Beslut om befrielse från skatteavdrag

Överenskommelse med annan stat saknas

Skatteverket får besluta att skatteavdrag inte ska göras från en viss ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den i Sverige och någon överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen ska beskattas om att skatteavdrag ska göras i Sverige (10 kap. 9 § 1 SFL).

Sådana fall kan inträffa när ersättning betalas ut till en fysisk person som inte är bosatt i Sverige men som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe här. Huvudregeln om att skatteavdrag alltid ska göras gäller även här på grund av det fasta driftstället. Därför har möjligheten införts för Skatteverket att besluta om befrielse från skatteavdrag.

Avsevärda besvär för utbetalaren

Skatteverket får också besluta att skatteavdrag inte ska göras från en viss ersättning för arbete om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden eller av andra särskilda skäl, skulle medföra avsevärda besvär för utbetalaren (10 kap. 9 § 2 SFL).

Ett exempel på sådant särskilt skäl som bör kunna leda till att Skatteverket befriar arbetsgivaren från skyldigheten att göra skatteavdrag är när den utbetalade ersättningen omfattar både arbete och material och det skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren att särskilja ersättningen för arbetet. Detta gäller särskilt om ersättningen för arbetet kan antas utgöra endast en mindre del av hela ersättningen. Kostnader för material och dylikt ska inte ingå i underlaget för skatteavdrag (prop. 1996/97:100 s. 544).

Överenskommelse med annan stat finns

Skatteverket får vidare besluta att skatteavdrag inte ska göras från ersättning för arbete till en mottagare som är obegränsat skattskyldig i Sverige men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för att undvika att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller är bosatt i en sådan annan stat men utför arbete i Sverige. Detta gäller bara om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten (10 kap. 10 § första och andra stycket SFL).

Det kan avse en här bosatt arbetstagare som utför arbete i en annan stat eller en arbetstagare bosatt i annan stat som omfattas av överenskommelsen men som utför arbete här i landet. Förutsättningen för befrielse är att avdrag för preliminär skatt görs i den andra staten.

Om det skulle råda tvist om i vilken stat den preliminära skatten ska tas ut kan Skatteverket träffa överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten om att skatten tas ut där. I sådant fall kan också verket fatta beslut om att skatteavdrag inte ska göras i Sverige (10 kap. 10 § andra stycket SFL).

Nordiska uppbördsöverenskommelsen

Mellan de nordiska länderna har träffats en överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, det s.k. ”trekk-avtalet”. Överenskommelsen gäller som svensk förordning och återfinns som bilaga 2 till förordning (1997:1157) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna. Överenskommelsen reglerar vilken stat som har rätt att kräva preliminär skatt i vissa fall. Syftet med överenskommelsen är att förhindra att två stater samtidigt kräver preliminär skatt på samma arbetsinkomst, pension eller inkomst av näringsverksamhet.

Överenskommelsen innehåller dels regler om vilken stat som har rätt att kräva preliminär skatt, dels regler om överföring av preliminär skatt till en annan stat i de fall det visar sig att inkomst eller pension slutligt beskattats i en annan stat än där preliminär skatt har betalats. Vidare innehåller överenskommelsen regler om meddelanden som ska sändas mellan staterna för tillämpningen av överenskommelsen.

Reglerna om vilken stat som har rätt att kräva preliminär skatt är utformade med utgångspunkt i 183-dagarsregeln i det nordiska skatteavtalet.

Preliminär skatt ska erläggas i hemviststaten när arbetstagare med hemvist i en avtalsslutande stat utför arbete i en annan avtalsslutande stat och vistelsen i arbetsstaten uppgår till högst 183 dagar under en tolvmånadersperiod samt ersättningen betalas av eller för arbetsgivare i hemviststaten och fast driftställe eller stadigvarande anordning i arbetsstaten saknas.

Ansökan om meddelande att skatteavdrag ska göras i Sverige (NT 1)

När en arbetstagare med hemvist i Sverige utför arbete i ett annat nordiskt land för en svensk arbetsgivare som inte har fast driftställe där, ska skatteavdrag göras i Sverige. Det gäller under förutsättning att vistelsen i arbetslandet inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod eller att det inte är fråga om uthyrning av arbetskraft.

För att arbetsstaten inte ska ha rätt att kräva preliminär skatt krävs att Skatteverket i Sverige, hemviststaten, intygar att skatteavdrag ska göras här vid arbete som utförs för en svensk arbetsgivare.

Ansökan om ett sådant intyg görs av arbetsgivaren eller arbetstagaren hos Skatteverket där arbetsgivaren är registrerad. Ansökan görs på blankett NT 1 (SKV 2726). Skatteverket utfärdar intyget och översänder sedan intyget direkt till den behöriga myndigheten i arbetsstaten och den anställde och arbetsgivaren får kopia av beslutet.

Ansökan om beslut om befrielse från skatteavdrag (NT 2)

Om den anställdes vistelse i arbetslandet överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod eller om det är frågan om uthyrning av arbetskraft eller om ersättningen belastar ett fast driftställe i arbetslandet. I sådant fall har hemvistlandet Sverige inte rätt att göra skatteavdrag om skatt betalas i arbetslandet.

Behörig myndighet i hemviststaten, Skatteverket, ska i sådana fall besluta om befrielse från skatteavdrag i Sverige vid arbete som utförs för svensk arbetsgivare i annan nordisk stat.

Ansökan om sådant beslut kan i Sverige göras av antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren hos Skatteverket där arbetsgivaren är registrerad. Ansökan görs på blankett NT 2, (SKV 2737). Skatteverket meddelar beslut på blanketten NT 2 med stöd av 10 kap. 10 § SFL.

Meddelande till annat nordiskt land om avdrag för preliminär skatt (NT 3)

Om förhållandena ändras i arbetsstaten Sverige angående preliminär skatt, ska Skatteverket underrätta hemviststaten om detta.

Under vissa förhållanden har arbetslandet rätt att kräva preliminär skatt. Det gäller t.ex. när det inte görs eller inte längre finns förutsättningar för skatteavdrag i hemviststaten. Ett annat exempel är när en arbetstagare arbetar för en arbetsgivare som har hemvist i tredje land, dvs. denne har vare sig hemvist i arbetslandet eller i arbetstagarens hemviststat.

Meddelande om de ändrade förhållandena lämnas på blankett NT 3 (SKV 2743).

Läs om överföring av skatt mellan stater.

Ömsesidig överenskommelse

Skulle oenighet råda mellan två länder om i vilken av länderna preliminär skatt ska betalas, får frågan lösas genom en ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i respektive land.

I ”trekk-avtalet” har också tagits in regler om i vilken stat preliminär skatt ska betalas i avvaktan på att en ömsesidig överenskommelse träffas (regler om tolkningsföreträde). Enligt dessa regler ska hemviststaten inte kräva preliminär skatt om arbetsstaten hävdar att det rör sig om uthyrd arbetskraft eller om arbetsgivaren kommer från en tredje stat. Rör oenigheten i stället frågan om vistelsen är kortare eller längre än 183 dagar eller om arbetsgivare har fast driftställe i arbetsstaten, ska arbetsstaten inte kräva preliminär skatt.

Om Skatteverket träffar en överenskommelse med den behöriga myndigheten i det andra landet om att skatten ska tas ut där, får verket besluta att skatteavdrag enligt SFL inte ska göras (10 kap. 10 § tredje stycket SFL).