Avdrag

Avdragsbestämmelser

Bestämmelser om avdrag för energiskatt på el finns i 11 kap. 9 § LSE. I 11 kap. 10 § LSE finns även en bestämmelse om avdrag för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle. I de kommande avsnitten redogörs närmare för de olika avdrag som den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra.

Förbrukning i tåg m.m.

Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med en sådan förbrukning (11 kap. 9 § 1 LSE).

Andra spårbundna transportmedel än tåg är t.ex. tunnelbana och spårvagn.

Enligt den lagtext som gällde före LSE i EL medgavs avdrag för el som förbrukats för bandrift eller liknande ändamål. Av förarbetena framgår att införandet av andra formuleringar i LSE inte medför någon materiell förändring. Detta innebär att avdrag även medges för el som används för drift av olika slag av hjälpanordningar i anslutning till banan (jfr prop. 1994/95:54 s. 141).

Avseende elförbrukning i samband med bandrift anser Skatteverket följande:

El som förbrukats för drift av signaler, växeluppvärmning och säkerhetsanordningar utefter banlinjen ska anses ha förbrukats för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel. El som förbrukats för bangårdsbelysning ska däremot inte anses ha förbrukats för sådant ändamål (Skatteverkets ställningstagande Elförbrukning i samband med bandrift).

Rättsfall: Bangårdsbelysning

Kammarrätten har funnit att skatt på el som förbrukats för bangårdsbelysning inte är avdragsgill (KRSU 2007-06-20, mål nr 748-749-06).

Förbrukning för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer

Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som i huvudsak förbrukats eller sålts för förbrukning för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer (11 kap. 9 § 2 LSE).

Elektrolytiska processer förekommer bl.a. vid tillverkning av råaluminium, kloralkali, klorat, koppar och vätgas. Det är mindre vanligt att el används för kemisk reduktion, men ett exempel är vid tillverkning av kalciumkarbid. All el som förbrukas i processen omfattas av skattefriheten, även om en begränsad del av elförbrukningen, t.ex. vid kemisk reduktion, inte är hänförlig till själva reduktionen utan i stället bidrar till en höjning av temperaturen (jfr prop. 2003/04:144 s. 8).

Förbrukning vid framställning av vissa bränslen

Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som avses i 6 a kap. 1 § 6 LSE (11 kap. 9 § 3 LSE). De produkter som avses är energiprodukter och andra produkter (bränslen) för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren.

Rättsfall: Tryckhöjning av biogas vid detaljhandelsdepåer

Kammarrätten har bedömt att el som förbrukats för tryckhöjning av biogas vid detaljhandelsdepåer inte förbrukats vare sig för framställning av energiprodukt eller industriell tillverkning.

Tryckhöjningen ansågs ingå i försäljningsledet (KRSU 2014-12-12, mål nr 1430-1436-14).

Förbrukning vid kraftöverföring

Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av el på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion (11 kap. 9 § 4 LSE).

Denna bestämmelse är avsedd att omfatta sådan el som nätinnehavare har rätt att köpa för att täcka fysiska förluster på nätet eller för att undvika överbelastningar. Syftet med sådana köp är att upprätthålla funktionen av nätet. Avdragsrätten omfattar vidare den förbrukning av el som sker i nätinnehavarnas egna anläggningar, som t.ex. transformator- eller kopplingsstationer (jfr prop. 1994/95:54 s. 143).

Förbrukning i metallurgiska och mineralogiska processer

Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats eller sålts för förbrukning i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats, i den mån avdrag inte har gjorts enligt 11 kap. 9 § 2 LSE (11 kap. 9 § 5 LSE).

Den metallurgiska processen omfattar, förutom processen mellan sintertillverkning och göt, ämnen eller gjutgods även den fortsatta bearbetningen av göt, ämnen eller gjutgods i värmnings- och värmebehandlingsugnar. Även formning och behandling ryms inom begreppet metallurgisk process (jfr prop. 2003/04:144 s. 8 och prop. 2006/07:13 s. 84-86).

De mineralogiska processerna innefattar bl.a. tillverkning av cement, kalk, glas, mineralull, tegel, expanderad lera, betongvaror och keramik. Huvuddelen av dessa branschers elförbrukning avser motorer för drift av krossar, kvarnar, pumpar, fläktar och transportband. Denna förbrukning ingår inte i den mineralogiska processen och omfattas därmed inte av avdragsrätten (jfr prop. 2003/04:144 s. 9).

Program för energieffektivisering

Den som är skattskyldig för energiskatt på el och deltar i ett program för energieffektivisering enligt 3 § PFE får göra avdrag för energiskatten på den el som förbrukats i den egna industriella tillverkningsprocessen i den mån avdrag inte har gjorts enligt 11 kap. 9 § 2, 3 eller 5 LSE (11 kap. 9 § 6 LSE).

Motsvarande avdrag får göras för el som tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande enligt 11 kap. 11 a § LSE (11 kap. 9 § 7 LSE).

Observera att PFE upphörde att gälla vid utgången av 2012. Det innebär att företag inte längre kan anmäla sig till programmet. Den upphävda lagen gäller för de företag som har godkänts att delta före utgången av 2012. De flesta deltagare avslutar programmet den 30 juni 2014 och de sist anmälda företagen är klara 2017.

Skatt på bränsle som används för produktion av skattepliktig el och vid kraftvärmeproduktion