Utformningen av beslut

Utformningen av beslut

För varje myndighetsbeslut ska det finnas en handling där det framgår dagen för beslutet, beslutets innehåll, vem som har fattat beslutet, vem som har varit föredragande och vem som har varit med vid den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet (21 § myndighetsförordningen).

Undantag från bestämmelsen i myndighetsförordningen kan förekomma. För Skatteverkets del föreskrivs att beslut som fattas genom automatiserad behandling endast behöver innehålla uppgift om dagen för beslutet och beslutets innehåll (28 § förordningen med instruktion för Skatteverket).

I lagtexten finns bestämmelser om motivering av beslut (20 § FL) och i om underrättelse om beslut (21 §).

Vid utformningen av ett beslut är det väsentligt att myndigheterna iakttar bestämmelserna i 7 § FL. En strävan måste således vara att uttrycka sig lättbegripligt och att även på andra sätt underlätta för den enskilde att ha med myndigheten att göra

Dispositionen av ett beslut

Ett beslut bör delas in i

• själva avgörandet
• sakframställning, dvs. beskrivning av ärendet
• motivering, dvs. skälen för beslutet
• hur man överklagar (förutsatt att beslutet kan överklagas).

Bestämmelser om hur ett beslut ska disponeras saknas i förvaltningslagen. Utgångspunkten måste därför i stället vara vad som får anses vara allmänt vedertaget. Avgörandet ska inte redovisas sammanskrivet med sakframställningen och motiveringen. Motiveringen ska heller inte belasta redovisningen av avgörandet.

Den emfatiska beslutsmodellen

Om avgörandet anges först eller sist i beslutet saknar i princip betydelse. Inom Skatteverket är den s.k. emfatiska beslutsmodellen att föredra. Denna innebär att beslutet inleds med själva avgörandet åtföljt av sakframställningen, motiveringen och eventuell information om hur beslutet kan överklagas.