Innebörden av konkursbeslutet

Vad betyder konkursbeslutet för gäldenären?

En tingsrätts beslut om konkurs gäller omedelbart och även om beslutet överklagas (16 kap. 4 § första stycket KonkL). Genom beslutet uppkommer ett konkursbo. Med konkursbo (konkursmassa) menas all den egendom som kan tas i anspråk för att tillgodose borgenärerna. Konkursboet utgörs därför av all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades, eller som tillfaller honom eller henne under konkursen och är utmätningsbar. Även egendom som kan tillföras boet genom återvinning ingår (3 kap. 3 § KonkL).

Konkursbo är också en beteckning för det rättssubjekt som har hand om förvaltningen av egendomen under konkursen. Konkursboet representeras av konkursförvaltaren.

Gäldenären har en upplysnings- och närvaroplikt

Konkursbeslutet innebär att gäldenären åläggs vissa skyldigheter och restriktioner.

Han eller hon har en upplysningsplikt och ska redogöra för boet, så att konkursförvaltaren kan upprätta en bouppteckning där främst skulder och tillgångar tas upp.

Gäldenären ska också avlägga bouppteckningsed vid ett edgångssammanträde. Innan dess får han eller hon inte lämna landet utan medgivande av rätten och även efter edgången kan gäldenären under vissa förhållanden åläggas reseförbud.

Om konkursgäldenären är en juridisk person är det styrelsen eller likvidatorn som är behöriga företrädare och som ska lämna uppgifter. Bestämmelserna är i viss utsträckning tillämpliga även på en tidigare styrelse, verkställande direktör och likvidator.

Gäldenären förlorar rådigheten över egendomen

I och med konkursbeslutet förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet (3 kap. 1 § KonkL). Han eller hon får därefter inte åta sig förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Om gäldenären då företar en rättshandling är den inte giltig. Men en godtroende medkontrahent har dock ett visst skydd. En rättshandling mellan gäldenären och någon annan, som företas senast dagen efter den då kungörelsen om konkurs var införd i Post- och Inrikes Tidningar är giltig, om det inte visas att den andre kände till konkursbeslutet (3 kap. 2 § KonkL). Konkursförvaltaren kan dock begära att en överlåtelse av egendom ska gå åter mot att motparten får ersättning för vad han eller hon har betalat och för nödvändiga eller nyttiga kostnader som motparten har haft. En sådan begäran från konkursförvaltaren måste göras utan oskäligt uppehåll.

Gäldenären kan inte betala fordran längre

Efter konkursbeslutet får gäldenären således inte betala en skuld som ingår i konkursboet. Detta innebär att om staten dagen efter konkursbeslutet eller senare mottar en betalning från gäldenären ska beloppet betalas ut till konkursboet om konkursförvaltaren begär det. Staten kan knappast hävda god tro enligt 3 kap. 2 § första stycket KonkL.

Man bör observera att det förekommer att betalning sker med pengar som inte kommer från konkursgäldenären. Det är exempelvis inte ovanligt att en företrädare betalar med egna medel för att undvika ett ställföreträdaransvar. Det finns inget hinder mot att ta emot en sådan betalning.

Om Arbetsförmedlingen betalar ut stöd för nystartsjobb för tid före konkursen till konkursgäldenärens skattekonto finns det inget hinder för Skatteverket att avräkna stödet mot gäldenärens skatteskulder enligt 62 kap. 11 § SFL.

Har gäldenären före konkursbeslutet gjort en skatteinbetalning avseende skatter som är förfallna till betalning, kan pengarna inte återvinnas (4 kap. 1 § KonkL).

Gäldenären är fortfarande ägare

Gäldenären har kvar både äganderätten till egendomen och sina skyldigheter som ägare, t. ex att deklarera. En fysisk person som är försatt i konkurs kan vara anställd och disponerar då i princip över sin lön och andra anställningsförmåner. Om dessa inkomster överstiger förbehållsbeloppet vid löneutmätning kan förvaltaren begära utmätning hos Kronofogden för konkursboets räkning.

Har konkursförvaltaren avstått från en tillgång, t.ex. en osäker fordran och det flyter in pengar till följd av denna tillfaller de konkursgäldenären, inte konkursboet. Detsamma gäller om konkursförvaltaren valt att inte inträda i en skatteprocess och därmed avstått från rätten till ersättning enligt lag (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. Ersättningen ingår därmed inte som en tillgång i konkursboet (3 kap. 9 § KonkL).

När konkursförvaltaren avstår från en tillgång kallas detta abandonering. Högsta domstolen har dock konstaterat att en konkursförvaltare har rätt att först avstå egendom och därefter ändra sitt beslut (NJA 2004 s. 777). Gertrud Lennander har till rättsfallet i ett särskilt yttrande anfört sina synpunkter på förutsättningarna för abandonering.

Förbud mot att driva näringsverksamhet

En fysisk person som är konkursgäldenär får under konkursen inte driva någon sådan näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (6 kap. 1 § första stycket KonkL). Han eller hon får inte heller vara styrelseledamot eller verkställande direktör (8 kap. 11 och 31 §§ ABL). Om en bolagsman i ett handelsbolag har försatts i konkurs ska bolaget enligt huvudregeln träda i likvidation (2 kap. 27 § HBL).

Skulderna finns kvar

En konkurs innebär inte att skulderna bortfaller. Konkursgäldenären har efter avslutad konkurs kvar de skulder som inte har blivit betalda genom utdelning. Borgenärer som inte fått full utdelning för sina fordringar har kvar sina resterande fordringar och kan efter konkursen kräva betalning från en fysisk person som varit i konkurs.

Efter en avslutad konkurs är en juridisk person upplöst

Juridiska personer är upplösta i och med att konkursen avslutas utan överskott. Rätten kan besluta om likvidation

• om det finns tillgångar som inte omfattas av konkursen
• om talan mot bolaget väcks eller
• om det av något annat skäl finns behov av en likvidationsåtgärd (25 kap. 50 § ABL).

Om konkursen lämnar ett överskott ska rätten i samband med att konkursen avslutas besluta om att bolaget ska gå i likvidation (25 kap. 51 § ABL).

En upplöst juridisk person saknar som huvudregel rättskapacitet och partshabilitet

Som huvudregel gäller att ett aktiebolag som upplösts på detta sätt saknar rättskapacitet, d.v.s. möjlighet att ikläda sig nya rättigheter och skyldigheter, och därmed partshabilitet (RÅ 1992 not. 29). Den som saknar partshabilitet, förmågan att vara part, kan inte vara part i en rättegång och det finns följaktligen inte någon att rikta några krav mot sedan konkursen avslutats. Detta innebär att Skatteverket inte kan fatta några betungande skattebeslut som har rättsverkan mot bolaget.

Vid särskilda skäl kan undantag göras från huvudregeln

Enligt praxis har vissa undantag gjorts från denna huvudregel då det av särskilda skäl bedömts att det legat i bolagets eller dess motparts intresse att en tvist skulle få prövas av domstol efter att bolaget upplösts (se RÅ 1996 not. 192 och RÅ 2000 ref. 41). Undantagen har varit motiverade av rättssäkerhetsskäl med den enskilde som utgångspunkt. Det kan dock finnas särskilda skäl för undantag när det ligger i statens intresse av att få en tvistig skattefråga överprövad. En förutsättning är att det finns en pågående process om företrädaransvar. En prövning av skattefrågan har då direkt koppling till företrädaransvarsmålet, vilket är av betydande intresse för såväl staten som för den som företrädartalan avser (se Skatteverkets rättsfallskommentar Ett aktiebolag som upplösts efter konkurs har ansetts ha partshabilitet då det legat i statens intresse att få skattefrågan överprövad p.g.a. pågående mål om företrädaransvar).