Utformningen av beslut

Utformningen av beslut

För varje myndighetsbeslut ska det finnas en handling där det framgår dagen för beslutet, beslutets innehåll, vem som har fattat beslutet, vem som har varit föredragande och vem som har varit med vid den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet (21 § myndighetsförordningen).

Undantag från bestämmelsen i myndighetsförordningen kan förekomma. För Skatteverkets del föreskrivs att beslut som fattas genom automatiserad behandling endast behöver innehålla uppgift om dagen för beslutet och beslutets innehåll (28 § förordningen med instruktion för Skatteverket).

I lagtexten finns bestämmelser om motivering av beslut (20 § FL) och i om underrättelse om beslut (21 § FL).

Vid utformningen av ett beslut är det väsentligt att myndigheterna iakttar bestämmelserna i 7 § FL. En strävan måste således vara att uttrycka sig lättbegripligt och att även på andra sätt underlätta för den enskilde att ha med myndigheten att göra.

Dispositionen av ett beslut

Ett beslut bör delas in i

• själva avgörandet
• bakgrundsbeskrivning
• motivering, dvs. skälen för beslutet
• överklagandehänvisning, dvs. hur man överklagar (förutsatt att beslutet kan överklagas).

Bestämmelser om hur ett beslut ska disponeras saknas i förvaltningslagen. Utgångspunkten måste därför i stället vara vad som får anses vara allmänt vedertaget. Avgörandet ska inte redovisas sammanskrivet med bakgrundsbeskrivningen och motiveringen. I själva avgörandet ska inte heller text som hör till motiveringen av beslutet anges.

Den emfatiska beslutsmodellen

Om avgörandet anges först eller sist i beslutet saknar i princip betydelse. Inom Skatteverket byggs besluten upp enligt den så kallade emfatiska modellen. Detta innebär att beslutet inleds med själva avgörandet och följs av bakgrundsbeskrivning, motivering och en eventuell överklagandehänvisning.