjandeperioden för maskiner och inventarier har bestämts till mer än 5 år ska en nedskrivning göras om följande två förutsättningar är uppfyllda (BFNAR 2008:1 punkt 10.32 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.33):

  • tillgångens nytta för företaget har minskat avsevärt till följd av en inträffad händelse (nedskrivningsindikation) som innebär att tillgångens funktion eller användbarhet i företaget har minskat
  • tillgångens nytta för företaget kan inte antas vara återställd senast 2 år efter det att nedskrivningsindikationen inträffade.

Om man ska göra en nedskrivning av tillgången ska tillgången skrivas ned antingen till det värde tillgången skulle ha haft om den skrivits av med en nyttjandeperiod på 5 år, eller till det verkliga värdet, om det värdet är uppenbart lägre. Företaget får skriva ned tillgången till ett högre värde än det värde tillgången skulle ha haft om man skrivit av den med en nyttjandeperiod på 5 år, om företaget kan visa att tillgången har ett högre verkligt värde (BFNAR 2008:1 punkt 10.33 respektive BFNAR 2009:1 punkt 10.34).

Särskilt om nedskrivning av byggnader och mark

En nedskrivning av en byggnad, markanläggning och mark ska bara göras om det är uppenbart att värdet på balansdagen understiger det redovisade värdet betydligt. Prövningen ska göras för varje tillgång för sig. Ett företag kan inte underlåta att göra en nedskrivning på en byggnad som har gått ned