Framtida garantiutgifter

Avsättning i räkenskaperna

Framtida garantiutgifter ska dras av med ett belopp som sätts av i räkenskaperna för att täcka företagets risker, med anledning av garantiåtagandena vid beskattningsårets utgång (16 kap. 3 § IL). Utformningen av bestämmelsen innebär att avsättningen ska vara i enlighet med god redovisningssed. Storleken på avdraget kan skattemässigt medges enligt schablonregeln (16 kap. 4 § IL) eller utredningsregeln (16 kap. 5 § IL). Avdraget ska återföras det efterföljande beskattningsåret.

Vilka framtida garantiutgifter omfattas?

Det är endast kostnader för framtida garantiutgifter som ännu inte har konstaterats, d.v.s. man inte vet storleken på eller om och i så fall när i tiden de kommer att inträffa, som omfattas av 16 kap. 3 § IL. Skatteregeln i 16 kap. omfattar inte framtida utgifter för redan inträffade garantifall där omfattningen av de åtgärder som företaget åtagit sig att bekosta kan beräknas. Dessa avsättningar ska i stället beräknas i sin helhet enligt god redovisningssed. Detta klargjordes av Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 1992 ref. 44). I målet hade ett företag gjort avsättning för garantikampanjer. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den särskilda skatteregeln om avdrag för framtida garantiutgifter överhuvudtaget inte var tillämplig. Avdraget medgavs i stället med det avsatta beloppet utifrån ett redovisningsmässigt synsätt i enlighet med god redovisningssed.

Schablonregeln

Huvudregeln är att avdraget för framtida garantiutgifter medges enligt schablonregeln. Schablonregeln innebär att avdraget för framtida garantiutgifter inte får överstiga kostnaderna på grund av garantiåtaganden under beskattningsåret, bortsett från förändringen av avsättningen för framtida garantiutgifter. Om garantitiden är kortare än två år, får avdraget inte överstiga så många tjugofjärdedelar av det sammanlagda beloppet av kostnader som garantitiden utgör i månader (16 kap. 4 § IL). Är beskattningsåret längre eller kortare än 12 månader ska avdraget justeras i motsvarande mån.

Utredningsregeln

Undantagsvis kan ett högre avdrag för framtida garantiutgifter medges än det som följer av schablonregeln i 16 kap. 4 § IL. Enligt utredningsregeln i 16 kap. 5 § IL kan ett högre avdrag göras än vad som följer av schablonregeln. Avdraget ska vara betydligt större och vara motiverat med hänsyn till att:

• näringsverksamheten är nystartad
• garantiåtagandena avser ett eller ett fåtal mycket stora tillverkningsobjekt eller arbeten
• en betydande ökning av garantiåtagandenas omfattning skett under beskattningsåret
• produktsammansättningen avsevärt ändrats under året
• en väsentlig del av garantiåtagandena avser en tid som betydligt överstiger två år
• någon annan liknande omständighet finns.

Utredningsregeln är inte tillämplig enbart av det skälet att åtagandena uppgår till stora belopp. För att utredningsregeln ska vara tillämplig krävs att det betydligt större avdraget än schablonregeln medger är motiverat utifrån någon av de särskilda omständigheterna som framgår av 16 kap. 5 § IL (RÅ 1980 1:68). Tillämpningen av utredningsregeln ska bedömas med hänsyn till den samlade verksamheten i företaget, och inte endast utifrån en verksamhetsgren eller division inom företaget (RÅ 1984 Aa 149).

Kompletterande information

• Vilka förpliktelser ska redovisas som avsättningar enligt god redovisningssed?