Punkt 1, som ger hemvistaten uteslutande beskattningsrätt, överensstämmer i sak med artikel 21 punkt 1 i OECD:s modellavtal.
Punkt 2 första och andra meningarna innebär att inkomster som kan hänföras till ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning i en annan avtalsslutande stat än hemviststaten får beskattas även i denna andra stat i enlighet med artikel 7 Inkomst av rörelse respektive artikel 14 Självständig yrkesutövning. Det kan exempelvis röra sig om utdelning, ränta eller royalty som betalas av en person med hemvist i tredje stat eller av en person med hemvist i samma avtalsslutande stat som mottagaren. Artikel 10, 11 respektive 12 omfattar inte sådana betalningar (att dessa artiklar annars är tillämpliga även på inkomster i rörelse följer av artikel 7 punkt 7). Jämför även artikel 10 punkt 2, artikel 11 punkt 2 och artikel 12 punkt 2.
Första och andra meningarna överensstämmer i sak med artikel 21 punkt 2 i OECD:s modellavtal såvitt gäller inkomst av rörelse. Modellavtalet innehåller inte längre några särskilda regler om självständig yrkesutövning och därmed inte heller några hänvisningar till artikel 14.
Sista meningen innebär att första och andra meningarna inte är tillämpliga på inkomst av fast egendom som ingår i ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i en annan avtalsslutande stat. I stället ska artikel 6 tillämpas på inkomsten. Om även den fasta egendomen är belägen i en annan avtalsslutande stat än inkomsttagarens hemviststat är artikel 6 direkt tillämplig (artikel 6 punkterna 1 och 4). I dessa fall är artikel 22 inte tillämplig och punkt 2 sista meningen saknar då betydelse. Artikel 6 är däremot inte direkt tillämplig när den fasta egendomen är belägen i personens hemviststat eller i tredje stat. I dessa fall innebär sista meningen och artikel 6 punkt 1 i praktiken att endast hemvistaten har beskattningsrätt.
Sista meningen avviker från artikel 21 punkt 2 i modellavtalet på så sätt att den hänvisar till artikel 6 medan modellavtalets bestämmelse innebär att artikel 21 punkt 1 ska tillämpas. I båda fallen får dock i praktiken hemviststaten uteslutande beskattningsrätt. Modellavtalet innehåller inte längre några särskilda regler om självständig yrkesutövning och därmed inte heller om stadigvarande anordning.