Kontrolluppgifter ska lämnas av rapporteringsskyldiga finansiella institut. De vanligaste finansiella instituten som kommer ifråga är banker, värdepappersbolag, fondbolag och försäkringsföretag.
Kontrolluppgifter med anledning av CRS och DAC 2 ska lämnas av sådana rapporteringsskyldiga finansiella institut som avses i 2 kap. 21 § IDKAL (22 b kap. 4 § SFL).
Det finns inte några särskilda definitioner i SFL av begrepp som hör till CRS och DAC 2-lagstiftningen. Det innebär att även om kontrolluppgiftsskyldigheten regleras i SFL, så finns alla defintioner av begrepp m.m. beskrivna i IDKAL. Vad som avses med finansiellt institut respektive rapporteringsskyldigt finansiellt institut framgår av kapitel 2 och 3 i IDKAL.
Om ett finansiellt institut är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § IDKAL, ska institutet snarast men senast inom två månader anmäla detta till Skatteverket.
Om institutet inte längre uppfyller kraven för att vara ett finansiellt institut ska det snarast men senast inom två månader anmäla detta till Skatteverket (8 kap. 2 § IDKAL).
Under en övergångsperiod gäller att anmälan ska vara Skatteverket tillhanda senast den 31 december 2016 för de finansiella institut som blivit rapporteringsskyldigt senast den 31 oktober 2016. Skatteverket kommer att ta fram en blankett som kan användas för både anmälan och avanmälan.
En svensk enhet som är ett finansiellt institut är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, under förutsättning att det inte är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap IDKAL (2 kap. 21 § IDKAL).
I IDKAL används begreppet enhet. Med detta avses en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, t.ex. en trust (2 kap. 22 § IDKAL).
Ett utländskt finansiellt instituts fasta driftställe i Sverige anses vara ett svenskt finansiellt institut. Däremot så anses inte ett svenskt finansiellt instituts fasta driftställe i ett annat land vara ett svenskt finansiellt institut (2 kap. 21 § IDKAL).
Ett exempel får förtydliga. Bank A har sitt säte och huvudkontor i Stockholm. Utöver det har den
A och dess dotterbolag B är svenska finansiella institut som ska rapportera till Skatteverket. C och D klassificeras som finansiella institut i sina respektive länder och ska rapportera till dessa länder.
Värdepappersfonder och specialfonder är exempel på sådana juridiska konstruktioner som omfattas av begreppet enhet. Eftersom en värdepappersfond eller en specialfond inte är någon juridisk person enligt svensk rätt har det dock inte ansetts lämpligt att göra dem rapporteringsskyldiga. Det är i stället fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond som är rapporteringsskyldig. Detsamma gäller för förvaltaren av alternativa investeringsfonder (2 kap. 21 § andra stycket IDKAL).
Vad som avses med finansiellt institut definieras i 2 kap. 6–10 §§ IDKAL.
Något förenklat kan man säga att banker, värdepappersbolag, fondbolag och försäkringsföretag vanligen omfattas av begreppet finansiellt institut.
En enhet är ett finansiellt institut om enheten har som verksamhet att förvara finansiella tillgångar för någon annans räkning. För att anses som finansiellt institut ska en väsentlig del av verksamhetens intäkter komma från förvaring av finansiella tillgångar och från finansiella tjänster som är knutna till dessa tillgångar (2 kap. 7 § IDKAL).
För att anses som en väsentlig del ska intäkterna från den delen av verksamheten motsvara eller överstiga 20 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den kortaste perioden av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår bedömningstidpunkten, eller den period som enheten har funnits.
Exempel på intäkter från förvaring av finansiella tillgångar är, courtage, depåavgifter och förvaltningsarvoden.
Vad som avses med finansiella tillgångar framgår av 2 kap. 5 § IDKAL. Där sägs det att med finansiell tillgång avses värdepapper, ägarandelar, swappar, försäkringsavtal och livränteavtal. Med finansiell tillgång avses även en andel i eller annan rätt i sådana tillgångar.
Med värdepapper menas exempelvis aktier eller andra andelar i företag, skuldebrev, obligationer, lånebevis eller andra skuldbevis.
Som exempel på swappar anges ränteswappar, valutaswappar, basswappar, räntetak, räntegolv, råvaruswappar, aktieswappar, aktieindexswappar och liknande avtal.
Som exempel på en andel eller annan rätt i ett värdepapper anges futurekontrakt, forwardkontrakt eller en option i ett värdepapper.
Direktägda fastigheter och fysiska råvaror räknas inte som finansiella tillgångar. Däremot inkluderas värdepapper med underliggande råvaror som tillgångar (prop. 2015/16:29 s. 168).
Ett kreditinstitut, inlåningsföretag eller liknande företag som har som verksamhet att ta emot insättningar, eller som bedriver en likartad verksamhet, anses som ett finansiellt institut (2 kap. 8 § IDKAL).
En enhet anses inte ta emot insättningar inom ramen för ordinarie verksamhet för kreditinstitut eller liknande verksamhet om enheten tar emot insättningar endast som säkerhet eller deposition, i samband med försäljning, uthyrning eller leasing av egendom eller ett liknande finansiellt arrangemang mellan den som gör insättningen och enheten (prop. 2015/16:29 s. 170).
En enhet anses som en investeringsenhet och ett finansiellt institut om dess verksamhet är att för kunders räkning bedriva handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures.
Detsamma gäller om verksamheten omfattar individuell och kollektiv portföljförvaltning eller någon annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel investeras, administreras eller förvaltas (2 kap. 9 § IDKAL).
Bland annat värdepappersfonder och specialfonder är sådana finansiella institut som omfattas av denna reglering. Även enheter som fungerar som eller som utger sig för att vara investeringsinstrument, t ex. riskkapitalbolag, omfattas.
Ett finansiellt konto hos en investeringsenhet är en andel i eget kapital eller skuld. Hos en värdepappersfond eller specialfond är det en persons andel i fonden som utgör det finansiella kontot och andelsägaren är kontohavaren.
En enhet som är ett sådant försäkringsföretag eller försäkringsföretags holdingbolag som tecknar eller är förpliktat att verkställa utbetalningar i enlighet med försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal, är ett finansiellt institut (2 kap. 10 § IDKAL).
Från definitionen av vad som avses med ett finansiellt institut finns två undantag i 2 kap. 6 § IDKAL.
Det första undantaget är att enheter vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i en sådan verksamhet som normalt förknippas med s.k. holdingbolag, inte ska anses som finansiella institut.
Det andra undantaget är att enheter vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i sådan verksamhet som normalt förknippas med koncerninterna s.k. treasurycenter, inte ska anses som finansiella institut.
Oavsett vad som sägs om holdingbolag ska en enhet ändå anses vara ett finansiellt institut om den fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål. Med det avses bolag och fonder som är riskkapitalbolag och riskkapitalfonder, såsom private equity-fonder, venture capital-fonder och leverage buy-out-fonder. Det kan vara både svenska och utländska typer av investeringsenheter (prop. 2015/16:29 s. 168 ff).
I 3 kap. IDKAL räknas ett antal fall upp där finansiella institut kan undantas från rapporteringsskyldigheten.
Undantagen syftar till att undanta sådana finansiella institut där risken är låg att de finansiella instituten används för skatteundandragande.
Om enheten uppfyller vilkoren i lagtexten har den inte någon rapporteringsskyldighet.
Följande enheter är, även om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldigheten (3 kap. 1 § IDKAL):
Av 3 kap. 1 § andra stycket IDKAL framgår att undantagen enligt första stycket inte gäller för Sveriges riksbank, myndighetsenheter eller internationella organisationer i den del deras verksamhet är sådan kommersiell verksamhet som normalt bedrivs av finansiella institut som anges i 2 kap. 7, 8 eller 10 §, t.ex. ett försäkringsföretag eller ett kreditinstitut. Om någon av de nämnda enheterna skulle ägna sig åt sådan verksamhet omfattas således inte inkomster som härrör från den kommersiella verksamheten av undantagen i första stycket.
Undantaget omfattar enheter som är finansiella institut enbart på grund av att de utfärdar kreditkort. Enheten får endast acceptera insättningar när en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot på kortet (3 kap. 6 § IDKAL).
En av förutsättningarna för att undantaget ska vara tillämpligt är att det finansiella institutet senast den 1 januari 2016 har infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att insättningar som överstiger 50 000 USD görs, eller för att säkerställa att sådana insättningar återbetalas inom 60 dagar.
Med investeringsrådgivare avses en investeringsenhet som är ett finansiellt institut för att de erbjuder investeringsrådgivning till kunder och agerar för sådana kunders räkning.
Med investeringsansvarig avses en investeringsenhet som är ett finansiellt institut bara på grund av att de hanterar portföljer för kunder och agerar för sådana kunders räkning i syfte att investera, förvalta eller administrera medel som i kundernas namn sätts in hos ett finansiellt institut.
Dessa investeringsenheter är enheter som bedriver en viss angiven investeringsverksamhet för en kunds räkning. Redan detta innebär att undantaget är tillämpligt endast när det är fråga om enheter som agerar för kunders räkning. En enhet som bedriver rådgivning och inte agerar på en kunds räkning är överhuvudtaget inte ett finansiellt institut, annat än om det även bedriver sådan verksamhet som avses i 2 kap. 7, 8 eller 10 § IDKAL.
Detta är ett undantag som är specifikt för Sverige och omfattar svenska vinstandelsstiftelser.