Artikeln omfattar endast inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom som finns i en annan avtalsslutande stat. Den är alltså inte tillämplig på inkomst av fast egendom i tredje stat eller personens hemviststat. I sådana fall tillämpas i stället artikel 22 Annan inkomst (observera artikel 22 punkt 2 sista meningen när det gäller inkomst av fastighet i rörelse eller självständig yrkesverksamhet).
Punkterna 1 och 2 överensstämmer i sak med artikel 6 punkterna 1 och 3 i OECD:s modellavtal.
Begreppet ”fast egendom” definieras i artikel 3 punkt 1 f). Eftersom definitionen omfattar svenska bostadsrätter tillämpas artikel 6 punkt 1 på löpande inkomster av en sådan. Vinst vid försäljning av fast egendom behandlas i artikel 13 punkt 1.
Punkt 3, som saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal, har införts på begäran av Finland och tar särskilt sikte på finska bostadsaktiebolag (prop. 1983/84:19 s. 142). Uttrycket ”bolag, vars huvudsakliga ändamål är att inneha fast egendom” omfattar även norska borettslag och bostadsaksjesellskap samt svenska bostadsrättsföreningar. Eftersom en svensk bostadsrätt utgör fast egendom enligt artikel 3 punkt 1 f) brukar dock artikel 6 punkt 1 tillämpas på löpande inkomster av en sådan.
Vinst vid försäljning av fast egendom behandlas i artikel 13 punkt 1.
Punkt 4 överensstämmer i sak med artikel 6 punkt 4 i OECD:s modellavtal såvitt gäller fast egendom som tillhör företag. Modellavtalet innehåller inte längre några regler om självständig yrkesutövning.