Redovisningen kan delas in i intern och extern redovisning. Den interna redovisningen används av företaget och ska tillgodose behovet av underlag för styrning och kontroll av verksamheten. Den externa redovisningen är företagets offentliga redovisning och riktar sig till företagets ägare och andra intressenter.
Redovisningens omfattning och uppbyggnad varierar beroende på företagsstorlek och bransch. Den externa redovisningen ingår normalt som en del i ett företags ekonomisystem, där andra komponenter exempelvis kan vara budgetering, produkt- och projektkalkylering eller efterkalkylering. De sistnämnda delarna kallas intern redovisning.
Den externa redovisningen är företagets offentliga redovisning och riktar sig till företagets ägare och andra intressenter. Den omfattar årsbokslut, års- och koncernredovisning samt delårsrapporter. Affärshändelser och andra uppgifter systematiseras ofta genom att registreras i olika försystem eller sidoordnade system som inte ingår i den offentliga redovisningen exempelvis system för löneredovisning, lagerbokföring eller projektredovisning. Detta gör att skiljelinjen mellan extern och intern redovisning inte alltid är helt tydlig. Den externa redovisningen är lagreglerad.
Den interna redovisningen används av företaget och ska tillgodose behovet av underlag för styrning och kontroll av verksamheten. Den interna redovisningen kan bestå av t.ex. budgetering, produkt- och projektkalkylering eller efterkalkylering. Den interna redovisningen är inte lagreglerad.
Redovisningens syfte är att informera företagets intressenter om företagets resultat, ställning och utveckling.
Den externa redovisningens syfte är att förmedla information om företagets ekonomi till olika användare, främst utanför företaget. Redovisningen ska ge en så ekonomiskt rättvisande bild som möjligt av företagets ställning och resultat och möjliggöra en bedömning av företagets förväntade utveckling.
Investeraren utgör den viktigaste intressenten enligt den internationella synen på redovisning. Utifrån det perspektivet ses redovisningens rapporter främst som ett underlag för investerarens beslut att behålla, sälja eller köpa ett företags aktier.
Redovisningens rapporter utgör grund för ekonomiska beslut, för företaget självt liksom för utomstående intressenter. För företaget utgör redovisningen underlag för kontroll och uppföljning av verksamheten.
I aktiebolag eller ekonomiska föreningar är årsredovisningen och granskningen av den viktig för aktieägarnas respektive medlemmarnas beslut om ansvarsfrihet för styrelsen och den verkställande direktören. Det är också utifrån årsredovisningen som stämman fattar beslut om vinstutdelning eller återbäring.
Genom bestämmelserna i 14 kap. IL utgör redovisningen grunden för beskattningen av näringsverksamhet. Det redovisade resultatet är utgångspunkten när det skattemässiga resultatet ska beräknas. Flertalet inkomster och utgifter periodiseras skattemässigt på samma sätt som i redovisningen, förutsatt att denna är upprättad enligt god redovisningssed.
Redovisningen har också en central roll vid utredning av misstankar om olika slag av ekonomiska oegentligheter, t.ex. skattebrott, svindleri- och borgenärsbrott.