OBS: Detta är utgåva 2016.1. Visa senaste utgåvan.

Enskilda näringsidkare och handelsbolagsdelägare ska betala SLP på avdrag för eget pensionssparande i näringsverksamheten. Här finns information om skattens storlek, var underlaget för SLP ska redovisas och andra förfaranderegler.

Underlaget för SLP och skattens storlek

Fysiska personer och dödsbon som driver näringsverksamhet i enskild firma eller handelsbolag har rätt att göra avdrag i näringsverksamheten för eget pensionssparande. Dessa ska betala SLP med 24,26 procent på avdraget (3 § första och andra stycket SLPL). Även om pensionssparavdraget leder till underskott i näringsverksamheten ska det ingå i underlaget för SLP.

Om betalda pensionsförsäkringspremier eller inbetalningar till pensionssparkonto under beskattningsåret överstiger avdragsutrymmet för det året, kan utgiften i vissa fall utnyttjas för avdrag närmast följande beskattningsår. Vid en sådan förskjutning kommer utgifterna att ingå i underlaget för SLP för det andra beskattningsåret om man då får avdrag för dessa i närings-verksamheten. Läs mer om pensionssparavdrag ett senare beskattningsår än det år då t.ex. en premie har betalats.

Avdrag för pensionssparande som görs som allmänt avdrag eller i inkomstslaget kapital ska inte räknas in i underlaget för SLP.

De termer och uttryck som används i SLPL har samma betydelse som i inkomstskattelagen (4 § SLPL).

Undantag: när avdraget för pensionssparande inte ingår i underlaget

SLP ska inte betalas till den del avdraget för pensionssparande ska göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivaravgifter eller SLF (3 § tredje stycket SLPL). Denna regel gäller främst näringsidkare som inte är godkända för F-skatt, men som ändå haft näringsinkomst av utfört arbete. Avsikten är att förhindra dubbla avgifter och skatter.

Om näringsidkaren har haft både inkomster som redan tidigare belastats med arbetsgivaravgifter eller SLF och inkomster som han ska betala egenavgifter på ska avdraget, när man beräknar SLP, i första hand minska den del av inkomsten från näringsverksamheten som utgör underlag för egenavgifter.

Exempel: när avdraget för pensionssparande inte ingår i underlaget

En näringsidkare som inte är godkänd för F-skatt har dels inkomster från sin konsultverksamhet, dels från varuförsäljning. För ersättningar i konsultverksamheten betalar uppdragsgivaren arbetsgivaravgifter. För inkomsten av varuförsäljningen betalar näringsidkaren själv egenavgifter.

Inkomsten av näringsverksamheten, efter avdrag för pensionsförsäkringspremie med 120 000 kr, är 180 000 kr.

Inkomster från konsultverksamheten, efter avdrag för kostnader i denna verksamhet är 200 000 kr.

Underlaget för SLP beräknas på följande sätt.

Nettot av näringsverksamheten på 180 000 kr läggs samman med den avdragna pensionsförsäkringspremien på 120 000 kr. Näringsinkomsten före avdraget för premien blir 300 000 kr (180 000 + 120 000 kr). Av detta belopp är 200 000 kr redovisat som inkomst av anställning och av sådan näringsinkomst som kan bli underlag för egenavgifter återstår 100 000 kr (300 000–200 000 kr). Av pensionssparavdraget på 120 000 kr kan därför bara 100 000 kr dras av från den inkomst näringsidkaren själv betalar egenavgifter på.

Underlaget för SLP blir alltså 100 000 kr och SLP ska betalas med 24 260 kr (24,26 procent av 100 000 kr).

Hur underlaget för SLP ska redovisas och andra förfaranderegler

För SLP gäller bestämmelserna i SFL för förfarandet (5 § första stycket SLPL). Det innebär bl.a. att underlaget för SLP redovisas i inkomstdeklarationen och fastställs vid beslut om slutlig skatt och att reglerna om omprövning, överklagande samt skattetillägg är tillämpliga på SLP. Det innebär också att SLP ska beaktas vid debiteringen av den preliminära skatten.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Lag (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader [1] [2] [3] [4]