Förutom inkomster av anställning är också inkomster av annat förvärvsarbete pensionsgrundande. Det vanligaste exemplet är inkomst från aktiv näringsverksamhet.
Pensionsgrundande förvärvsinkomster som inte räknas till inkomst av anställning utgör i stället inkomster av annat förvärvsarbete (d.v.s. annat förvärvsarbete än anställning). I lagtexten finns en lista på fem olika slag av inkomster som räknas som inkomst av annat förvärvsarbete i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning (59 kap. 14 § SFB).
Den vanligaste inkomsten som är PGI av annat förvärvsarbete är inkomst från en aktiv näringsverksamhet. Med det menas en näringsverksamhet i vilken den som är skattskyldig för verksamheten har arbetat i inte oväsentlig omfattning. Kravet på aktivitet innebär i normalfallet att personen ska ha ägnat sysslorna i verksamheten minst en tredjedel av den tid som åtgår för en vanlig anställning på heltid. Kravet på minst en tredjedels årsarbetstid kan jämkas med hänsyn till omständigheterna. Annan näringsverksamhet än aktiv näringsverksamhet anses som passiv (2 kap. 23 § IL). Inkomst från en passiv näringsverksamhet är inte pensionsgrundande. Du kan läsa mer om begreppen aktiv och passiv näringsverksamhet här.
Även om ett överskott av näringsverksamhet helt eller till övervägande del består av inkomst i form av sjukpenning som har trätt i stället för inkomst från en aktiv näringsverksamhet anser Skatteverket att verksamheten ändå normalt bör betraktas som aktiv näringsverksamhet vid inkomstbeskattningen.
Självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands anses alltid som passiv. I vissa fall kan EU-rätten medföra att den utomlands bedrivna näringsverksamheten ska vara pensionsgrundande här (2 kap. 5 § SFB). Skatteverket anser därför att om en person enligt EU-rätten ska vara omfattad av svensk socialförsäkring för allt arbete oavsett i vilket land arbetet är utfört, ska PGI beräknas även på aktivt bedriven självständig näringsverksamhet i annat medlemsland.
En av förutsättningarna för att en person ska omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen och därmed vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension är att det är fråga om arbete i Sverige. Arbete utomlands kan anses som arbete i Sverige om det utförs som ett led i den i Sverige bedrivna näringsverksamheten (6 kap. 2 § andra stycket SFB). Inkomster som en egenföretagare har från tillfälligt arbete utomlands kan därför vara pensionsgrundande i Sverige under förutsättning att arbetet utomlands inte kan anses självständigt i förhållande till arbetet vid det fasta driftstället i Sverige (jfr prop. 1998/99:119 s. 179).
Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet är PGI av annat förvärvsarbete (59 kap. 14 § 2 SFB). Exempel på detta kan vara hobbyinkomster dvs. från försäljning av produkter från en hobbyverksamhet. Om hobbyinkomsten är ersättning för arbete åt någon annan blir ersättningen inkomst av anställning eftersom verksamheten då inte ses som självständigt bedriven. Andra exempel på självständig verksamhet kan vara royalty från tillfälligt bedriven författarverksamhet som inte grundas på uppdrag eller från självständig uppfinnarverksamhet.
Ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner är PGI av annat förvärvsarbete (59 kap. 14 § 3 SFB). Här är det ersättningar som normalt skulle utgöra inkomst av anställning men som av olika skäl ändå ska hänföras till annat förvärvsarbete. De olika situationer där denna bestämmelse kan vara aktuell behandlas i egna paragrafer, t.ex. tjänsteinkomster till den som har F-skatt eller vissa ersättningar från privatpersoner.
Sjukpenning eller motsvarande ersättning som betalas ut i stället för inkomst från främst näringsverksamhet är PGI av annat förvärvsarbete (59 kap. 14 § 4 SFB). Sjukpenning som ges ut på grund av näringsverksamhet är således också pensionsgrundande. Den näringsidkare som får sjukpenning ska dock inte betala egenavgifter på sjukpenningen (3 kap. 10 § SAL).
Sjukpenningen är pensionsgrundande även om den betalas ut med mindre än 1 000 kr under året (59 kap. 22 § 3 SFB).
Forskarstipendium från EU, Marie Curie-stipendium, är skattepliktigt i inkomstslaget tjänst (11 kap. 46 § IL). Om det kommer från en svensk utgivare är ersättningen PGI av anställning. Om stipendiet i stället betalas ut av en utländsk juridisk person eller av en fysisk person bosatt utomlands är stipendiet PGI av annat förvärvsarbete (59 kap. 14 § 4 SFB). Mottagaren är då skyldig att betala egenavgifter på stipendiet (3 kap. 7 § SAL).
Ersättning för arbete som betalas ut till den som är godkänd för F-skatt eller åberopar godkännande för F-skatt hänförs – med ett undantag – alltid till inkomst av annat förvärvsarbete (59 kap. 15 § SFB). Undantaget avser ersättningar som betalas ut av en semesterkassa. Dessa ersättningar räknas som inkomst av anställning oavsett mottagarens skatteform.
Regeln om att ersättning för arbete till den som är godkänd för F-skatt räknas som inkomst av annat förvärvsarbete, gäller oavsett om ersättningen beskattas i inkomstslaget tjänst eller näringsverksamhet. Om betalningsmottagaren är godkänd för F-skatt med villkor (FA-skatt) räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete endast om godkännandet av F-skatt åberopats skriftligen (59 kap. 16 § SFB). F-skattens rättsverkningar gäller om betalningsmottagaren är godkänd för F-skatt antingen vid avtalstillfället eller vid betalningstillfället.
En uppgift om godkännande för F-skatt får godtas om uppgiften lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som även innehåller uppgifter om
Uppgiften om godkännande för F-skatt får dock inte godtas om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig (59 kap. 18 § SFB).
Även när mottagaren inte är godkänd för F-skatt ska ersättning för arbete från privatpersoner räknas som inkomst av annat förvärvsarbete under vissa förutsättningar. Det gäller om
Ersättning till god man eller förvaltare ska räknas som inkomst av anställning så snart ersättningen från huvudmannen uppgår till minst 1 000 kr under året under förutsättning att mottagaren inte är godkänd för F-skatt.
Bestämmelsen om 10 000-kronorsgränsen finns också i SFL beträffande skatteavdrag och i SAL beträffande socialavgifter. Den har tillkommit för att underlätta för privatpersoner som tillfälligt anlitar exempelvis hantverkare, som inte är godkända för F-skatt, för mindre arbeten. Regeln har dock fått en något annorlunda utformning i de nämnda lagarna för att undvika problem när beloppsgränsen överskrids utan att detta varit parternas avsikt från början.
Inkomster som delägare i handelsbolag får för arbete åt handelsbolaget räknas alltid som inkomst av annat förvärvsarbete (59 kap. 20 § SFB). Regeln är en följd av att delägare i handelsbolag beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet för sina inkomster från bolaget. Även inkomst från en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen räknas som inkomst av annat förvärvsarbete.