Här kan du läsa om vilka olika former av näringsbidrag som finns och vem som kan betala ut bidragen m.m.
Hur näringsbidrag och vissa andra stöd till näringsidkare ska behandlas regleras i 29 kap. IL. Bestämmelserna behandlar inte bara frågan om något ska beskattas, utan i viss utsträckning också när det ska beskattas. Det ska vara fråga om ett statligt stöd som tillfaller en näringsidkare för dennas näringsverksamhet. Statligt stöd kan lämnas med eller utan förbehåll om återbetalnings-skyldighet.
Förarbeten till 29 kap. IL finns i prop. 1999/2000:2 del 2, s. 366 ff.
Förarbeten till reglerna om elcertifikat och utsläppsrätter, kyotoenheter och stöd till kreditinstitut finns i prop. 2004/05:33, prop. 2005/06:153 respektive prop. 2008/09:61.
Med näringsbidrag menas stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnas till en näringsidkare för dennas näringsverksamhet av någon av dem som anges i 29 kap. 2 § IL:
Med näringsbidrag menas enligt samma bestämmelse också stöd som lämnas i form av elcertifikat till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 a § 1 IL. Bestämmelsen avser skattskyldiga som innehar en sådan anläggning som berättigar den skattskyldige att bli tilldelad elcertifikat enligt 2 kap. lagen (2003:113) om elcertifikat.
Med näringsbidrag menas utsläppsrätter till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 b § första stycket IL. Bestämmelsen avser skattskyldiga som driver en sådan verksamhet som berättigar till tilldelning av utsläppsrätter enligt 3 kap. lagen [2004:1199] om handel med utsläppsrätter.
Med näringsbidrag menas utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 b § andra stycket 1 IL. Bestämmelsen avser skattskyldiga som har tilldelats utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar (s.k. kyotoenheter) som påminner om utsläppsrätter.
Med näringsbidrag menas stöd enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, om stödet inte redovisas som en skuld i räkenskaperna eller avser betalning för nyemitterade aktier eller egna aktier (29 kap. 2 § IL).
Det är viktigt att notera att förutom stat, kommuner, landsting och Europeiska gemenskaperna så är det bara de rättssubjekt som räknas upp i 7 kap. 16, 17 och 20 § IL som kan betala ut stöd som ska behandlas som näringsbidrag. De möjliga utbetalarna är sådana som bara är begränsat skattskyldiga (29 kap. 2§ IL) enligt nedan.
Enligt Skatteverket ska ekonomiskt stöd till anordnare av sysselsättningsplats i fas tre behandlas som näringsbidrag om det betalas ut till en skattskyldig näringsidkare.
Med stöd utan återbetalningsskyldighet avses även stöd som bara ska återbetalas om minst en av nedanstående händelser inträffar (29 kap. 3 § IL).
Det väsentliga är inte hur en stödform rubriceras. Även om ett stöd har utformats som ett lån kan det anses vara ett näringsbidrag. Detta gäller främst om lånet är amorteringsfritt eller om återbetalning endast ska ske om mottagaren inte uppfyller villkoren för stödet, eller i övrigt bryter mot föreskrifterna för stödet. Sådana villkor gäller vanligen avskrivningslån. Lånet förlorar inte karaktären av näringsbidrag om återbetalnings-skyldigheten inträffar till följd av oväntade händelser som rubbar förutsättningarna för stödet.
Exempelvis kan ett avtal om EU-stöd till forskning och utveckling (FoU-stöd) sägas upp bl.a. om möjligheterna att utnyttja projektet har minskat väsentligt. En sådan uppsägning får dock anses ha sin grund i att något oväntat inträffat, varför stödet utgör näringsbidrag (prop. 1996/97:12, s. 50).
Ytterligare ett exempel på stöd med återbetalningsskyldighet som utgör näringsbidrag är regionalt bidrag till företagsutveckling (förordning om regionalt bidrag till företagsutveckling 2000:283).