Gemensamma bestämmelser vid granskning av konton

Rapporteringspliktiga konton

Rapporteringsskyldiga finansiella institut ska granska befintliga och nya konton för att identifiera vilka konton som är rapporteringspliktiga konton (2 kap. 21 § IDKL). Visar granskningen att kontot är ett rapporteringspliktigt konto gäller speciella regler för att kontot ska upphöra att vara rapporteringspliktigt. Vissa konton är dock undantagna från rapporteringsplikt. Dessa behöver varken granskas eller rapporteras (prop. 2014/15:41 sid. 140).

Det finansiella institutet är skyldigt att informera kontoinnehavaren att de har identifierat kontot som ett rapporteringspliktigt konto. De ska också lämna information om uppgifter som de har lagt till grund för bedömningen och övrig information som behövs för att kontoinnehavaren ska kunna ta till vara sina rättigheter (prop. 2014/15:41 sid. 75 och 25 § PUL).

Befintliga konton

Ett befintligt konto är ett sådant finansiellt konto som innehas av fysiska personer eller enheter och som har öppnats senast den 30 juni 2014 (2 kap. 21 § IDKL). Ett befintligt konto ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto från och med det kalenderår som det finansiella institutet har identifierat det som ett sådant konto (4 kap. 7 § IDKL).

Det finansiella institutet får även granska befintliga konton enligt reglerna för nya konton.

Nya konton

Ett nytt konto är ett konto som har öppnats den 1 juli 2014 eller senare (2 kap. 21 § IDKL). Speciella regler gäller vid granskning av nya konton som har öppnats mellan den 1 juli 2014 och den 31 mars 2015.

Sammanläggning eller aggregering av flera kontons saldo

Ett finansiellt institut ska beräkna saldo eller värde på ett konto per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod. Detta gäller vid granskning och identifiering av rapporteringspliktiga konton enligt 4-8 kapitlet IDKL. Rapporteringsperioden måste dock löpa ut före utgången av kalenderåret (8 kap. 3 § IDKL). Motsvarande gäller när institutet ska beräkna saldot eller värdet på ett konto den 30 juni 2014. Då får institutet istället räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för en annan lämplig rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014.

En rapporteringsperiod ska normalt vara tolv månader lång och i cykler återkommande perioder (prop. 2014/15:41 sid. 68). Är t.ex. kontot en ägarandel i en juridisk person är värdet på kontot andelens marknadsvärde. Är den juridiska personens räkenskapsår ett annat än kalenderår kan det vara svårt att värdera andelen vid kalenderårets utgång. Man kan då t.ex. välja att göra värderingen av andelen utifrån förutsättningarna vid räkenskapsårets utgång istället.

Om en kontohavare har mer än ett konto hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, eller hos någon närstående enhet till det finansiella institutet, ska saldo eller värde på samtliga konton räknas samman när institutet ska avgöra om kontot är rapporteringspliktigt respektive om det är ett högvärdekonto. Detsamma gäller om en kontohavare har flera finansiella konton hos ett försäkringsföretag (3 § Förordning (2015:70) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet). Saldon från konton behöver bara räknas samman om det finansiella institutets datasystem gör det möjligt.

Enligt Skatteverkets uppfattning ska sammanläggning av flera kontons saldon ske om det finansiella institutets system klarar av att hitta personer som har konton hos ett finansiellt institut och hos dess närstående enheter. Det räcker att system är så sammankopplade att vid en sökning på t.ex. personnummer, organisationsnummer eller kundnummer, visas exempelvis både bank-, fond- och försäkringstillgångar som ett resultat av sökningen. Om kontona kan kopplas ihop med ett sökbegrepp, men systemet inte kan ange det sammanräknade saldot för kontona är det Skatteverkets uppfattning att det finansiella institutet ska räkna ut det sammanlagda saldot manuellt.

Det är bara saldon på finansiella konton som ska sammanläggas. Detta innebär att de konton som har undantagits från definitionen av finansiella konton inte ska vara med i sammanläggningen. Konton som inte ska anses vara rapporteringspliktiga konton ska däremot vara med i sammanläggningen för andra konton som är rapporteringspliktiga. Det gäller t.ex. inlåningskonton vars saldo är 50 000 USD eller lägre (4 kap. 2 § första stycket punkt 3 IDKL).

Konton ska bara sammaläggas om de innehas av samma kontoinnehavare. Ett konto som en enhet har ska inte sammanläggas med ett konto som en fysisk person har även om den fysiske personen är en kontrollerande person i enheten. En kontrollerande person är en person som har bestämmande inflytande över enheten.

Även om flera fysiska personer har ett konto gemensamt ska institutet anse att varje person ska vara innehavare till hela det gemensamma kontots saldo vid sammanräkningen och vid rapporteringen (3 § Förordning (2015:70) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet). Om saldot på ett konto som ska sammanläggas är negativt ska värdet på det kontot anses vara 0 USD vid sammanläggningen.

Exempel 1: Sammanläggning av depåkonto och inlåningskonto

Bob som är amerikansk medborgare har två befintliga konton i en svensk bank. Dels ett depåkonto med tillgångar på 40 000 USD och dels ett inlåningskonto med ett saldo på 25 000 USD.

Sammanlagt är värdet på Bobs konton 65 000 USD. Banken ska därför lämna kontrolluppgift enligt reglerna med anledning av FATCA-avtalet på depåkontot på 40 000 USD. Däremot ska banken inte lämna kontrolluppgift på inlåningskontot eftersom saldot på det kontot understiger 50 000 USD och det därför är undantaget från rapporteringsplikt enligt bestämmelserna i (4 kap. 2 § första stycket punkt 3 IDKL).

Exempel 2: Sammaläggning av eget och gemensamt konto

Mary och Sara är amerikanska medborgare. De har var sitt befintligt depåkonto och ett befintligt gemensamt inlåningskonto i en svensk bank.

• Marys depåkonto har ett värde på 30 000 USD
• Saras depåkonto har ett värde på 60 000 USD
• Det gemensamma inlåningskontot har ett saldo på 70 000 USD.

Hela saldot på det gemensamma kontot ska räknas med vid sammanläggningen. Sammanaläggningen av Marys konton blir ett värde på totalt 100 000 USD (30 000 + 70 000). Eftersom saldot överstiger 50 000 kr ska banken lämna kontrolluppgifter för både depåkontot och inlåningskontot.

Sammanläggningen av Saras konton blir ett värde på 130 000 USD (60 000 + 70 000). Eftersom saldot överstiger 50 000 USD ska banken lämna kontrolluppgifter för bägge kontona.

På både Marys och Saras kontrolluppgift för det gemensamma inlåningskontot ska det stå att kontots saldo är 70 000 USD.

Hur ska belopp omräknas till USD?

När ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska identifiera rapporteringspliktiga konton finns det i vissa fall beloppsmässiga gränsvärden. När kontots saldo eller värde är i en annan valuta än i USD måste institutet räkna om saldot till USD. Det finansiella institutet ska använda en publicerad avistakurs för den sista dagen av det kalenderår som föregick den tidpunkt då granskningen enligt 4-8 kap IDKL görs (5 § Förordning (2015:70) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet). Exempelvis ska instituten vid granskningen för kalenderår 2015 använda en avistakurs publicerad den 30 december 2014.

Befintliga konton får granskas som nya konton

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa reglerna för granskning av nya konton när de ska granska befintliga konton. Detta innebär att det finansiella institutet ska tillämpa bestämmelserna i 5 kapitlet istället för i 4 kapitlet vid granskningen av konton som innehas av fysiska personer. Gäller granskningen konton som innehas av enheter ska bestämmelserna i 7 kapitlet tillämpas i stället för i 6 kapitlet. Intyganden ska hämtas in när granskningen görs istället för när kontot öppnas. De tidsfrister som gäller för granskningen enligt 4 kapitlet respektive 6 kapitlet ska dock tillämpas (8 kap. 5 § IDKL).

Intyganden

En person eller en enhet som öppnar ett konto ska efter den 1 juli 2014 lämna ett intygande till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. I intygandet ska kontohavaren uppge de omständigheter som behövs för att institutet ska kunna avgöra om han eller hon har skatterättslig hemvist i USA (5 kap. 1 § IDKL). Det är alltså kontohavaren som ska uppge de omständigheter som är relevanta t.ex. medborgarskap och hemvist i USA.

Det finns inga särskilda formkrav uppställda på hur intygandet ska se ut i den svenska lagstiftningen. Enligt Skatteverkets uppfattning kan man få vägledning genom att se på vad det står att ett intygande ska innehålla enligt reglerna för CRS och DAC 2. Ett sådant intygande ska vara daterat och undertecknat eller på något annat sätt är bekräftat av kontohavaren eller personen med det bestämmande inflytandet och bör också innehålla

• kontohavarens namn
• kontohavarens adress
• de länder där kontohavaren har skatterättslig hemvist
• skatteregistreringsnummer (TIN) i dessa länder

Intygandet kan t.ex. undertecknas elektroniskt. Eftersom det finns krav på att finansiella institut ska spara dokumentation som har hämtats in måste institutet kunna visa upp att intygandet har bekräftats t.ex. genom elektronisk dokumentation som verifierats genom en elektronisk signatur. Institutet kan även använda det amerikanska federala skattemyndighetens (IRS) formulär W-8 eller W-9 för intygandet (prop. 2014/15:41 sid. 177, 180-182 och 185-186). Vid tillämpning av reglerna enligt FATCA-avtalet ska en amerikansk medborgare anses ha skatterättslig hemvist i USA även om han eller hon även har skatterättslig hemvist i något annat land.

Det finansiella institutet ska bedöma rimligheten av uppgifterna i intygandet mot övriga uppgifter som institutet har inhämtat i samband med att kontot öppnades. Detta inkluderar även de åtgärder för kundkännedom som det finansiella institutet ska göra för att bekämpa penningtvätt eller liknande nationella krav som måste uppfyllas (prop. 2014/15:41 sid. 79).

Om det framgår av intygandet att personen har hemvist i USA ska det finansiella institutet även begära in kontohavarens amerikanske skatteregistreringsnummer (TIN) om detta inte redan står angivet i det första intygandet (5 kap. 1 § IDKL).

Styrkande dokumentation

För att kunna genomföra granskning är det viktigt att känna till vilken typ av dokumentation som ska anses vara styrkande dokumentation.

Vid granskning av konton räknas detta som styrkande dokumentation

1. Ett intyg om bosättning utfärdat av behörig myndighet i det land där betalningsmottagaren säger sig vara bosatt, s.k. hemvistsintyg. För svensk del är t.ex. ett personbevis en styrkande dokumentation. De relevanta uppgifterna i ett personbevis finns också i statens personadressregister (SPAR) (prop. 2014/15:41 sid. 190).
2. För fysiska personer gäller en giltig identifikationshandling som är utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgift om personens namn och typiskt sätt används för identifiering.
3. För enheter gäller officiell dokumentation utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgifter om den juridiska personens namn och adress till huvudkontoret i det land som enheten är hemmahörande eller i det land enligt vars lagstiftning den har upprättats d.v.s. där enheten har registrerats eller etablerats. Adressen till enhetens huvudkontor är oftast platsen för dess faktiska företagsledning. En poste restante-adress är inte adressen för enhetens faktiska företagsledning. En boxadress eller en adress som bara används för att ta emot post är som huvudregel inte adressen för enhetens faktiska företagsledning. Undantag gäller om adressen är den enda adress som enheten använder och om den står angiven som adress i enhetens organisationsdokument (jmf. prop. 2015/16:29 sid. 94 och 204).
4. De dokument som enligt bilaga till avtal om att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska agera som kvalificerad förmedlare (Qualified Intermediary, QI) godtas för identifiering av fysiska personer respektive enheter, eller
5. Kontoutdrag eller liknande sammanställningar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från U.S. Securities and Exchange Commission (8 kap. 6 § IDKL och prop. 2014/15:41 sid. 91).

Tillförlitlighet av dokumentation

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan aldrig förlita sig på uppgifter i intygande eller någon annan dokumentation om institutet har tillgång till någon annan information som innebär att det finns skäl att ifrågasätt om uppgifterna är riktiga eller tillförlitliga (8 kap. 7 § IDKL).

Hur länge ska dokumentationen sparas?

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska spara handlingar och uppgifter om åtgärder som institutet har vidtagit för att identifiera om ett konto är ett rapporteringspliktigt konto eller inte. Dessa handlingar och åtgärder ska från och med den 1 januari 2016 bevaras i minst fem år från det att kontot avslutas (8 kap. 8 § IDKL). Tidigare gällde att dokumentationen skulle sparas i sex år från inhämtandet.

Central värdepappersförvarare och kontoförande institut

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska lämna kontrolluppgifter på rapporteringspliktiga konton som finns hos institutet (22 a kap. 4 § SFL). Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare är det den som har antagits som kontoförande institut som ska tillämpa bestämmelserna i 4-8 kap. IDKL. Den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa den information som det kontoförande institutet behöver och tillhandahålla den informationen (8 kap. 1 § IDKL).

Tredjepartsleverantör

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan använda sig av en fristående tredjepartsleverantör för att uppfylla de skyldigheter som institutet har att identifiera rapproteringspliktiga konton och lämna kontrolluppgifter i enlighet med IDKL respektive SFL. Det finns inte med någon särskild bestämmelse som reglerar detta i den svenska lagstiftningen eftersom det hela tiden är det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är ansvarig för att lagarna efterlevs (prop. 2014/15:41 sid. 91).