För att förvaltningsrätten ska bifalla en ansökan om betalningssäkring måste Skatteverket kunna visa att det föreligger en påtaglig risk för att den betalningsskyldige försöker undandra sig att betala fordringen (46 kap. 6 § 1 SFL). Risken för betalningsundandragande ska vara av konkret natur, dvs. kunna beläggas i det enskilda fallet (prop. 1978/79:28 s. 119 och 141, prop. 1989/90:3 s. 17 och prop. 2010/11:165 s. 908).
Det nuvarande riskkriteriet har gällt sedan den 1 juli 1994. Ändringen då innebar att betalningsoförmåga inte längre skulle utgöra grund för betalningssäkring. Det måste alltså vara fråga om betalningsovilja eller s.k. betalningssabotage. Det måste i varje enskilt fall baseras på en kvalificerad riskbedömning med en helhetssyn på den betalningsskyldiges förhållanden.
Något direkt s.k. betalningssabotage behöver dock inte finnas för att risk i lagrummets mening ska föreligga. Det är tillräckligt att någon omständighet påvisas som enskilt eller tillsammans med andra omständigheter indikerar att det föreligger en risk för att fordringen inte kommer att bli betald (prop. 1993/94:151 s. 143 och 171).
Omständigheter som kan lyftas fram som indikation på att det föreligger en påtaglig risk för den betalningsskyldige försöker att undandra sig att betala en fordring är att han eller hon tidigare har visat betalningsovilja eller försökt att undgå sina betalningsförpliktelser.
Underlåtenhet att deklarera eller på annat sätt fullgöra sin uppgiftsskyldighet talar också för betalningsovilja. Särskilt gäller detta om förhållandena tyder på att den betalningsskyldige medvetet har försökt att undgå beskattning.
Den betalningsskyldiges sätt att sköta sin bokföring eller annan anteckningsskyldighet kan också vara av betydelse för riskbedömningen. En annan indikation på att betalningsskyldigheten inte kommer att fullgöras är om den betalningsskyldige vidtagit åtgärder för att göra sin egendom oåtkomlig för en kommande verkställighet. Det kan t.ex. vara fråga om att överlåta tillgångar till familjemedlemmar eller andra närstående eller att föreberedelser har gjorts för att flytta utomlands.
Vid bedömningen av rekvisitet för en juridisk person ska hänsyn också tas till omständigheter som avser företrädaren. Det har betydelse hur denne har uppfyllt sina skyldigheter i andra sammanhang (prop. 1978/79:28 s. 142).
Omständigheter som enskilt eller tillsammans med andra omständigheter kan visa på en påtaglig risk är t.ex. följande:
• Verksamhet eller verksamhetsgren har inte redovisats eller deklarerats.
• Verksamhet har inte registrerats för mervärdesskatt, punktskatt och/eller som arbetsgivare. Verksamheten kan även ha registrerats med uppenbart felaktiga uppgifter rörande omfattning m.m.
• Verksamheten har krympts i betydande omfattning.
• Betydande belopp har undanhållits från redovisning och deklaration.
• Falska eller osanna handlingar, t.ex. fakturor, har använts.
• Svarta löner har betalts ut.
• Tillvägagångssättet har varit sofistikerat, t.ex. genom användande av bulvaner.
• Deklarationer har inte lämnats.
• Kontrolluppgifter har inte lämnats eller är felaktiga.
• Bokföring saknas eller är bristfällig.
• Skatte- och avgiftsundandragandet har pågått under en längre tid och/eller har gjorts både avsiktligt och systematiskt.
• Den betalningsskyldige är eller har tidigare varit föremål för indrivning hos Kronofogdemyndigheten.
• Betalningsovilja har kunnat konstateras eller förekommit.
• Betydande tillgångar som inte har redovisats har påträffats under utredningen.
• Egendom har gjorts eller försökts göras oåtkomlig för verkställighet hos Kronofogdemyndigheten, t.ex. genom att den överlåtits till närstående eller undanskaffats.
• Den betalningsskyldige har medvetet försvårat utredningen.
• Försök har gjorts att göra sig oåtkomlig för verkställighetsåtgärder, t.ex. genom att den betalningsskyldige har flyttat utomlands.
• Den betalningsskyldige har tidigare dömts för ekonomisk brottslighet.