Lågt verkligt värde på inventarierna

Förutsättningarna för ytterligare avdrag

Om det verkliga värdet på företagets samtliga inventarier är lägre än det skattemässiga värdet enligt räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdesavskrivning, får man göra ytterligare ett värdeminskningsavdrag med ett belopp som motsvarar skillnaden. Vid bedömningen ska man bortse från sådana inventarier vars anskaffningsutgift har dragits av omedelbart vid anskaffningstillfället i enlighet med 18 kap. 4 § IL, d.v.s. inventarier av mindre värde eller med en kort ekonomisk livslängd (18 kap. 18 § IL).

Begreppet verkligt värde

Begreppet verkligt värde på inventarier är inte närmare utvecklat i skattelagstiftningen och inte heller inom rättspraxis. Skatteverket anser att man bör söka vägledning om innebörden av begreppet verkligt värde från normgivningen på redovisningsområdet när det saknas vägledning i skattereglerna. När man beräknar det verkliga värdet på inventarier enligt 18 kap. 18 § IL, bör man hämta vägledning från Redovisningsrådets rekommendation RR 17 Nedskrivningar eller i IAS 36 Nedskrivningar från IASB. Det innebär att varje inventarium ska värderas till det värde som är högst av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet. Detta gäller oavsett vilken normgivning som företaget tillämpar i redovisningen.

Bedömningen ska avse samtliga inventarier

När företaget bedömer om det finns ett behov av att skattemässigt skriva ner inventarierna till verkligt värde, ska bedömningen omfatta samtliga inventarier som bestämmelserna om värdeminskningsavdrag är tillämpliga på, inte bara ett visst slag av inventarier (RÅ 2009 ref. 81). Jämförelsen mellan det skattemässiga värdet och det verkliga värdet ska alltså göras på kollektiv nivå.

Det innebär att även om det varit en värdenedgång på t.ex. goodwill, så kan samtidigt det verkliga värdet på maskiner vara så högt att det verkliga värdet för samtliga inventarier inte är lägre än det skattemässiga värdet.

Skatteverket anser att man vid tillämpning av bestämmelserna om lågt verkligt värde på inventarier (18 kap. 18 § IL), även ska beakta värdet av tidigare skattemässigt överavskrivna inventarier som inte har dragits av, enligt 18 kap. 19 § IL.

Nedskrivningar i redovisningen

En värdenedgång på inventarier, utöver den planenliga avskrivningen, redovisas i räkenskaperna som en nedskrivning. För att en kostnadsförd nedskrivning ska vara avdragsgill skattemässigt måste den rymmas inom det avdrag som kan beräknas enligt principerna för räkenskapsenligt avskrivning, eller också så måste bestämmelsen om lågt verkligt värde kunna tillämpas. Annars medför nedskrivningen, helt eller delvis, att det blir en skattemässig överavskrivning enligt 18 kap. 19 § IL, som ska återföras till beskattning.

Kompletterande information

• Nedskrivning av materiella anläggningstillgångar.
• Nedskrivning av förvärvade immateriella anläggningstillgångar.