OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Skatteverket bör göra viss utredning inför ett anståndsbeslut. Här kan du läsa om den utredningen, om när ett anstånd kan medges och om vilka omständigheter som talar emot anstånd. Gränsdragningen mot Kronofogden beskrivs också.

Anstånd till fördel för det allmänna har två huvudsakliga funktioner

Skatteverket får bevilja anstånd med betalning av skatt eller avgift om det kan antas vara till fördel för det allmänna (63 kap. 23 § SFL).

Bestämmelsen kan sägas ha två huvudsakliga funktioner. Dels kan Skatteverket ge ett tillfälligt anstånd i avvaktan på en kommande anståndsprövning, i stället för att avvakta med indrivningen (handläggningsanstånd). Dels är bestämmelsen en befogenhetsbestämmelse som ger Skatteverket möjlighet att medge en betalningsuppgörelse för skatter och avgifter (borgenärsanstånd).

Borgenärsanstånd – ett strikt fiskalt synsätt

Rekvisitet ”kan antas vara till fördel för det allmänna” i 63 kap. 23 § SFL är detsamma som finns i uppskovsbestämmelsen i 7 § första stycket 1 IndrL. På flera ställen i förarbetena till 63 kap. 23 § SFL hänvisas till de uttalanden som gjordes vid tillkomsten av uppskovsbestämmelsen (prop. 2010/11:165). Där angavs bland annat att ett uppskov kan antas vara till fördel för det allmänna om uppskovet ger ett bättre ekonomiskt utfall än om verkställighetsåtgärder vidtas omedelbart (prop. 1992/93:198 s. 87). På samma sätt gäller vid tillämpningen av 63 kap. 23 § SFL att ett borgenärsanstånd ska förbättra utsikterna för att den skattskyldige kommer att betala statens fordringar på skatter och avgifter. Anståndet ska ur ett strikt fiskalt perspektiv framstå som fördelaktigare än fortsatta borgenärs- och indrivningsåtgärder från det allmännas sida.

Målet är att alla skulder ska betalas

Varje anståndsbeslut ska ha som mål att den betalningsskyldige ska betala sin skatte- eller avgiftsskuld så snabbt som möjligt. Detta förutsätter en dokumenterad ekonomisk utredning som med säkerhet visar hur betalningen ska ske. Om den betalningsskyldige inte bedöms kunna betala saknas förutsättningar för anstånd (prop. 2010/11:165 s. 1043).

Bedömningen då den betalningsskyldige inte tidigare är restförd

Borgenärsanstånd är i första hand avsett att gälla för skatter och avgifter som inte är restförda och där möjligheten till betalning förbättras genom ett anstånd, jämfört med om fordringen lämnas över till Kronofogden (prop. 2010/11:165 s. 571). För ett företag kan registreringen hos Kronofogden allmänt sett skapa problem i förhållande till leverantörer och kreditgivare. Det kan handla om förändrade affärsvillkor på så sätt att företaget inte längre får göra sina inköp till verksamheten på kredit utan måste betala kontant, innan de i sin tur sålt vidare varan. Det kan också vara fråga om att banken inte beviljar nya lån eller säger upp eller förändrar lånevillkoren. Om företagets möjlighet att bedriva och finansiera sin verksamhet påverkas så kan detta vara avgörande för förmågan att betala skatter och avgifter. Om företaget genom ett anstånd ges möjlighet att driva verksamheten vidare under oförändrade villkor kan möjligheten att få full betalning öka, jämfört med om fordringen lämnas över till Kronofogden.

Även om den betalningsskyldige inte tidigare är restförd medför detta inte att anstånd automatiskt kan beviljas. Den betalningsskyldige måste visa att betalning kan ske vid anståndstidens slut. Även om detta visas så kan det finnas omständigheter som talar emot borgenärsanstånd (t.ex. att den betalningsskyldige tidigare har medgetts anstånd). Att bedömningen ska hänföra sig uteslutande till möjligheten att få betalt innebär t.ex. att arbetsmarknadspolitiska hänsyn inte kan tas. Den omständigheten att ett vägrat anstånd skulle öka risken för att anställda förlorar sina jobb kan således inte beaktas vid anståndsprövningen.

Bedömningen då den betalningsskyldige är eller har varit restförd

Om den betalningsskyldige redan har en eller flera restförda skatte- eller avgiftsskulder hos Kronofogden kan ytterligare en restföring normalt inte anses påverka möjligheterna att få betalt negativt (prop. 2010/11:165 s. 1044).

Det finns dock inte något formellt hinder mot att bevilja borgenärsanstånd för fordringar som lämnats till Kronofogden. En situation kan vara att Skatteverket överväger att återkalla godkännande för F-skatt eller ansöka om konkurs och att den betalningsskyldige i stället begär att få betala av skulderna. Då finns det så gott som alltid restförda fordringar. En konkursansökan har oftast sin grund i att det vid Kronofogdens utmätningsförrättning saknats tillgångar till full betalning av skulderna (2 kap. 8 § första meningen KonkL). I vissa av dessa fall kan det framstå som ett bättre alternativ för staten att bevilja borgenärsanstånd i form av en betalningsplan än att fortsätta med borgenärsåtgärden. Det kan exempelvis gälla om skattebetalaren kan erbjuda externa medel. I bedömningen måste självklart ingå att den betalningsskyldige har möjlighet att betala de befintliga skulderna och samtidigt sköta betalningen av löpande skatter och avgifter. Även om den betalningsskyldige visar betalningsförmåga så kan det finnas omständigheter som talar emot borgenärsanstånd (t.ex. att den betalningsskyldige tidigare har medgetts anstånd).

Skatteverket måste kontakta Kronofogden

Om det finns fordringar som är överlämnade till Kronofogden måste Skatteverket alltid ta kontakt med Kronofogden för att stämma av vad som hänt i indrivningsärendet och för att informera om att den betalningsskyldige ansökt om borgenärsanstånd hos Skatteverket.

Om det finns ett pågående uppskovsärende hos Kronofogden bör detta ärende fortsätta. Skatteverket ska då avslå den betalningsskyldiges ansökan om borgenärsanstånd med hänvisning till den pågående utredningen hos Kronofogden.

Om det inte finns någon begäran om uppskov hos Kronofogden har Skatteverket möjlighet att pröva anståndsansökan. Om den betalningsskyldige tidigare sökt uppskov hos Kronofogden ska uppskovsutredningen hämtas in.

Om en utmätningsförrättning är på gång är det viktigt att Skatteverket snabbt utreder och tar ställning till anståndsansökan. Har utmätning redan skett medför ett anstånd att indrivningsuppdraget återtas och att utmätningen faller. I den situationen bör Skatteverket överlämna till Kronofogden att hantera frågan om betalningsuppgörelse.

Inget anstånd om det finns andra statliga fordringar

Om det utöver skatte- och avgiftsskulder finns restförda statliga fordringar som debiterats av någon annan myndighet än Skatteverket bör det inte komma ifråga att tillämpa bestämmelsen om borgenärsanstånd. Detta beror på att en betalningsuppgörelse bör omfatta alla aktuella skulder till staten. I ett sådant läge är det Kronofogden som får hantera situationen samlat, med stöd av uppskovsbestämmelsen i 7 § första stycket 1 IndrL (prop. 2010/11:165 s. 1044).

Borgenärsutredning inför borgenärsanstånd

Skatteverket ska göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att anstånd ska kunna ges (2 § BorgL). När anståndsfrågan initieras på grund av att Skatteverket övervägt att vidta en offensiv borgenärsåtgärd kan det hända att utredningen helt eller delvis redan finns. I fråga om utredningens omfattning och inriktning är det viktigt att

  • skuldernas omfattning är klarlagd (den betalningsskyldiges totala skuldsituation)
  • skuldorsaken är ordentligt utredd (orsaken till skuldernas uppkomst och till den uteblivna betalningen)
  • en prognosbedömning har gjorts (hur skulderna ska betalas efter anståndstidens utgång).

För att borgenärsanstånd ska medges måste utredningen visa att den betalningsskyldige kan betala skulden efter anståndstidens utgång. Även andra skulder än skatte- och avgiftsskulder måste vägas in vid bedömningen av den betalningsskyldiges möjlighet att t.ex. följa en betalningsplan. Även om den betalningsskyldige visar betalningsförmåga så kan det finnas omständigheter som talar emot borgenärsanstånd (t.ex. att den betalningsskyldige tidigare har medgetts anstånd).

Den betalningsskyldige ska visa att det finns skäl för anstånd

Det är upp till den betalningsskyldige att presentera den utredning som övertygar Skatteverket om att anstånd är till fördel för det allmänna. Förutom att den betalningsskyldige ska visa betalningsförmåga genom att komma in med underlag krävs också att verket har förtroende för näringsidkaren. Detta innefattar en bedömning av om den betalningsskyldige kan och vill göra rätt för sig samt om korrekta uppgifter har lämnats. I förtroendet för en juridisk person bör också vägas in resultatet av en närmare utredning om företrädarens eventuella övriga engagemang. Om det både finns betalningsförmåga och förtroende för den betalningsskyldige kan ett anstånd vara ett bättre alternativ än fortsatta borgenärs- och indrivningsåtgärder.

Skatteverket får ta in kompletteringar om det behövs

Vad gäller skyldigheten att ta in kompletterande utredning gäller allmänt att Skatteverket ska se till att ärenden enligt SFL blir tillräckligt utredda (40 kap. 1 § SFL). Detta utredningsansvar har sin grund dels i att myndigheten ska verka för att den enskildes rättigheter blir tillgodosedda, dels i att ärendehanteringen ska vara effektiv – tyngdpunkten ska ligga i första instans. För att förhindra onödiga överklaganden ska ärendet i princip vara färdigutrett innan det når domstol.

Eftersom 63 kap. 23 § SFL är en ren befogenhetsbestämmelse, d.v.s. att det inte är en rättighet att få anstånd och att Skatteverkets beslut inte kan överklagas, kan det i dessa ärenden inte ställas samma krav på egen utredningsaktivitet från Skatteverkets sida. Endast om Skatteverket för egen del har ett intresse av att komplettera utredningen behöver detta göras.

Borgenärsanstånd är ingen rättighet för den betalningsskyldige

Ett borgenärsanstånd är inget som den betalningsskyldige kan kräva att få. Bestämmelsen är alltså en ren befogenhetsbestämmelse till stöd för Skatteverket. Skatteverket får bevilja borgenärsanstånd om det framstår som fördelaktigt för det allmänna men har ingen skyldighet att göra det.

Privatpersoner kommer i princip inte ifråga för borgenärsanstånd

Möjligheten att ge borgenärsanstånd ska hjälpa Skatteverket att bedriva ett effektivt borgenärsarbete för att få in så stor betalning som möjligt till staten. Den enskildes eget behov av ett anstånd ska inte tillmätas någon betydelse, d.v.s. sociala skäl och andra liknande förhållanden får inte påverka bedömningen. Fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet (privatpersoner) kommer normalt inte kommer ifråga för några offensiva borgenärsåtgärder från Skatteverkets sida. Detta innebär att det i princip inte blir aktuellt med borgenärsanstånd för privatpersoner.

Detta gäller även om privatpersonen inte åberopat några sociala skäl till stöd för sin begäran. Kronofogden bör alltid bedöma om en avbetalningsplan är ett bättre ekonomiskt alternativ än exekutiva åtgärder från Kronofogdens sida, främst då löneutmätning. Den bedömningen görs, inom ramen för uppskovsinstitutet. Att en fordran överlämnas till Kronofogden kan naturligtvis ur ett mera allmänt perspektiv vara till nackdel för den betalningsskyldige. Detta ska dock inte tillmätas någon betydelse. Att den betalningsskyldige kan vara mera motiverad att betala till Skatteverket än till Kronofogden ska inte heller påverka bedömningen.

I undantagsfall kan privatpersoner få borgenärsanstånd

Undantagsvis bör det dock vara möjligt att bevilja ett borgenärsanstånd för att förhindra att en fordran överlämnas till Kronofogden. Så kan vara fallet om den betalningsskyldige visar att det finns en aktuell ansökan om att låna pengar för att betala skatten. I detta läge bör det vara möjligt att ge ett kortare borgenärsanstånd för att bidra till att långivningen kan genomföras och att skatten därmed kan betalas snabbare, jämfört med om fordringen överlämnas till Kronofogden.

Omständigheter som talar emot borgenärsanstånd

Ett borgenärsanstånd kan sägas ha likheter med ett moratorieackord men där Skatteverket står som ensam fordringsägare. I ackordssammanhang finns uttryckligen föreskrivet att ett ackordsförslag, även om det kan anses vara ekonomiskt fördelaktig för det allmänna, inte ska godtas om det med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller av någon annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt (4 § BorgL).

Även fördelaktiga anstånd kan vägras

Vid prövningen av ett borgenärsanstånd kan det på motsvarande sätt som vid underhandsackord finnas skäl att vägra ett anstånd som ur strikt fiskal synvinkel framstår som fördelaktigt. För Kronofogdens del gäller samma sak vid tillämpning av uppskovsbestämmelsen i 7 § första stycket 1 IndrL. Ett antal omständigheter som talar emot att uppskov beviljas återfinns i Kronofogdens handbok Utmätning, 2011 (utgåva 6), s. 236

Vad ska man beakta?

I linje med vad som gäller vid ackord och uppskov ska Skatteverket vid anståndsbedömningen beakta bl.a. följande omständigheter:

  • Att den betalningsskyldige tidigare beviljats betalningsanstånd, ackord eller uppskov kan tala emot ett borgenärsanstånd. Om Skatteverket upprepade gånger medger betalningsanstånd riskerar verket att felaktigt överta kreditinstitutens roll. Det är inte meningen att den betalningsskyldige ska vända sig till Skatteverket istället för till sedvanliga kreditinstitut. Ju längre tid som har passerat sedan det tidigare anståndet gavs, desto mindre talar det emot borgenärsanstånd.
  • Om en företrädare eller ett närstående företag förekommit i tidigare konkurssammanhang.
  • Misstankar om ekonomisk brottslighet. Även förutsättningar för näringsförbud ska beaktas.
  • Redovisningen av skatter och avgifter. Det får inte råda något tvivel om att redovisningen skötts på ett fullgott sätt och att så kommer att ske även framöver. Anstånd bör inte komma ifråga för tvistiga eller skönsmässigt bestämda fordringar.
  • Risken för illojal konkurrens ska beaktas.
  • Eventuella enskilda mål hos Kronofogden ska beaktas.
  • Att verksamheten drivits under likvidationsplikt enligt aktiebolagslagen talar emot att borgenärsanstånd beviljas.
  • Möjligheten att lösa betalningssvårigheten på annat sätt än genom borgenärsanstånd ska beaktas, det kan t.ex. vara banklån eller tillskott av nytt kapital.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Konkurslag (1987:672) [1]
  • Lag (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. [1] [2] [3]
  • Lag (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [1] [2]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1] [2] [3]

Propositioner

  • Proposition 1992/93:198 om indrivning av statliga fordringar m.m. [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 2 [1] [2] [3]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet, del 1 av 3 [1] [2]

Övrigt

  • Kronofogden.se [1]