Skatteverket ska befria från förseningsavgiften, helt eller delvis, om avgiften är oskälig.
Om det är oskäligt att ta ut en förseningsavgift med ett fullt belopp ska Skatteverket befria, helt eller delvis, från förseningsavgiften (51 kap. 1 § första stycket SFL).
Normalt är det den person som riskerar att bli påförd en förseningsavgift som framför de omständigheter som kan finnas för befrielse. Skatteverket ska dock även på eget initiativ (ex officio) beakta de omständigheter för befrielse som kommit fram i ärendet.
Skatteverket kan alltså befria utan att den som riskerar att få en förseningsavgift yrkar det. I skatteförfarandelagen finns, till skillnad mot i tidigare lagstiftning, ingen uttrycklig bestämmelse om detta (prop. 2010/11:165 s. 970).
I bestämmelsen om befrielse finns exempel på omständigheter som kan innebära att det är oskäligt att ta ut en särskild avgift (förseningsavgift, skattetillägg eller kontrollavgift) med fullt belopp. Främst är det ålder, hälsa eller liknande förhållanden samt att en avgift inte står i rimlig proportion till den uppgiftsskyldiges passivitet som kan vara en grund för att befria från en förseningsavgift.
Även att den uppgiftsskyldige felbedömt en regel eller betydelsen av faktiska förhållanden kan i vissa fall innebära att det finns skäl att befria från en förseningsavgift.
Det kan naturligtvis finnas andra omständigheter som inte nämns i bestämmelsen som innebär att det är oskäligt att ta ut en förseningsavgift.
Normalt ska Skatteverket befria helt från förseningsavgiften. Med hänsyn till storleken på en förseningsavgift finns det bara i undantagsfall anledning att befria delvis från den (prop. 2002/03:106 s. 142).
Det är förhållandena den dag då uppgifterna (deklaration, särskilda uppgifter eller periodisk sammanställning) rätteligen skulle ha lämnats som avgör om det på grund av ålder, hälsa eller liknande förhållanden kan vara ursäktligt att uppgiften inte lämnades i tid.
Vad som står om ålder och hälsa som grund för befrielse från skattetillägg gäller i tillämpliga delar när Skatteverket ska befria från en förseningsavgift.
Om en omyndig person (under 18 år) haft inkomster som han eller hon själv ska redovisa ska Skatteverket befria helt från förseningsavgiften.
I ett enskilt ärende skulle två eller tre förseningsavgifter på 5 000 kronor vardera kunna innebära att beloppet blir så högt att det inte står i rimlig proportion till passiviteten.
Om beloppet inte står i rimlig proportion till passiviteten ska Skatteverket befria helt från en eller flera av förseningsavgifterna.
En uppgiftsskyldig ska befrias helt från förseningsavgiften om en företrädare som den uppgiftsskyldige själv inte har valt lämnar uppgifter för sent eller inte alls (Skatteverkets ställningstagande Förseningsavgift när självdeklaration ska lämnas av förmyndare, god man eller förvaltare).
Att arbetsgivaravgiften eller skatten i en för sent lämnad deklaration är obetydlig eller ska betalas tillbaka är inte omständigheter som innebär att Skatteverket ska befria från en förseningsavgift.
Att ett bolag är vilande utgör inte en omständighet som innebär att Skatteverket ska befria från en förseningsavgift.
Om en uppgiftsskyldig, som inte sökt anstånd med att komma in med uppgifterna, hade skäl att få ett anstånd ska Skatteverket befria helt från förseningsavgiften.
En förutsättning för befrielse är att uppgifterna kommer in inom den tid som den uppgiftsskyldige normalt skulle ha fått anstånd med. Kommer uppgifterna in efter den tiden ska Skatteverket inte befria från förseningsavgiften.
Om Skatteverket har skickat ut en skattedeklaration så sent att detta fått till följd att den uppgiftsskyldige haft svårt att komma in med deklarationen i tid ska Skatteverket befria helt från förseningsavgiften.
Om Skatteverkets sena utskick beror på den uppgiftsskyldiges egna uppgifter ska Skatteverket inte befria på denna grund.