I princip är alla ersättningar som en arbetstagare eller uppdragstagare får från sin arbetsgivare respektive uppdragsgivare skattepliktiga om de inte uttryckligen undantagits från beskattning.
I princip är alla ersättningar som en arbetstagare eller uppdragstagare får från sin arbetsgivare respektive uppdragsgivare skattepliktig intäkt av tjänst, om den inte uttryckligen undantagits från beskattning i 8 kap. eller 11 kap IL. Så snart en arbetstagare eller uppdragstagare får en ersättning eller förmån på grund av en anställning eller ett uppdrag, ska den tas upp som intäkt av tjänst. Ersättningar som betalas ut i stället för lön räknas också till inkomstslaget tjänst. Exempel på sådana ersättningar är sjukpenning, pension, livränta, och avgångsersättning.
Om verksamheten är tillfällig eller varaktig saknar betydelse. Det behöver inte heller finnas något direkt uppdragsförhållande. Vinster från exempelvis pristävlingar och fisketävlingar beskattas som inkomst av tjänst. För beskattning krävs dock att det allmänt sett är fråga om ersättning för någon form av prestation eller verksamhet. Läs mer om beskattning av vinster i pristävlingar.
I flertalet bestämmelser i 11 kap. IL används endast begreppet anställda. Detta betyder emellertid inte att ingen annan omfattas av reglerna. Tvärtom får bestämmelserna anses omfatta alla skattskyldiga som får någon slags ersättning.
Om inget annat sägs omfattas alla anställda personer, oavsett i vilken typ av bolag de är anställda. Även den som driver sin verksamhet i eget aktiebolag räknas som anställd. Om en bestämmelse inte är avsedd att omfatta alla anställda anges det särskilt. Det anges exempelvis uttryckligen i bestämmelsen om utbildning i samband med omstrukturering (11 kap. 17 § IL) att vissa anställda i fåmansföretag, nämligen företagsledare och delägare i företaget eller närstående till sådan person, inte omfattas. Ett annat exempel på en bestämmelse där kretsen som omfattas av reglerna begränsas på visst sätt är 11 kap. 26 a § IL.
Uppdragstagare omfattas av reglerna som gäller anställda såvida inte det av förutsättningarna framgår att uppdragstagare inte kan omfattas.
En enskild näringsidkare räknas inte som anställd och kan följaktligen inte få sådana förmåner som gäller anställda, exempelvis motionsförmån.
Anhöriga och andra närstående till anställda omfattas inte av de olika bestämmelserna i 11 kap. Det medför att den anställde ska beskattas för förmåner som hans närstående anhöriga eller vänner får som för en indirekt förmån.
En ersättning eller en förmån som en anställd får indirekt är skattepliktig. Detta sker när ersättningen eller förmånen lämnas till en anhörig eller annan närstående till den anställde, men det sker på grund av den anställdes tjänst. I ett mål i Högsta förvaltningsdomstolen hade en arbetsgivare sålt en begagnad traktor till en anställds hustru för ett pris som var lägre än marknadsvärdet. Traktorn skulle användas vid driften av en jordbruksfastighet som tillhörde hustrun. Skillnaden mellan marknadsvärdet och den köpe-skilling hon betalade har beskattats såsom inkomst av tjänst hos den anställde (RÅ 1989 ref. 57).
Om en anställd får ta med sin make, sambo, vän eller annan närstående på en resa (belöningsresa, konferensresa, tjänsteresa etc.) som bekostas av hans arbetsgivare är denna skattepliktig. Värdet av den medföljandes resa beskattas hos den anställde (RÅ 1984 1:40).
Om en person som enligt avtal eller liknande har rätt till lön, arvode eller annan ersättning, frivilligt avstår från hela eller del av ersättningen till någon annan, är ersättningen ändå skattepliktig (se t.ex. RÅ 1962 ref. 46). Han eller hon anses genom avståendet till förmån för någon annan ha disponerat över ersättningen på ett sådant sätt som avses i 10 kap. 8 § IL. En annan sak är det om exempelvis en musiker eller annan artist uppträder utan att göra anspråk på någon ersättning för det, t.ex. i samband med välgörenhetsgalor. I det fallet finns ingen avtalad ersättning att beskatta. Detta gäller alltså även om personen i fråga vet att insamlade medel ska användas på ett visst sätt.
Enligt ett rättsfall i Högsta förvaltningsdomstolen skulle en kursledare inte beskattas för den del av den uppgjorda lönen som hennes arbetsgivare hade dragit från lönen. Det avdragna beloppet sades motsvara ”deltagaravgifter” från kursdeltagarna. Eftersom kursledaren inte hade reell möjlighet att i sin tur ta ut någon avgift från deltagarna, kunde hon inte beskattas för högre belopp än vad hon faktiskt fått ut i arvode (RÅ 1986 ref. 58).
En ersättning eller en förmån behöver inte ges ut av arbetsgivaren för att den ska beskattas som lön. Så snart en ersättning eller förmån erhålls på grund av tjänsten ska den tas upp som intäkt av tjänst. I ett mål i Högsta förvaltningsdomstolen hade generalagenten i Sverige för ett bilmärke utlyst en säljtävling där bilförsäljarnas vinster bestod av USA-resor. Generalagenten, inte bilförsäljarnas respektive arbetsgivare, stod för merparten av kostnaderna för resorna. Trots detta ansågs förmånen ha utgått på grund av tjänsten och beskattades som intäkt av tjänst (RÅ 1984 1:40).
Om en anställd betalar en ersättning för att få en förmån ska förmånsvärdet sättas ned med vad han betalat. För att en betalning ska sätta ned förmånsvärdet måste den ha gjorts med beskattade medel, dvs. med den anställdes lön efter skatt, nettolönen. En betalning som innebär att den anställdes bruttolön sänkts får inte påverka förmånsvärdet.
Det är vanligt med s.k. bruttolöneavdrag i samband med vissa förmåner. Många arbetsgivare kompenserar sig helt eller delvis för sina kostnader genom att personalen får vidkännas s.k. bruttolöneavdrag. Ett bruttolöne-avdrag räknas inte som en betalning för att få en förmån och sätter därför inte ned förmånsvärdet.
Ett bruttolöneavdrag innebär endast att arbetsgivaren och den anställde anses ha ingått ett nytt löneavtal som innebär en lönesänkning som kompensation för en förmån som kan vara antingen skattefri eller skattepliktig. Om förmånen är skattefri när bruttolöneavdrag tillämpas innebär det att det är den nya, lägre, kontantlönen som ska utgöra underlag för beräkning av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, pensionsgrundande inkomst samt vara underlag för sjukpenning, föräldrapenning och andra förmåner från socialförsäkringen. Om förmånen som föranlett bruttolöneavdraget är skattepliktig, är det den nya, lägre kontantlönen och förmånens värde som ska ligga till grund för skatteavdrag, arbetsgivaravgifter m.m.
Bruttolöneavdrag godtas inte i samband med motionsförmån och andra personalvårdsförmåner eller i samband med personalrabatter.
Av allmänna rättsprinciper följer att en förmån beskattas även om en anställd får ersättningen efter det att anställningen upphört. Detta förutsätter självklart att det finns ett klart samband mellan förmånen och den tidigare anställningen (prop. 1989/90:110 del 1 s. 674–675). Ersättning eller förmån som betalas ut efter anställningen – och inte bedöms som pension − ska behandlas enligt samma regler som om ersättningen eller förmånen givits ut under anställningen.
Ersättning från en arbetsgivare till en anställd för skador som uppkommit på hans privata egendom i samband med skadegörelse eller liknande som inträffat på grund av yrkesutövningen är skattefri enligt 8 kap. 22 § IL. Skatteverket anser att ersättningen endast innebär att den anställde hålls skadeslös. Ersättning för andra skador på den anställdes egendom är skattepliktig, t.ex. om de vållats av honom själv.
Annan ekonomisk kompensation från en arbetsgivare som ges ut till en anställd på grund av sjukfrånvaro eller liknande som beror på yrkesutövningen är skattepliktig som lön.
Skatteverket anser att åtgärder som en arbetsgivare erbjuder en anställd som blivit utsatt för ett reellt hot i arbetet, i syfte att ge honom eller hans familj skydd för person och egendom, ska inte förmånsbeskattas. Detta gäller även om skyddet ges i den privata bostaden eller under den anställdes lediga tid.
Nytt: 2015-04-17
Tjänsteinkomster som betalas ut i utländsk valuta räknas om till svenska kronor. Skatteverket anser att det är kursen den dag när mottagaren får ersättningen utbetald som ska användas. Om inkomsten växlas till svenska kronor används den faktiska valutakursen och i annat fall ska inkomsten räknas om med Riksbankens publicerade mittkurs (även kallad fixingkurs). När det är fråga om periodiska utbetalningar som inte varierar stort under året får av förenklingsskäl, Riksbankens publicerade genomsnittliga kurs för året användas.
Tidigare:
Tjänsteinkomster som betalas ut i utländsk valuta räknas om till svenska kronor. Den faktiska kursen på utbetalningsdagen ska användas. Om man inte känner till utbetalningsdatum eller kurs används en genomsnittskurs.
På Riksbankens webbplats finns uppgifter om dels dagsnoteringar, dels genomsnittsvärde för mittkurser varje månad och för helt år.