OECD:s modellavtal och riktlinjer (Transfer Pricing Guidelines)

Armlängdsprincipen i artikel 9 i OECD:s modellavtal

Armlängdsprincipen kommer till uttryck i artikel 9 i OECD:s modellavtal (modellavtalet). Artikel 9 ska tillämpas i förhållande till transaktioner mellan företag i intressegemenskap. De avtalsslutande staterna kan korrigera ett företags resultat om företagen har avtalat om villkor som avviker från vad oberoende företag hade avtalat om under jämförbara förhållanden. Dessutom anges att den andra staten ska göra en motsvarande justering av inkomsten för att undvika dubbelbeskattning.

Lydelsen i artikelns första punkt motsvarar i princip vad som anges i den svenska korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. De skatteavtal Sverige har ingått med andra stater bygger normalt också på artikel 9.

I OECD:s kommentar till artikel 9 i modellavtalet hänvisas till OECD:s riktlinjer för närmare vägledning om hur armlängdsprincipen och artikel 9 ska tillämpas.

OECD:s riktlinjer ger vägledning för företag och skattemyndigheter

Den korrekta benämningen på OECD:s riktlinjer är ”OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations”. För svensk del används vanligen begreppet ”OECD:s riktlinjer”, eller bara ”riktlinjerna”. Riktlinjerna fastställs av OECD:s Committee on Fiscal Affairs, CFA.

Riktlinjerna syftar till att ge vägledning åt skattemyndigheter och företag när de ska tillämpa armlängdsprincipen. Genom en enhetlig tillämpning kan internprissättningsfrågorna lösas på ett tillfredsställande sätt vilket minimerar antalet konflikter och dyra processer mellan skattemyndigheter och företag.

Riktlinjerna ska även vara vägledande vid skiljeförfaranden och vid ömsesidiga överenskommelser mellan behöriga myndigheter.

OECD:s medlemsländer och företagen uppmanas att följa riktlinjerna för att på så vis minimera risken för dubbelbeskattning.

Nuvarande riktlinjer

Den första versionen av OECD:s riktlinjer är från år 1995 och bygger på en OECD-rapport från år 1979. Under senare delen av 1990-talet tillkom ytterligare några kapitel i riktlinjerna.

I juli 2010 slutfördes en större förändring. Bland annat reviderades kapitlen I - III och ett nytt kapitel IX om omstruktureringar lades till.

2010 års utgåva har följande innehåll:

Nya och förtydligade riktlinjer för internprissättning till följd av BEPS

Den 5 oktober 2015 publicerades slutrapporten för internprissättning ”Aligning Transfer Pricing Outcomes with Value Creation” inom ramen för Actions 8-10 i det s.k. BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting). Arbetet inom Actions 8-10 har framför allt fokuserat på att ta fram ytterligare vägledning i OECD:s riktlinjer för att säkerställa att resultatet av de närstående transaktionerna beskattas där värdeskapandet sker. Inte minst har vägledningen kring immateriella tillgångar och betydelsen av risk förtydligats. Rapporten innehåller både tillägg och omarbetade avsnitt i riktlinjerna. Ändringar har skett i kapitel I, II, VI, VII och VIII. Samtliga ändringar och tillägg är förtydliganden av hur armlängdsprincipen ska tillämpas. Det har således inte skett någon förändring av armlängdsprincipen som sådan.

Det är Skatteverkets uppfattning att innehållet i rapporten är tillämpligt såväl framåt som bakåt i tiden. Till dess att riktlinjerna uppdaterats med innehållet i rapporten får rapporten tillämpas parallellt med 2010 års riktlinjer.

Ytterligare vägledning väntas under 2016 och 2017

Ytterligare förtydliganden på vissa områden som behandlas i riktlinjerna kommer att publiceras under 2016 och 2017. Det gäller bland annat tillämpningen av vinstdelningsmetoden. Det kan också nämnas att det pågår en översyn av kapitel IX för att anpassa innehållet till det nya som publicerats i framför allt kapitel I om armlängdsprincipen.

Riktlinjernas betydelse enligt Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i RÅ 1991 ref. 107 att armlängdsprincipen är den grundläggande principen vid tillämpning av den svenska korrigeringsregeln. Domstolen anförde vidare att de riktlinjer som lagts fram i OECD:s rapport år 1979 visserligen inte var bindande för de svenska skattemyndigheterna men gav en god och välbalanserad belysning av problematiken. Rapporten stod inte heller i strid med korrigeringsregeln. Uttalandena i rapporten kunde därför i relevanta delar vara till ledning för tillämpningen av korrigeringsregeln.

Skatteverkets syn på OECD:s riktlinjer

Enligt Skatteverket är OECD:s riktlinjer vägledande för hur korrigeringsregeln ska tillämpas. De uttalanden som Högsta förvaltningsdomstolen gjorde i RÅ 1991 ref. 107 får anses ge stöd för detta synsätt. Samma sak uttalas även i förarbetena till dokumentationsreglerna (prop. 2005/06:169 s. 89).

Den information som finns om internprissättning här i Rättslig vägledning innehåller en redogörelse för vissa delar av riktlinjerna. Många gånger finns en hänvisning till de punkter i riktlinjerna som återges. När hänvisning görs till slutrapporten i BEPS-projektet skrivs (p. xx BEPS Actions 8-10). I anslutning till respektive avsnitt finns även eventuell rättspraxis kommenterad.