Omsättning av varor ombord på fartyg, luftfartyg och tåg

Omsättning av varor ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under persontransport inom EU

Om en vara omsätts på fartyg, luftfartyg eller tåg under den del av en persontransport som genomförs inom EU, ska varan anses omsatt i Sverige om avgångsorten finns i Sverige (5 kap. 2 b § ML). Bestämmelsen motsvaras av artikel 37 i mervärdesskattedirektivet.

Med del av en persontransport som genomförs inom EU menas den del av en persontransport som, utan uppehåll utanför EU, utförs mellan avgångsorten och ankomstorten.

Med avgångsorten menas den första förutsedda eller planerade platsen inom EU där passagerare går ombord, oberoende av om någon del av transporten dessförinnan skett utanför EU.

Med ankomstorten avses den sista förutsedda eller planerade platsen inom EU där passagerare som gått ombord inom EU stiger av, oberoende av om någon del av transporten därefter skett utanför EU (Riktlinjer från EU:s mervärdesskattekommitté, 1998 punkten 10).

Vid resa tur och retur gäller att återresan ska anses som en fristående transport.

Den del av en persontransport som genomförs inom EU ska bestämmas av transportmedlets resa och inte av den resa som någon av passagerarna har genomfört (artikel 15 i rådets genomförande förordning [EU] nr 282/2011).

Exempel: Omsättning ombord på tågresa Oslo–Köpenhamn (via Sverige)

En tågresa går från Oslo till Köpenhamn via Sverige. Tåget gör uppehåll på olika platser i Sverige, där passagerare går av och på tåget. Försäljning av varor sker ombord under hela resan.

Försäljning som sker i Sverige och Danmark är omsättning i Sverige eftersom tågets avgångsort inom EU är i Sverige (5 kap. 2 b § ML).

I motsatt riktning är all försäljning som sker i Danmark och Sverige omsättning utomlands, enligt 5 kap. 1 § första stycket ML (omsatt i Danmark jfr artikel 37 i mervärdesskattedirektivet).

Omsättning som görs på norskt territorium sker i ett tredjeland, och är följaktligen omsatt utomlands enligt 5 kap. 1 § första stycket ML.

Rättsfall: Fartygs uppehåll utanför EU

EU-domstolen ha ansett att ett fartygs uppehåll i hamnar i ett tredjeland där passagerarna kan lämna fartyget, om så bara för en kort tid, är ett uppehåll utanför unionen. Det krävs alltså inte att passagerare ska kunna påbörja eller avsluta sin resa i den hamn där uppehållet sker (C-58/04, Köhler).

Rättsfall: Omsättning på internationellt vatten eller tredjelands sjöterritorium

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, i likhet med Skatterätts-nämnden, att en vara som omsätts på fartyg under en passagerar­transport mellan en avreseort i Sverige och en ankomstort i ett annat EU-land utan uppehåll utanför EU ska anses omsatt i Sverige. Det förhållandet att omsättningen sker när fartyget befinner sig på internationellt vatten eller på ett tredjelands sjöterritorium saknade enligt Skatterättsnämnden betydelse eftersom ML inte föreskriver undantag vid passage – utan endast vid uppehåll – utanför EU (RÅ 1999 not. 158).

Rättsfall: Förbeställd vara vid flygresa

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt två förhandsbesked där Skatterättsnämnden ansett att tillhandahållande ombord på flygplan av förpaketerade, plomberade varupåsar att tas med av flygpassagerare vid avstigning utgjorde omsättning inom landet enligt 5 kap. 2 b § ML. Om påsarna lämnades ut på marken efter framkomsten ansågs det inte vara någon omsättning inom landet (RÅ 2002 not. 107 och RÅ 2002 not. 108).

Läs mer om liknande fall, där en förbeställd vara överlämnas till köparen på destinationsorten i ett annat EU-land, som har bedömts enligt bestämmelserna om distansförsäljning.

Omsättning ombord för konsumtion ombord på fartyg eller luftfartyg vid persontransport inom EU

Om en persontransport som genomförs inom EU med fartyg eller luftfartyg, och alltså inte med tåg, och avgångsorten enligt 5 kap. 2 b § ML finns i Sverige är omsättningen av varan gjord utomlands om varan omsätts ombord för direkt konsumtion ombord (5 kap. 3 a § första stycket 5 ML). Omsättning utomlands enligt denna bestämmelse utgör export.

Bestämmelsen baseras på artikel 37.3 i mervärdesskattedirektivet.

Konsumtion ombord

Skatteverket anser att uttrycket ”konsumtion ombord” i bestämmelsen innebär att varorna måste kunna konsumeras under själva resan. Utöver punktskattepliktiga varor är det endast sådana livsmedel och livsmedelstillsatser som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002, som kan säljas mervärdesskattefritt för konsumtion ombord. Försäljning av andra varor som inte kan anses ske i något annat syfte än att ge passagerarna möjlighet att ta med sig varorna i sitt bagage kan inte säljas mervärdesskattefritt.

Skatteverket anser att varor som tillhandahålls i automater ombord inte är omsatta för konsumtion ombord (Skatteverkets ställningstagande Några frågor kring utnyttjande av automater vid ombordförsäljning mellan EU-länder).

I fråga om alkoholvaror och cigaretter anser Skatteverket att konsumtion ombord endast kan ske när de tillhandahålls i restauranger, barer, cafeterior eller liknande serveringsställen. Alkoholvaror eller cigaretter som tillhandahålls på andra ställen, t.ex. i affärer, kiosker eller så kallade coffeeshops, kan inte anses vara tillhandahållna för direktkonsumtion ombord (Skatteverkets ställningstaganden Ändringar med anledning av att taxfree-försäljningen inom EU upphör den 1 juli 1999 m.m. respektive Fråga om vad inrättande av en s.k. coffeeshop innebär vid bedömning av konsumtion ombord vid EU-intern resa).

Omsättning av varor ombord på fartyg eller luftfartyg i passagerartrafik till tredjeland

En omsättning på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik i andra fall än som anges i 5 kap. 2 b § ML anses aldrig som omsättning inom landet (5 kap. 1 § tredje stycket ML). Bestämmelsen omfattar, till skillnad från 5 kap. 2 b §, inte tåg i utrikes trafik. Den innebär att all omsättning av varor ombord på fartyg eller luftfartyg i passagerartrafik till tredjeland är gjord utomlands. Det gäller oavsett om varan ska konsumeras ombord eller tas med av resenären (prop. 1998/99:86 s 46). Omsättningen anses som export.

För att det ska vara fråga om utrikes trafik krävs att fartyget anlöper utländsk hamn eller luftfartyget angör utländsk flygplats, dvs. det gäller oavsett om hamnen eller flygplatsen finns i ett annat EU-land eller i ett tredjeland.

Skepp och båtar som används för privat bruk anses inte utgöra fartyg i utrikes trafik.

Omsättning av varor ombord på turfiskebåtar som utgår från Sverige

Skatteverket anser att en turfiskebåt som utgår från svensk hamn och efter fisketuren återvänder till samma hamn utan att anlöpa någon hamn i annat land, inte är ett fartyg i utrikes trafik. Bedömningen blir densamma även om båten vid delar av transporten befinner sig i annat land eller på internationellt vatten. Skatteverket anser vidare att försäljning av varor ombord på turfiskebåtar som utgår från svensk hamn ska bedömas enligt 5 kap. 2 b §, 3 § och 3 a § första stycket 5 ML. Omsättningen av varor ombord är därför gjord inom landet. Omsättningen har dock skett utomlands om varan säljs för konsumtion ombord på en turfiskebåt som går till ett annat EU-land (Skatteverkets ställningstagande Fisketurer).