Om någon genom brott uppsåtligen har orsakat en persons död förverkas rätten till arv för den som begått brottet.
Om någon genom brott uppsåtligen orsakat en persons död förverkas rätten att ta arv eller testamente efter den avlidne (15 kap. 1 § första stycket ÄB). Om en make genom brott uppsåtligen har orsakat den andre makens död förverkas även den efterlevande makens rätt till del i den avlidne makens gifträttsgods och rätten att begära jämkning vid bodelningen (12 kap. 2 § andra stycket ÄktB). Även en efterlevande sambos rätt att begära bodelning förverkas i motsvarande situation (18 § tredje stycket sambolagen). Även rätten till en försäkring eller ett försäkringsbelopp är förverkad (14 kap. 15 § FAL).
Om någon på grund av sitt brott kommer att stå närmare i tur än den döde till ett arv efter någon annan person, är även den rätten förverkad (15 kap. 1 § andra meningen ÄB).
Om gärningsmannen var under 15 år, eller om det föreligger synnerliga skäl gäller inte bestämmelserna om förverkande (15 kap. 1 § tredje och fjärde stycket ÄB). Att gärningsmannen i brottmålet bedöms lida av en psykisk störning, och påföljden anpassas därefter, innebär inte automatiskt att det finns synnerliga skäl för att inte förverka rätten till arv. (Walin Lind, Ärvdabalken Del I, kommentaren till 15 kap. 1 § ÄB).
Den del av kvarlåtenskapen som den person som har begått brottet skulle ha ärvt (om arvsrätten inte hade förverkats) ska fördelas som om personen avlidit före arvlåtaren.
Förverkandet av rättigheterna inträder direkt vid handlingen. Personen behöver inte vara dömd för brottet (Brattström & Singer 2006, Rätt arv s. 51). I ett bouppteckningsärende ska Skatteverket dock invänta att domen vunnit laga kraft innan bouppteckningen registreras.