Ränta och annan avkastning

Vem ska göra skatteavdrag från ränta och annan avkastning?

Vem som ska göra skatteavdrag från ränta och annan avkastning är beroende av vem som betalar ut inkomsten och om det finns en kontrolluppgiftsskyldighet för inkomsten. Bl.a. har det betydelse om den som betalar ut räntan eller annan inkomst är en fysisk eller juridisk person.

Utbetalare

Skyldigheten att göra skatteavdrag är knuten till skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Det innebär att den som ska lämna kontrolluppgift på en ränteinkomst och annan avkastning även ska göra skatteavdrag (10 kap. 15 § SFL). Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som har tillgodoräknat eller betalat ut ersättningen. Detta gäller under förutsättning att utbetalaren är en annan juridisk person än ett dödsbo.

Arbetsgivare

En arbetsgivare som har betalat ut ränta på en fordran till en anställd ska göra skatteavdrag från den räntan. Det kan exempelvis vara fråga om ränta som arbetsgivaren ska betala efter att en tvist om löneskuld till anställda eller f.d. anställda har avgjorts. Oavsett om den anställde fått lön ska arbetsgivaren göra ett skatteavdrag från räntan med 30 procent av räntebeloppet.

Fåmansföretag

Om ett fåmansföretag lånar pengar av sina delägare ska företaget göra skatteavdrag från den ränta som de betalar ut på det inlånade beloppet.

Om det i ett låneavtal mellan ett fåmansföretag och en delägare har avtalats att bolaget ska betala ränta i pengar för lånet, bör bolaget bokföra räntebelopp som löpande affärshändelser i enlighet med avtalet. Delägaren ska ta upp räntan till beskattning det år då räntan enligt avtalet är förfallen till betalning. Detta gäller oavsett om räntan har betalats ut eller inte. I de fall det inte finns någon bestämd förfallodag, anses räntan vara disponibel vid den tidpunkt då låntagaren i sin redovisning bokför upplupen räntekostnad, dvs. vid utgången av räkenskapsåret. Bolaget ska lämna kontrolluppgift på räntan för det kalenderår då skattskyldigheten inträder.

Skatteverket anser att vid den tidpunkt som räntan enligt avtalet ska betalas ut ska bolaget även göra skatteavdrag från det utfallande räntebeloppet. Saknas förfallodag ska skatteavdrag från räntan göras vid utgången av räkenskapsåret.

Fysisk person och dödsbo

Fysiska personer och dödsbon var tidigare, i vissa fall, skyldiga att lämna kontrolluppgift på ränta och därmed även skyldiga att göra ett skatteavdrag på beloppet. Detta gällde om räntan var en utgift i en näringsverksamhet som personen drev. Uppgiftsskyldigheten för en enskild näringsidkare slopades bl.a. för att minska den administrativa bördan för de små företagen (prop. 2010/11:165 s. 353 f.).

Uppgiftsskyldigheten är slopad, men de äldre reglerna ska fortfarande tillämpas på ränta som utbetalas till och med kalenderåret 2012.

Ränta och annan avkastning med skatteavdrag

Utbetalaren av skattepliktig ränta ska göra skatteavdrag om han eller hon är skyldig att lämna kontrolluppgift för inkomsten (10 kap. 15 § SFL). Vad som menas med en skattepliktig ränta är inte definierat i inkomstskattelagen. Normalt avses den ersättning som en låntagare betalar till en långivare. Ersättningen är beräknad utifrån storleken på lånet och lånets löptid. Det finns även andra betalningar som jämställs med ränta fast de kallas för något annat. Exempel på detta är indextillägg och ersättning vid förtida inlösen av lån.

Dröjsmålsränta

Som ytterligare exempel på den utvidgade skyldigheten att göra skatteavdrag och lämna kontrolluppgift kan nämnas dröjsmålsränta som i många fall ska betalas på grund av bestämmelser i avtal eller med anledning av domstols dom eller annat avgörande i tvistemål. Detta gäller inte för ränta som betalas ut till en juridisk person (med undantag för dödsbo).

Annan avkastning

Skatteavdrag ska göras från annan avkastning som ingår i de kontrolluppgifter som lämnas om ränta (17 kap. 1 § SFL). En förutsättning för att utbetalaren ska göra skatteavdrag är att han eller hon betalar ut avkastningen tillsammans med räntan.

Skyldighet att göra skatteavdrag för annan avkastning infördes i och med att skatteförfarandelagen trädde ikraft. För så kallade sammansatta instrument, exempelvis en aktieindexobligation, förekommer att avkastningen både kan avse ränta och annan avkastning. Syftet med att införa skatteavdrag på vissa av de utbetalningar som är annan avkastning är bl.a. att förenkla redovisningen och för att få bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt (prop. 2010/11:165 s. 338).

Utökad uppgiftsskyldighet

Jämfört med skattebetalningslagen har skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta utvidgats genom att några av undantagen i 5 kap. skattebetalningslagen inte fått någon motsvarighet i skatteförfarandelagen.

Av den äldre bestämmelsen framgick att skatteavdrag inte behövde göras på ränta på en obligation, ett förlagsbevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning som har betalats ut mot kupong eller kvitto. Skulle en sådan ränta betalas ut ska alltså utbetalaren numer göra ett skatteavdrag.

Undantaget har tagits bort eftersom Regeringen ansåg att bestämmelsen i allt väsentligt saknar betydelse (prop. 2010/11:165 s. 334).

Undantag från skatteavdrag

Det finns vissa generella undantag då utbetalaren inte ska göra något skatteavdrag från ränta (10 kap. 16 § SFL). Skatteavdrag ska inte göras för

• ränta som betalas ut till fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige
• ränta som enligt skatteavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige
• utbetalad ränta från ett utländskt företag som bedriver bank- och värdepappersverksamhet utan att ha en filial i Sverige.

Du kan läsa mer om dessa undantag under avsnittet om gemensamma regler.

I 10 kap. 17 § SFL finns ytterligare ett antal undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta.

Gränsbelopp

Det finns vissa gränsbelopp när skatteavdrag inte ska göras. Utbetalaren ska inte göra skatteavdrag från ränta på ett konto om räntan är mindre än 100 kr. Undantaget är knutet till kontot och inte till den person som innehar kontot. Om en person har flera konton i samma bank och räntan för varje konto understiger 100 kr men personens sammanlagda ränta från den aktuella banken överstiger 100 kr ska ändå inte något skatteavdrag göras (10 kap. 17 § 1 SFL).

Eftersom skyldigheten att dra skatt är kopplad till kontrolluppgiftsskyldigheten finns ytterligare gränsbelopp angivna i 17 kap. 4 § 1 SFL. Den innebär vissa specialregler för ett konto som har öppnats före den 1 januari 1985 och där det inte finns något personnummer. För dessa konton ska utbetalaren inte heller göra skatteavdrag om kontot innehas av mer än en person och räntan för var och en av dem understiger 100 kr.

Observera att dessa räntor, som utbetalaren inte redovisar på någon kontrolluppgift, också är skattefria för mottagaren så länge räntan sammanlagt under beskattningsåret inte uppgår till 500 kr (8 kap. 8 § IL).

Förfogarkonto

På ett s.k. förfogarkonto ska utbetalaren inte göra något skatteavdrag om räntan är lägre än 1 000 kr (10 kap. 17 § 2 SFL). Med förfogarkonto avses ett konto som innehas av fler än fem personer. Vanliga exempel på förfogarkonto är konton som innehas av skolklasser.

I de fall räntan uppgår till minst 1 000 kr ska skatteavdrag göras. Avdraget kommer då att bli tillgodoräknat den person som förfogar över kontot, vilken är den person som anges på kontrolluppgiften. Detta innebär att utbetalaren inte ska göra någon fördelning av räntan eller skatteavdraget på innehavarna (17 kap. 6 § SFL).

Klientmedelskonto

Advokater och andra som förräntar klienters medel är själva skyldiga att lämna kontrolluppgift för var och en av dessa klienter. Detta gäller under förutsättning att den som står för klientmedelskontot är en juridisk person. Medlen sätts i dessa fall vanligen in i bank på ett gemensamt konto för klientmedel. Kontot registreras i den uppgiftsskyldiges namn. Den som betalar ut ränta till ett sådant konto ska, trots kontrolluppgiftsskyldigheten, inte göra något skatteavdrag från utbetalningen (10 kap. 17 § 3 SFL).

Diskonteringspapper

Ränta kan i vissa fall även betalas ut samtidigt med annat belopp. Om det för utbetalaren är okänt hur stor del av den sammanlagda utbetalningen som utgör ränta ska skatteavdrag inte göras från utbetalningen (10 kap. 17 § 4 SFL). Utbetalaren är dock skyldig att på kontrolluppgiften redovisa det sammanlagda beloppet.

Ett exempel på sådana ersättningar kan vara belopp som utbetalas från s.k. diskonteringspapper såsom exempelvis en nollkupongsobligation.

Räntekompensation

Skatteavdrag ska inte göras från räntekompensation som förvärvaren av en fodringsrätt eller delägarrätt betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta (10 kap. 17 § stycke 2 SFL).

Skogskonto m.m.

Eftersom skyldigheten att dra skatt är kopplad till kontrolluppgiftsskyldigheten leder det till att undantag från uppgiftsskyldighet även innebär att skatteavdrag inte ska på vissa andra inkomster. Kontrolluppgift om ränta behöver inte lämnas för skogskonto, skogsskadekonto, upphovsmannakonto och pensionssparkonto (17 kap. 4 § SFL).

Investeringssparkonto

Den egendom som förvaras på ett investeringssparkonto beskattas inte på konventionellt sätt för en person eller dödsbo som är obegränsat skattskyldig. Någon kontrolluppgift ska inte lämnas för utbetald ränta. Av detta följer att utbetalaren inte heller ska göra något skatteavdrag på ränta som betalas ut till ett investeringssparkonto (17 kap. 4 § SFL).

Undantaget gäller inte ränta som betalas ut till ett investeringssparkonto som avser tillgångar som anges i 42 kap. 38 § IL eller 42 kap 42 § andra stycket 3 IL.

För en person eller dödsbo som är begränsat skattskyldig och som innehar ett investeringsparkonto gör utbetalaren skatteavdrag på samma sätt som för en vanlig depå som innehas av en begränsad skattskyldig person .

Kompletterande innehåll

• Vad som avses med ränta enligt inkomstskattelagen framgår av sidan ränteinkomster.
• Kontrolluppgiftsskyldighet för ränta och annan avkastning.