Huvudregeln är att ett underskott av näringsverksamheten ”rullas” framåt och dras av nästföljande beskattningsår.
En skattskyldig ska enligt huvudregeln dra av ett underskott av näringsverksamhet som kvarstår från det föregående beskattningsåret (40 kap. 2 § IL). Avdragsrätten är dock begränsad i vissa situationer.
Ett sådant avdrag för föregående års underskott behandlas på samma sätt som alla andra avdrag, och det påverkar beräkningen av resultatet av näringsverksamheten (14 kap. 21 och 22 §§ IL). Avdraget ska göras i deklarationen för beskattningsåret efter det år då underskottet uppkom. Detta gäller oavsett om verksamheten redovisar ett överskott eller ett underskott för det beskattningsåret. Om verksamheten ger underskott även detta år ackumuleras underskotten och resultatet blir att ett underskott fastställs för beskattningsåret. Om verksamheten ger överskott detta år som är mindre än föregående års underskott, blir resultatet att ett underskott fastställs för beskattningsåret. Man kan uttrycka det som att underskottet ”rullas” framåt i tiden.
Beslutet om storleken av beskattningsårets underskott ingår som en del i Skatteverkets beslut om slutlig skatt (14 kap. 21 § IL). Jämför också med 49 kap. 14 § SFL, där det finns en bestämmelse om på vilket underlag Skatteverket ska beräkna ett skattetillägg, om den skattskyldige deklarerar underskott med ett för högt belopp.
Skatteverket anser att en utländsk juridisk person som upphör att vara skattskyldig för inkomst från ett fast driftställe i Sverige inte kan få avdrag för inrullat underskott om verksamheten startas upp ett senare beskattningsår. Detta gäller oavsett om det är samma slags verksamhet som tidigare eller inte. Skatteverket anser att det inte strider mot den fria etableringsrätten eller mot diskrimineringsartikeln i skatteavtal att inte medge avdrag i sådana situationer (Se Skatteverkets ställningstagande om en utländsk juridisk persons avdrag för inrullat underskott).