OBS: Detta är utgåva 2016.8. Sidan är avslutad 2016.
Här får du information om vad riktvärdet för ekonomibyggnader består av samt hur du beräknar det.
Riktvärde för en ekonomibyggnad ska enligt 10 kap. 1 § FTL utgöra värdet av en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad. Moderna och större ekonomibyggnader ska enligt 6 kap. 4 § FTL utgöra en värderingsenhet. Andra ekonomibyggnader – äldre byggnader och små byggnader – får dock sammanföras till en värderingsenhet. Ett riktvärde kan därför avse antingen en eller flera ekonomibyggnader (10 kap. 1 § FTL).
Riktvärdena är framtagna med utgångspunkt från produktionskostnader för ekonomibyggnader som är byggda på entreprenad. För ekonomibyggnader gäller dessutom att mindre byggnader inte är lika rationella som större. De större ekonomibyggnaderna bedöms vanligen som mer ändamålsenligt utformade för den aktuella verksamheten än de mindre. Eftersom kostnaden för uppförandet av en byggnad har en direkt inverkan på marknadsvärdet, har vidare investeringar i mindre byggnader – med högre produktionskostnader per kvadratmeter – förutsatts ha lägre genomslagskraft i marknadsvärdet, relativt sett.
Indelningen i klasser sker antingen genom direkt eller indirekt klassificering. Hur detta går till behandlas nedan, uppdelat per byggnadskategori.
Följande egenskaper (värdefaktorer) hos en ekonomibyggnad ska enligt 10 kap. 3 § FTL i flertalet fall bestämmas när man värderar ekonomibyggnaden:
Hur värdefaktorn byggnadskategori klassindelas framgår av 1 kap. 10 § FTF. Övriga värdefaktorer klassindelas enligt 1 kap. 11 § FTF på det sätt som framgår av bilaga 3 till förordningen. Klassindelningen påverkar valet av vilken av bilagans 51 E-tabeller (relationstabeller) som ska användas för den aktuella ekonomibyggnaden. För samtliga byggnadskategoriklasser utom en finns E-tabeller för både tätort, normalförhållanden och glesbygd. Riktvärdet bestäms på grundval av tabellvärdet och E-nivåfaktorn enligt den beräkningsformel som finns i 1 kap. 12 § FTF.
Byggnadskategori bestäms enligt 10 kap. 3 § FTL med hänsyn till det ändamål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för. Beträffande växthus bestäms dock byggnadskategorin med hänsyn till växthusets konstruktion och anordning i övrigt.
Värdefaktorn byggnadskategori ska enligt 1 kap. 10 § FTF indelas på i 18 klasser.
Tabellen visar klassindelningen där varje klass är definierad med ett nummer och en benämning.
Klass |
Benämning |
11 |
Djurstall, logar, lador, maskinhallar, gårdsverkstäder, lagerhus för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande byggnader med värdeår före 1980. |
21 |
Djurstall för mjölkkor värdeår 1980. |
22 |
Djurstall för slakt- och ungnöt värdeår 1980. |
23 |
Djurstall för grisar värdeår 1980. |
24 |
Djurstall för värphöns, värdeår 1980–. |
25 |
Djurstall för får, getter och strutsar, värdeår 1980–. |
26 |
Djurstall för hästar, värdeår 1980–. |
27 |
Djurstall för mink, räv och liknande, värdeår 1980–. |
28 |
Djurstall för slaktkycklingar och kalkoner, värdeår 1980–. |
31 |
Loge, lada och liknande, värdeår 1980–. |
32 |
Maskinhall, gårdsverkst och liknande, värdeår 1980–. |
33 |
Gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande, värdeår 1980–. |
42 |
Spannmålslager |
44 |
Ensilagesilor |
51 |
Växthus, typ friliggande |
52 |
Växthus, typ blockhus |
53 |
Enklare växthus |
60 |
Övriga ekonomibyggnader |
Huvudsakligt ändamål för ett djurstall bör anses vara det djurslag vars förvaring upptar den största stallytan, om djurstallet konstruktions- eller funktionsmässigt inte kan delas upp i fristående stall för varje djurslag (SKV A 2013:11).
För var och en av byggnadskategoriklasserna som huvudsakligen avser äldre byggnader (med värdeår före 1980), djurstall, lador, maskinhallar, silor och växthus, ska man dessutom bestämma en eller flera av följande värdefaktorer:
Beroende på vilken byggnadskategoriklass värderingsenheten tillhör klassindelas värdefaktorerna i viss utsträckning olika.
Åldern anger värderingsenhetens sannolika återstående livslängd enligt 10 kap. 3 § FTL. Åldern bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten då dessa gjordes.
Metoden att bestämma värdeåret är i samtliga fall den som anges i 15 § SKVFS 2013:9. Värdefaktorn ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeår som anges är 1929. Värdefaktorn ålder ska anges i hela år. Om byggnaden har varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring ska värdeåret jämkas.
För samtliga byggnadskategoriklasser utom 42, 44 och 60 ska man bestämma ålder.
Man behöver bara slå fast om värdeåret är före 1980 eller inte för byggnader som tillhör byggnadskategoriklasserna 11, 27, 31, 32 och 33.
För övriga byggnadskategoriklasser, d.v.s. 21–26, 28 och 51–53 ska man bestämma det exakta värdeåret. När man värderar byggnadskategoriklasserna ska man ta hänsyn till de värdeårsintervaller som föreskrivits respektive klass i E-tabellerna.
I begreppet om- och tillbyggnad innefattas i detta sammanhang alla påtagliga förbättringar som ökar byggnadens återstående livslängd. Det finns således ingen direkt koppling till de definitioner som tillämpas vid t.ex. inkomstbeskattning. Normalt bör alla kostnader i anslutning till större ombyggnader och renoveringar beaktas, vilket innebär att kostnader för åtgärder som i andra sammanhang specificerats som reparationer eller underhåll också kan ingå.
När man bestämmer värdeår i fall när en om- eller tillbyggnad har skett bör följande beaktas (SKV A 2013:11):
Om flera om- eller tillbyggnader gjorts bör man väga samman samtliga nedlagda om- eller tillbyggnadskostnader när man bestämmer värdeåret (SKV A 2013:11). Man bör även räkna med kostnader som understiger 20 procent av kostnaden för att uppföra motsvarande byggnad. När man bedömer byggnadskostnaderna bör man beaktas om kostnader för att uppföra byggnaden inklusive byggnadstillbehör som kan förekomma, t.ex. rörmjölkningsanläggning, ingår.
När man bedömer byggnadskostnaderna vid olika tider bör man använda följande tabell. Tabellen visar byggnadskostnaden för olika byggnadskategorier vid olika tider i kronor per kvadratmeter byggnadsyta.
Byggnads-kategori Klass |
Byggnadskostnad i kr/kvm byggarea |
||||||
Byggnadsår |
|||||||
1970-1979 |
1980-1989 |
1990-1994 |
1995-1999 |
2000-2004 |
2005-2009 |
2010- |
|
21 |
1100 |
2700 |
4500 |
5400 |
6300 |
7700 |
8600 |
22 |
1700 |
2000 |
2300 |
2500 |
2800 |
3400 |
3800 |
23 |
1100 |
2600 |
4300 |
4200 |
4100 |
5000 |
5600 |
24 |
1300 |
3300 |
5400 |
5200 |
5000 |
6200 |
6900 |
25 |
600 |
1500 |
1800 |
1900 |
1900 |
2300 |
2500 |
26 |
1000 |
2400 |
4000 |
3900 |
3800 |
4700 |
5300 |
28 |
500 |
1800 |
2000 |
2100 |
2200 |
2700 |
3000 |
51 |
350 |
750 |
1300 |
1600 |
2000 |
2500 |
2800 |
52 |
200 |
500 |
800 |
1100 |
1400 |
1700 |
1900 |
53 |
70 |
150 |
250 |
350 |
400 |
500 |
550 |
Då man ska bestämma en värderingsenhets värdeår bör värderingsenhetens livslängd, enligt det allmänna rådet, beräknas som om normala reparations- och underhållsåtgärder gjorts på värderingsenheten med utgångspunkt från nybyggnadsåret. När man bestämmer värdeåret bör kostnader som avser normalt underhåll av den ursprungliga värderingsenheten därför inte ingå i de byggnadskostnader som påverkar värdeåret. Även om den ursprungliga värderingsenheten har ett kraftigt eftersatt underhåll bör man bortse från kostnader för att uppnå ett normalt underhållsläge för värderingsenheten. Kostnader som klart förlänger värderingsenhetens återstående livslängd bör däremot beaktas.
Då en ny-, till- eller ombyggnad uppges ha skett under en tidsperiod som omfattar flera år och det saknas en exakt uppgift om nybyggnadsåret, bör följande gälla när man bestämmer nybyggnadsåret.
Förutom om- och tillbyggnader ska man även beakta andra påtagliga förbättringar, om de kan antas påverka byggnadens återstående livslängd.
En byggnads livslängd bestäms normalt under förutsättning att byggnaden repareraras och underhålls under hela byggnadens livslängd. Ofta sker reparationer och underhåll, som av olika skäl dröjt, i samband med en om- eller tillbyggnad. Kostnaderna för dessa åtgärder får inte påverka bestämningen av värdeåret, eftersom de är en förutsättning för den livslängd som normalt följer av nybyggnadens nybyggnadsår.
I de fall värdeåret inte kan bestämmas att vara lika med nybyggnadsåret eller ombyggnadsåret, ska värdeåret i princip bestämmas med ledning av byggnadens uppskattade återstående livslängd vid taxeringsårets ingång. Skillnaden mellan en byggnads värdeår och dess nybyggnadsår kallas ombyggnadstillägg. Ombyggnadstillägget anger således den ökning av en byggnads återstående livslängd som om- och tillbyggnaderna medför.
Om om- och tillbyggnadskostnaderna kan anges i procent av kostnaderna för en fullständig nybyggnad vid om- och tillbyggnadstillfället, beräknar man vanligen ombyggnadstillägget genom att utgå från nybyggnadsåret och därefter multiplicera tidsskillnaden mellan nybyggnadsåret och året för om- och tillbyggnaden med procenttalet.
Om ombyggnadskostnaden t.ex. utgör 40 procent av vad det skulle kosta att uppföra en ny byggnad, och nybyggnadsåret är 1970 och ombyggnadsåret 2008, så blir värdeåret 1985 med ombyggnadstillägget beräknat enligt följande:
(1970 + 0,40 × 38) = 1985
Om kostnaderna för om- och tillbyggnad är svåra att bestämma i förhållande till kostnaderna att uppföra en helt ny byggnad, eller om det är svårt att bestämma ombyggnadstillägget av andra skäl, ska tillägget uppskattas i hela tiotal eller femtal år.
Storleken bestäms med hänsyn till värderingsenhetens yta på marken enligt 10 kap. 3 § FTL. Beträffande spannmålslager och silor (klass 42 och 44) bestämmer man dock storleken med hänsyn till kubikmeter lagringsvolym.
Värdefaktorn storlek, mätt i kvadratmeter, indelas för ekonomibyggnader i storleksklasser. Vid klassificeringen av värdefaktorn storlek ska värderingsenhetens yta på marken avse byggnadsarean enligt SS 21054:2009 (14 § SKVFS 2013:9).
Om en ekonomibyggnad är uppförd i två eller flera plan, t.ex. ett djurstall med överliggande logdel (s.k. höskulle), så bör enligt SKV A 2013:11 värdefaktorn storlek bestämmas med utgångspunkt i byggnadens yta på marken, beräknad som byggnadsarea enligt Svensk Standard SS 21054:2009. En jämkning av byggnadsytan kan här bli aktuell. En jämkning av byggnadsytan med hänsyn till att byggnaden är uppförd i flera plan bör enligt samma allmänna råd ske med utgångspunkt från det värdetillskott som byggnaden fått genom att den uppförts i mer än ett plan.
Värdefaktorn beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmaterial och utrustning samt värderingsenhetens skick enligt 10 kap. 3 § FTL.
Värdefaktorn beskaffenhet ska i enlighet med bilaga 4 till SKVFS 2013:9 bestämmas för samtliga byggnadskategoriklasser utom klass 27. Beskaffenheten indelas i tre klasser:
När man klassificerar värdefaktorn beskaffenhet gäller det att bestämma vilken beskaffenhetsklass som ska utgöra ingång i E-tabellerna. Klassificeringen utgör en direktklassificering av beskaffenhetsklassen, på grundval av beskrivningen i bilaga 4 till SKVFS 2013:9 som ska gälla för klassen.
Nedan följer en genomgång av den klassificering av värdefaktorerna som ska göras för respektive klass av byggnadskategori.
Byggnadskategoriklass 11 avser djurstall, logar, lador, maskinhallar, gårdsverkstäder, lagerhus för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande med värdeår före 1980.
Åldern ska bestämmas med hänsyn till definitionen av byggnadskategoriklassen, d.v.s. det ska slås fast om värdeåret är före 1980. För byggnadskategoriklass 11 ska dessutom följande värdefaktorer bestämmas:
Värdefaktorn storlek delas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklass 11 (tabell E 11G, E11M och E 11T) in i följande klasser:
Man bör bestämma värderingsenhetens beskaffenhet för byggnadskategoriklass 11 genom att väga samman de ingående byggnadernas beskaffenhet efter deras ytor på marken. Detta framgår av SKV A 2013:11.
För värdefaktorn beskaffenhet finns följande klasser för byggnadskategoriklass 11 (enligt 16 § SKVFS 2013:9 och bilaga 4 till föreskrifterna):
Äldre djurstall i gott skick och djurstall uppförda under sjuttiotalet bör enligt SKV A 2013:11 normalt föras till klass 1.
Byggnadskategoriklasserna 21–28 avser djurstall för mjölkkor, slakt- och ungnöt, grisar, värphöns, får, getter, strutsar och hästar samt mink, räv och liknande – alla med värdeår 1980 eller senare.
Värdefaktorn ålder ska bestämmas med hänsyn till definitionen av byggnadskategoriklassen, d.v.s. det ska slås fast om värdeåret är 1980 eller senare. För byggnadskategoriklasserna 21–28 ska följande värdefaktorer bestämmas:
Värdefaktorerna indelas i klasser.
Tabellen visar E-tabellernas klassindelning av värdefaktorn storlek för byggnadskategoriklass 21-28.
Byggnadsyta |
||||
Kategori 21 |
Kategori 22, 23 |
Kategori 24, 28 |
Kategori 25, 26 |
Kategori 27 |
(201)–300 |
(151)–300 |
(51)–300 |
(51)–100 |
(51)–100 |
301–400 |
301–400 |
301–400 |
101–150 |
101–300 |
401–500 |
401–500 |
401–500 |
151–200 |
301–500 |
501–600 |
501–600 |
501–600 |
201–250 |
501–700 |
601–700 |
601–700 |
601–700 |
251–300 |
Därutöver per påbörjat 100-tal |
701–800 |
701–800 |
701–800 |
301–400 |
|
801–900 |
801–900 |
801–900 |
401v500 |
|
901–1000 |
901–1000 |
90–1000 |
501–600 |
|
1001–1100 |
1001–1100 |
1001–1200 |
601–700 |
|
1101–1200 |
1101–1200 |
1201–1400 |
Därutöver per påbörjat 100-tal |
|
1201–1300 |
Därutöver per påbörjat 100-tal |
1401–1600 |
||
1301–1400 |
1601–1800 |
|||
1401–1500 |
1801–2000 |
|||
Därutöver per påbörjat 100-tal |
Därutöver per påbörjat 100-tal |
För värdefaktorn ålder finns följande klasser för byggnadskategoriklasserna 21–26 och 28:
För byggnadskategoriklass 27 (djurstall för mink, räv och liknande) klassindelas inte värdefaktorn ålder.
Beträffande värdefaktorn beskaffenhet framgår det av SKV A 2013:11 att viss utrustning, t.ex. hötork eller kraftfodersilo, som i vissa fall kan vara placerad utanför djurstallet eller i en annan byggnad än en sådan som används för djurhållningen, bör beaktas när man bestämmer djurstallets beskaffenhet.
Värdefaktorn beskaffenhet indelas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklasserna 21–26 och 28 i tre klasser. För byggnadskategoriklass 27 klassindelas däremot inte värdefaktorn beskaffenhet. Beskrivningen av beskaffenhetsklass 1–3 för respektive byggnadskategoriklass framgår av 16 § SKVFS 2013:9 och bilaga 4 till föreskrifterna.
Här följer exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklass 1–3 för byggnadskategoriklasserna 21–28.
1. Byggnad med god utformning för modern mjölkproduktion och i gott skick, till exempel
planlösning för kor i lösdrift med värmeisolerad ligghall och automatisk utfodring av grovfoder och kraftfoder
mekanisk utgödsling och gödselvård med mer än 8 månaders lagringstid
mjölkningsstall utrustat med mjölkningsrobot, mjölkgrop, mjölkkarusell o.s.v.
automatiskt reglerad till- och frånluft
personalutrymme med dusch och wc.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modern mjölkproduktion och i godtagbart skick, till exempel
planlösning för kor i lösdrift eller bundna kor
oisolerad ligghall för kor i lösdrift eller värmeisolerat stall för bundna kor
automatisk utfodring av grovfoder och kraftfoder
mekanisk utgödsling och gödselvård med minst 8 månaders lagringstid
mjölkningsstall eller mjölkningsutrustning på räls
halvautomatisk reglering av ventilation
personalutrymme med wc.
3. Byggnad med enklare utformning för mjölkproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
planlösning för bundna kor där byggnaden är värmeisolerad
enklare utfodring av grovfoder och kraftfoder
enklare utgödsling och gödselvård
buren mjölkningsutrustning och manuellt reglerad till- och frånluft
enklare personalutrymme.
Kategori 22 – djurstall för slakt- och ungnöt
1. Byggnad med god utformning för modern köttdjursproduktion och i gott skick, till exempel
isolerad eller oisolerad ligghall med mekanisk utgödsling och gödselvård med mer än 8 månaders lagringstid
automatisk utfodring med rälsburen vagn eller motsvarande
automatiskt reglerad till- och frånluft
personalutrymme med dusch och wc.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modern köttdjursproduktion och i godtagbart skick, till exempel
oisolerad ligghall med mekanisk utgödsling och gödselvård med minst 8 månaders lagringstid
manuellt reglerad till- och frånluft
personalutrymme med wc.
3. Byggnad med enklare utformning för köttdjursproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
en enklare, oisolerad ligghall.
Kategori 23 – djurstall för grisar
1. Byggnad med god utformning för modern grisproduktion
och i gott skick, till exempel
planlösning för omgångsproduktion (sektionerat) och värmeisolerad byggnad
eventuell betäckningsavdelning med djupströ
mekanisk utgödsling eller vakuumutgödsling med gödselvård med mer än 10 månaders lagringstid
datorstyrd automatisk eller mekanisk torr- eller blötutfodring
automatiskt reglerad till- och frånluft samt automatisk reglering av värmen
golvvärme och lokaluppvärmning
personalutrymme med dusch och wc.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modern grisproduktion och i godtagbart skick, till exempel
planlösning för omgångsproduktion och värmeisolerad byggnad (utom för svinsuggor)
eventuell betäckningsavdelning utan djupströ
mekanisk utgödsling med gödselvård för minst 10 månaders lagringstid
halvautomatisk utfodring eller utfodring av enklare slag. Halvautomatisk reglering av ventilation
endast golvvärme och manuell reglering av värmen
personalutrymme med wc.
3. Byggnad med enklare utformning för grisproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
planlösning för omgångsproduktion eller ej och värmeisolerad byggnad av sämre standard (utom för svinsuggor)
enklare utgödsling med gödselvård med lagringskontrakt
manuell utfodring
ventilation av enklare slag
ingen värme
enklare personalutrymme.
Kategori 24 – djurstall för värphöns
1. Byggnad med god utformning för modern äggproduktion och i gott skick, till exempel
stall som är anslutna till ett kontrollprogram som är godkänt av Jordbruksverket
flervåningssystem eller inredda burar.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modern äggproduktion och i godtagbart skick, till exempel
envåningssystem med mekanisk utgödsling där gödsellagret har minst 8 månaders lagringstid
automatisk utfodring
mekanisk ventilation
värme, larm och packrum med ägglager
personalutrymme med wc.
3. Byggnad med enklare utformning för äggproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
enklare stall med enklare ventilation och gödsellager.
Kategori 25 – djurstall för får, getter och strutsar
1. Byggnad med god utformning för modern mjölkproduktion med mejeri och i gott skick, till exempel
isolerad eller oisolerad ligghall med isolerad mjölkningsavdelning
mjölkrum och mejeriavdelning
kyl och lagringsutrymme
personalutrymme med dusch och wc.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modern mjölkproduktion med mejeri och i godtagbart skick, till exempel
oisolerad ligghall med isolerad mjölkningsavdelning av enklare slag
mjölkrum och mejeriavdelning
personalutrymme med wc.
3. Byggnad med enklare utformning för kött- och ullproduktion samt byggnad i mindre gott skick till exempel
stall för strutsar och enklare fårstall.
Kategori 26 – djurstall för hästar
1. Byggnad med god utformning för modern hästuppfödning eller hästhållning och i gott skick, till exempel
serviceutrymme inklusive selkammare med värme och ventilation
automatiskt reglerad till- och frånluft samt värme
tvättbox samt gödselvård med minst 8 månaders lagringstid
personalutrymme med dusch och wc.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modern hästuppfödning eller hästhållning och i godtagbart skick, till exempel
serviceutrymme inklusive selkammare. Halvautomatisk reglering av ventilation
gödselvård av enklare slag (t.ex. container)
personalutrymme med wc.
3. Byggnad med enklare utformning för hästuppfödning eller hästhållning samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
enklare stall med manuellt reglerad till- och frånluft
gödselvård av enklare slag.
Kategori 27 – djurstall för mink, räv och liknande
Klassindelas inte.
Kategori 28 – djurstall för slaktkycklingar och kalkoner
1. Byggnad med god utformning för modern köttproduktion och i gott skick, till exempel
tillåten beläggning för slaktkyckling på 36 kg/m2 eller för kalkoner på över 40 kg/m2 enligt ett kontrollprogram som är godkänt av Jordbruksverket.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modern köttproduktion och i godtagbart skick, till exempel
tillåten beläggning för slaktkyckling på 30–35 kg/m2 eller för kalkoner på 35–40 kg/m2 enligt ett kontrollprogram som är godkänt av Jordbruksverket.
3. Byggnad med enklare utformning för köttproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
tillåten beläggning för slaktkyckling under 30 kg/m2, för kalkoner under 35 kg/m2, eller byggnad som inte är med i något kontrollprogram som är godkänt av Jordbruksverket.
Byggnadskategoriklassen 31 avser loge, lada och liknande.
Byggnadskategoriklassen 32 avser maskinhall, gårdsverkstad och liknande.
Byggnadskategoriklassen 33 avser gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande.
Alla ekonomibyggnader i byggnadskategoriklass 31–33 ska ha värdeåret 1980 eller senare. Värdefaktorn ålder ska bestämmas med hänsyn till definitionen av byggnadskategoriklasserna, d.v.s. det ska slås fast om värdeåret är 1980 eller senare.
För byggnadskategoriklasserna 31–33 ska följande värdefaktorer bestämmas (1 kap. 10 och 11 §§ FTF och bilaga 3 till förordningen):
Värdefaktorerna storlek och beskaffenhet indelas enligt E-tabellerna i klasser, och för värdefaktorn storlek gäller för byggnadskategoriklasserna 31–33 i följande klassindelning:
I byggnadsytan för gårdslager för potatis m.m. bör man även räkna med lokalytor för paketering och sortering samt för personalrum och liknande. Ytorna ska finnas i eller i anslutning till byggnaden (SKV A 2013:11).
Värdefaktorn beskaffenhet indelas i tre klasser, enligt 16 § SKVFS 2013:9 och bilaga 4 till föreskrifterna för byggnadskategorierna 31–33. Beskrivningen av beskaffenhetsklass 1-3 för respektive byggnadskategoriklass framgår av 16 § SKVFS 2013:9 och bilaga 4 till föreskrifterna.
Här följer exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasser för byggnadskategoriklasserna 31–33.
Kategori 31 – loge, lada och liknande
1. Byggnad med god utformning för modernt lantbruk och i gott skick, till exempel
golv av armerad betong, stomme av trä eller stål
hiss eller höfördelare, takfotshöjd minst 5 meter.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick, till exempel
enklare golv av betong eller trä, takfotshöjd minst 5 meter.
3. Byggnad med enklare utformning för lantbruk samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
jordgolv, tak av t.ex. asbestcement, takfotshöjd mindre än 5 meter.
Kategori 32 – maskinhall, gårdsverkstad och liknande
1. Byggnad med god utformning för modernt lantbruk med värmeisolerad gårdsverkstad och i gott skick, till exempel
golv av armerad betong, minst 4,2 meters takfotshöjd i maskinhallen.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick, till exempel
hårdgjort golv av asfalt eller makadam, minst 4,2 meters takfotshöjd.
3. Byggnad med enklare utformning för lantbruk samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
jordgolv, takfotshöjd mindre än 4,2 meter.
Kategori 33 – gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande m.m.
1. Byggnad med god utformning för modernt lantbruk och i gott skick, till exempel
värmeisolerad byggnad med klimatanläggning för kylning och befuktning, utrymmen för sortering, paketering o.s.v.
2. Byggnad med godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick, till exempel
värmeisolerad byggnad med ventilationsutrustning och i godtagbart skick.
3. Byggnad med enklare utformning för lantbruk samt byggnad i mindre gott skick, till exempel
oisolerad byggnad.
Byggnadskategoriklasserna 42 och 44 avser spannmålslager respektive ensilagesilo.
För byggnadskategoriklasserna 42 och 44 ska följande värdefaktorer bestämmas och indelas i klasser:
För spannmålslager och silor bestäms värdefaktorn storlek med hänsyn till lagringsvolymen (10 kap. 3 § FTL).
Värdefaktorn storlek indelas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklasserna 42 och 44 i följande klasser:
Om fastighetsägaren angett storleken för silo i ton kan man räkna om till kubikmeter genom att multiplicera med 1,5.
Värdefaktorn beskaffenhet indelas i tre klasser (16 § SKVFS 2013:9 och bilaga 4 till föreskrifterna för byggnadskategorierna 42 och 44). Beskrivningen av beskaffenhetsklass 1–3 för respektive byggnadskategoriklass framgår av 16 § SKVFS 2013:9 och bilaga 4 till föreskrifterna.
Här följer exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasser för byggnadskategoriklasserna 42 och 44.
Kategori 42 – spannmålslager
1. Spannmålslager i särskild byggnad med såväl tork som lagringsfickor med god utformning för modern spannmålshantering och i gott skick, till exempel
2. Spannmålslager inrymt i loge, lada eller liknande, med såväl tork som lagringsfickor med godtagbar utformning för modern spannmålshantering och i godtagbart skick, till exemepl
varmluftstork (satstork) med elevatorgrop och körgaller, transportanordningar för påfyllning och tömning, enklare utlastningsfickor, panna med pannrum
tork och lagringsfickor inrymda i loge eller annan byggnad.
3. Enklare spannmålslager inrymt i loge, lada eller liknande samt spannmålslager i mindre gott skick, till exempel
kalluftstork med eller utan tillsatsvärme.
Kategori 44 – ensilagesilo
1. Ensilagesilo med god utformning för modernt lantbruk och i gott skick, till exempel
tornsilo i glasemalj eller rostfritt stål med fylltömmare, för förtorkat eller direktskördat ensilage.
2. Ensilagesilo med godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick, till exempel
modern plansilo med eller utan tak.
3. Ensilagesilo i mindre gott skick samt övriga enklare anläggningar, till exempel
äldre plansilo utan tak och äldre tornsilo i trä.
Byggnadskategoriklasserna 51–53 avser olika typer av växthus, både friliggande och blockhus, samt enklare typer som båghus.
Exempel på byggnadskategoriklass 51:
Exempel på byggnadskategoriklass 52:
Exempel på byggnadskategoriklass 53:
För byggnadskategoriklasserna 51–53 ska följande värdefaktorer bestämmas (1 kap. 10 och 11 §§ FTF och bilaga 3 till förordningen):
Värdefaktorn storlek, ålder och beskaffenhet indelas i klasser och värdefaktorn storlek indelas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklasserna 51–53 i följande klasser:
Storleken bestäms av den yta som växthuset upptar på marken (SKV A 2013:11). I ytan bör man även räkna in utrymmen för uppvärmning, mindre lager och mindre arbetsutrymmen som har ett direkt funktionssamband med växthuset. Större lagerutrymmen bör indelas som särskild byggnad och värderas för sig.
Värdefaktorn ålder indelas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklasserna 51 och 52 i följande klasser:
För byggnadskategoriklass 53 indelas värdefaktorn ålder enligt E-tabellerna i följande klasser:
Värdefaktorn beskaffenhet bestäms med hänsyn till växthusets byggnadsmaterial, utrustning och skick. Värdefaktorn indelas i tre klasser med beskrivningar (16 § SKVFS 2013:9 och bilaga 4 till föreskrifterna för byggnadskategorierna 51–53).
Här följer exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasser 1–3 för byggnadskategori 51–53.
Kategori 51 – växthus, friliggande typ
1. Friliggande växthus med god utformning för modern växtodling och i gott skick, till exempel
fullgod uppvärmning för rationell åretruntproduktion av krukväxter eller för automatisk linjeproduktion av kruksallat och liknande
rullbord, rullbäddar, mobila bord eller bord i tvåvåningssystem
automatisk styrning av vävar och belysning
automatisk styrning av klimat samt av vatten- och näringstillförsel
personalutrymme med dusch och wc.
Till klass 1 räknas de flesta växthus med utrustning för krukväxtodling.
2. Friliggande växthus med godtagbar utformning för modern växtodling och i godtagbart skick, till exempel
fullgod uppvärmning för rationell produktion av grönsaker i långkultur, t.ex. tomat och gurka
egen koldioxidtillverkning
automatisk styrning av väv i tak
automatisk styrning av klimat samt vatten- och näringstillförsel
växthus med enklare utrustning för krukväxtproduktion, t.ex. bevattning och rullbord, men där automatisk styrning av väv och belysning saknas eller är av enklare karaktär
växthus som är utformade och inredda för butiksförsäljning för åretruntförsäljning
personalutrymme med dusch och wc.
Till klass 2 räknas de flesta växthus med utrustning för rationell långkultur av grönsaker.
3. Friliggande växthus med enklare utformning för växtodling och i mindre gott skick, till exempel
växthus för säsongsodling eller odling med lägre intensitet där rationell helårsproduktion eller långkultur inte kan ske med gott resultat
begränsade uppvärmningsmöjligheter
enklare styrning av bevattning och klimat
fasta bord eller bord av mycket enkel karaktär
enklare personalutrymme.
Till klass 3 hör försäljningsväxthus för kort säsongsförsäljning.
Kategori 53 – enklare växthus
1. Enklare växthus med god utformning för modern växtodling och i gott skick, till exempel
växthus med minst grundutrustning i form av uppvärmning, automatisk bevattning och luftning och där täckmaterialet i huvudsak är av hård- eller mjukplast i två skikt.
2. Enklare växthus med godtagbar utformning för modern växtodling och i godtagbart skick, till exempel
växthus med uppvärmning och bevattning, men där de energimässiga förhållandena är sämre än klass 1, där täckmaterialet i huvudsak består av enskiktsmaterial.
3. Enklare växthus med enklare utformning för växtodling och i mindre gott skick, till exempel
växthus där uppvärmning saknas samt växthus med uppvärmning och bevattning enligt klass 1 eller 2, men där underhållet är bristfälligt.
Byggnadskategoriklass 60 betecknas övriga ekonomibyggnader och avser andra ekonomibyggnader än dem som redovisats i de tidigare beskrivna byggnadskategoriklasserna 11-53.
Enligt SKV A 2013:11 bör enkla byggnader som tillhör denna byggnadskategoriklass värderas på samma sätt som byggnadskategoriklass 11. När man ska värdera övriga byggnader som tillhör denna byggnadskategoriklass bör man hämta ledning från anläggningskostnaderna och åldern.
Värdet av dessa ekonomibyggnader bör enligt det allmänna rådet lämpligen bestämmas genom att byggnadskostnaden inklusive arbetskostnaden omräknas till 2012 års kostnadsnivå. Omräkningstalen i tabellen nedan ger ledning.
Tabellen visar omräkningstal för byggnadskostnad till 2012 års kostnadsnivå.
Byggnadsår |
Omräkningstal |
Byggnadsår |
Omräkningstal |
före 1965 |
11.8 |
1999-2000 |
1,22 |
1965–1968 |
10,9 |
2001 |
1,20 |
1969–1979 |
10,1 |
2002 |
1,19 |
1971–1972 |
9,4 |
2003 |
1,18 |
1973–1974 |
6,8 |
2004 |
1,17 |
1975–1979 |
5,7 |
2005 |
1,15 |
1980–1982 |
3,2 |
2006 |
1,13 |
1983–1985 |
2,6 |
2007 |
1,11 |
1986–1987 |
2,3 |
2008 |
1,06 |
1988–1989 |
1,9 |
2009 |
1,07 |
1990–1992 |
1,8 |
2010 |
1,04 |
1993–1994 |
1,7 |
2011 |
1,01 |
1995–1996 |
1,6 |
2012 |
1,00 |
1997–1998 |
1,3 |
2013 |
0,98 |
Man bestämmer värdet genom att multiplicera återanskaffningskostnaden med en nedräkningsfaktor. Därigenom beaktar man dels byggnadens värdeminskning genom ålder och bruk, dels den föreskrivna taxeringsvärdenivån.
Tabellen visar vilka nedräkningsfaktorer som bör användas.
Värdeår |
Före 1980 |
1980–1989 |
1990–1994 |
1995–1999 |
2000–2004 |
2005–2009 |
2010– |
Nedräkningsfaktor |
0,15 |
0,20 |
0,25 |
0,3 |
0,35 |
0,40 |
0,45 |
Exempel på enkla ekonomibyggnader är dels sådana byggnader som är byggnadstekniskt enkla och därför har ett lågt värde per kvadratmeter bruttoarea, dels sådana som uppenbart har ett lågt totalt värde.
Värdet för ekonomibyggnader under uppförande bör man normalt kunna beräkna genom att räkna ned återanskaffningskostnaden i 2012 års kostnadsnivå med hjälp av de nedräkningsfaktorer som rekommenderats för byggnadskategori 60 (övriga ekonomibyggnader).
Riktvärdena för värderingsenheter som omfattar en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad bestäms och redovisas enligt följande formel (1 kap. 12 § FTF):
R = N × Fe
R |
riktvärdet |
N |
E-nivåfaktorn för värdeområdet |
Fe |
relativa värdet enligt E-tabellen vid tillämplig storlek, ålder och beskaffenhet. |
För alla byggnadskategoriklasser som man kan bestämma relativvärden för, beräknar man riktvärdet genom att multiplicera relativvärdet, enligt tillämplig E-tabell, med den rekommenderade E-nivåfaktorn för värdeområdet.