OBS: Detta är utgåva 2016.9. Sidan är avslutad 2020.
Under vissa förutsättningar kan en fusion genomföras utan att någon omedelbar beskattning sker. Det övertagande företaget träder då in i det överlåtande företagets skattemässiga situation. En sådan fusion kallas kvalificerad (37 kap. 4 § IL). För att fusionen ska vara kvalficerad måste samtliga villkor som anges i 37 kap. 11–15 §§ IL vara uppfyllda. Villkoren redovisas nedan.
Om fusionen uppfyller kraven för att vara en kvalificerad fusion är det särskilt reglerat i 23 kap. 2 § IL att bestämmelserna om underprisöverlåtelser inte ska tillämpas avseende överlåtelsen av tillgångar. Att ingen omedelbar beskattning ska ske i ett sådant fall regleras i sin helhet av reglerna om fusioner i 37 kap. IL.
Om en fusion inte uppfyller kraven för att vara kvalificerad ska beskattning ske enligt allmänna regler. Det kan innebära att bestämmelserna i 22-23 kap. IL om uttagsbeskattning och underprisöverlåtelser aktualiseras.
Det överlåtande företaget ska omedelbart före fusionen vara skattskyldigt i Sverige för inkomst av åtminstone en del av näringsverksamheten. Inkomsten får inte heller vara helt eller delvis undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal (37 kap. 11 § IL).
Det övertagande företaget ska omedelbart efter fusionen vara skattskyldigt i Sverige för inkomst av sådan näringsverksamhet som det överlåtande företaget beskattats för. Inkomsten får inte helt eller delvis vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal (37 kap. 12 § IL). Det övertagande företagets nationalitet påverkar m.a.o. inte reglernas tillämplighet. Avgörande är att den överlåtna verksamheten knyts till ett fast driftställe i Sverige och att inkomsten inte är undantagen från beskattning p.g.a. ett skatteavtal, se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 2009 ref. 35. I målet skulle ett svenskt dotterföretag fusioneras in i sitt danska moderföretag (övertagande företag). Det svenska företaget bedrev verksamhet i Sverige och Danmark. Omedelbart efter fusionen blev det övertagande företaget skattskyldigt i Sverige för den del av den övertagna verksamheten som var hänförligt till det fasta driftstället i Sverige men däremot inte för den del av verksamheten som var hänförlig till det fasta driftstället i Danmark. Högsta förvaltningsdomstolen fann att den del som var hänförlig till det fasta driftstället i Sverige skulle omfattas av bestämmelserna om kvalificerade fusioner. Den del som var hänförlig till det fasta driftstället i Danmark skulle däremot beskattas enligt vanliga regler i näringsverksamheten. För verksamheten i Danmark medgavs fiktiv avräkning enligt reglerna i 37 kap. 30 § IL.
Om det övertagande företaget inte äger samtliga andelar i det överlåtande företaget får ett fusionsvederlag bara betalas till andra andelsägare än det övertagande företaget (37 kap. 13 § IL). Fusionsvederlaget kan bestå av både kontanter och andelar i det övertagande företaget.
Beskattningsårets längd för den övertagna verksamheten får genom fusionen inte komma att överstiga 18 månader (37 kap. 14 § IL).
Beskattningsåret för den övertagna verksamheten utgörs av tiden från ingången av räkenskapsåret för det överlåtande företaget till utgången av räkenskapsåret för det övertagande företaget (37 kap.19 § IL).
Det överlåtande företaget har kalendår som räkenskapsår och det övertagande företagets räkenskapsår är 1 juli–30 juni. Fusionen genomförs den 1 oktober. Beskattningsåret för den övertagna verksamheten blir tiden 1 januari–30 juni följande år. Räkenskapsåret blir då 18 månader. Om det övertagande företaget i stället hade haft ett räkenskapsår som omfattade tiden 1 september–31 augusti skulle beskattningsåret för den överlåtna verksamheten ha blivit 20 månader och därmed för långt för att omfattas av reglerna om kvalificerad fusion.
Om det överlåtande företaget är ett privatbostadsföretag ska det övertagande företaget vara en bostadsrättsförening som är ett privatbostadsföretag (37 kap. 15 § IL). Detta betyder att det övertagande företaget i ett sådant fall inte får vara ett aktiebolag (prop 2002/03:12 s. 107–109).