Skatteverket ska befria, helt eller delvis, från ett skattetillägg om det har gått oskäligt lång tid från det att Skatteverket övervägt att ta ut ett skattetillägg. Om det är den uppgiftsskyldige själv som orsakat den långa handläggningstiden finns det normalt inte grund för att befria från skattetillägg (51 kap. 1 § andra stycket 3 SFL).
Den aktuella bestämmelsen bygger på artikel 6 första punkten i Europakonventionen enligt vilken bl.a. den som anklagas för brott har rätt till en domstolsprövning inom skälig tid. Det framgår inte av konventionen vad som menas med skälig tid. Inte heller av Europadomstolens praxis går det att exakt få fram vad som är skälig tid.
Vid handläggning behöver Skatteverket skälig tid för att kommunicera, göra rättsutredningar och skriva beslut. Viss s.k. liggetid, när ett ärende väntar på att handläggas, måste man också acceptera.
Det är svårt att ange några riktlinjer för vad som är oskäligt lång tid. En bedömning måste ske i det enskilda fallet (prop. 2002/03:106 s. 243).
Tiden beräknas från när Skatteverket skickat ut ett övervägande eller en promemoria med förslag om att ta ut ett skattillägg.
Om handläggarna på Skatteverket följer nuvarande interna riktlinjer om handläggningstider kan det aldrig bli aktuellt för Skatteverket att befria på grund av oskäligt lång handläggningstid hos Skatteverket.
Om det i ett visst ärende inte går att hålla tidsfristerna och det inte beror på den uppgiftsskyldige innebär det inte nödvändigtvis att det finns grund för att befria på grund av oskäligt lång handläggningstid.
Endast om Skatteverkets agerande har inneburit en betydande överträdelse av tidsfristen ska Skatteverket befria från skattetillägg. Vad som är en betydande överträdelse får avgöras från fall till fall där viss vägledning kan hämtas från de refererade rättsfallen.
Vid oskäligt lång handläggningstid ska befrielse ske ned till ett halvt skattetillägg. Om det är en synnerlig lång handläggningstid ska befrielse ske ned till en fjärdedels skattetillägg eller hel befrielse ges (prop. 2002/03:106 s. 240).
Eftersom det är svårt att ange några riktlinjer för vad som är oskäligt lång tid kan följande rättsfall var till ledning för bedömningen.
Det tog sex år och nio månader från Skatteverkets övervägande till den tidpunkt då Högsta förvaltningsdomstolen vägrade prövningstillstånd.
Europadomstolen kritiserade handläggningstiden i samtliga instanser utom kammarrätten. Den långa väntetiden hade inneburit en kränkning av mannens rätt till rättegång inom skälig tid
Det innebär att en handläggningstid på fyra och ett halvt år räknat från när det överklagade beslutet meddelas till dess att förvaltningsrätten meddelar beslut var för lång. En handläggningstid på nio månader i kammarrätten var acceptabel. En handläggningstid på drygt ett år i innan Högsta förvaltningsdomstolen vägrade prövningstillstånd var för också för lång tid (Vulic mot Sverige, Ansökan 36985/97).
Mannen fick vänta i nästan sex år på att ett skattemål skulle avslutas med att Högsta förvaltningsdomstolen vägrade prövningstillstånd.
Europadomstolen ansåg att tiden i kammarrätten på tre år och fyra månader var oacceptabelt lång. Den långa väntetiden hade inneburit en kränkning av mannens rätt till rättegång inom skälig tid (Lilja mot Sverige, Ansökan 36689/02).
Skatteverket tog ut skattetillägget i december 1992. Bolaget överklagade i juli 1993. Bolaget utvecklade grunderna för sitt överklagande först i januari 1995. I i de olika domstolsinstanserna var det en mycket omfattande skriftväxling mellan parterna. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att det varken i någon instans eller sammantaget fram till och med Högsta förvaltningsdomstolens avgörande hade varit en oskäligt lång handläggningstid (RÅ 2000 ref 66 I).
Handläggningstiden från Skatteverkets beslut om skattetillägg till Högsta förvaltningsdomstolens dom var sex år och fyra månader.
Den uppgiftsskyldige yrkade bl.a. att skattetillägget skulle undanröjas på grund av lång handläggningstid. Högsta förvaltningsdomstolen kommenterade inte handläggningstiden utan konstaterade bara att omständigheterna inte var sådana att det förelåg skäl för att befria (RÅ 2004 not. 104).
I ett mål om punktskatt var handläggningstiden knappt fem år från det att bolaget erhöll Skatteverkets utkast till revisionspromemoria till domen i kammarrätten.
Kammarrätten konstaterade att det förekommit skriftväxling och att det inte hade funnits någon längre period av inaktivitet hos Skatteverket. Handläggningstiden var därför inte oskäligt lång. (KRSU 2005-03-10, mål nr 317-04).
Handläggningstiden var mer än nio år från det att Skatteverket sände ut revisionspromemorian till förvaltningsrättens dom. Därefter dröjde det ytterligare två år till kammarrättens dom.
Kammarrätten ansåg inte att handläggningstiden fram till och med kammarrättens dom varit oskäligt lång. Den långa handläggningstiden berodde på hur den uppgiftsskyldige agerat (KRNG 2004-01-26, mål nr 4913-01).
Om en underinstans har undanröjt ett skattetillägg och det har gått mycket lång tid från det att Skatteverket tog ut skattetillägget tills överinstansen ska fatta sitt beslut kan det vara oskäligt att överinstansen tar ut skattetillägget på nytt. Detta gäller särskilt om det varit en utdragen process i överinstansen (RÅ 2000 ref. 66 I).
Detta bör dock inte hindra Skatteverket från att överklaga en underinstans beslut om Skatteverket anser att skattetillägget undanröjts på felaktig grund.