Avgiftsförordningen

Avgiftsförordningen gäller för myndigheter under regeringen

Avgiftsförordningen (AvgF) gäller för myndigheter som lyder under regeringen. Rätten att ta ut avgifter för varor och tjänster gäller bara om det är reglerat i en lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. Avgiftsförordningen ska tillämpas om det inte framgår annat av någon annan förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen (2 och 3 §§ AvgF).

Storleken på de avgifter som ska tas ut, bestäms av myndigheten själv och ska beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning). I vissa fall krävs dock ett särskilt bemyndigande eller att regeringen särskilt har föreskrivit att myndigheten själv får bestämma avgifternas storlek (5 § AvgF).

Myndigheten ska samråda med Ekonomistyrningsverket om de avgifter som myndigheten tar ut eller tänker ta ut (7 § AvgF).

Ansökningsavgifter

När det är särskilt föreskrivet ska statliga myndigheter ta ut avgifter för prövning av ärenden (9 § AvgF). Ett särskilt förfarande gäller för sådana ansökningsavgifter (10–13 §§ AvgF).

En myndighets beslut om ansökningsavgift får överklagas i samma ordning som gäller för det ärende som ansökan gäller. Om andra beslut i ärendet inte kan överklagas, får ändå ett beslut om ansökningsavgift överklagas till Skatteverket (14 § AvgF).

Migrationsverket avvisade en mans ansökan om främlingspass med motiveringen att ansökningsavgiften inte hade betalats in. Migrationsdomstolen avslog mannens överklagande. Migrationsöverdomstolen konstaterade att ett beslut om ansökningsavgift, vars beslut i övrigt inte får överklagas, ska överklagas till Skatteverket. Migrationsdomstolens dom undanröjdes och handlingarna överlämnades därmed till verket (KamR UM 7050-12).

Vilka handlingar tas avgift ut för?

Om en myndighet lämnar ut en handling efter en särskild begäran ska myndigheten ta ut en avgift för detta (15 § AvgF). Det kan gälla

• kopior eller avskrifter av allmänna handlingar
• utskrifter av upptagningar för automatisk databehandling
• kopior av video- eller ljudbandsupptagningar eller utskrifter av ljudbandsupptagningar
• sådana bevis och registerutdrag för vilka det särskilt framgår att en avgift ska tas ut enligt en viss avgiftsklass i förordningen (20 § AvgF).

Avgift för inskannade dokument kan inte tas ut med stöd av 15 § AvgF. I stället kan avgiften tas ut med stöd av bestämmelsen i 4 § AvgF (KRNS 2015-05-06, mål nr 4805-14).

Uppgifter ska myndigheterna lämna ut avgiftsfritt.

När ska en avgift tas ut?

En myndighet ska ta ut avgiften när de lämnar ut handlingarna. Samtidigt ska de ta ut ersättning för kostnader som de haft för att sända handlingarna till mottagaren, som t.ex. porto, postförskottsavgift eller andra särskilda kostnader (15 § andra stycket AvgF).

En myndighet ska inte ta ut någon avgift enligt 15 § AvgF av staten (21 § första stycket AvgF).

Den som är part i ett ärende har rätt att utan avgift få bl.a. ett slutligt beslut i ärendet. Däremot ska parten som regel endast få ut ett exemplar av beslutet kostnadsfritt (21 § fjärde och femte styckena AvgF). En myndighet ska däremot ta ut en avgift för att lämna ut allmänna handlingar till en part som använder sin rätt till partsinsyn.

Vilken avgift ska tas ut?

Vilken avgift som en myndighet ska ta ut och hur avgiften beräknas framgår av bestämmelserna i 16–20 §§ AvgF.

Överklagande när en annan myndighet tagit ut avgift

För att kunna överklaga att en myndighet tagit ut en felaktig avgift enligt 15 § AvgF, krävs det att avgiftsbeslutet är skriftligt. Ett sådant beslut ska begäras hos den myndighet som meddelat beslutet, inom 30 dagar efter betalningen (23 § AvgF). Ett sådant beslut får överklagas hos Skatteverket. Verkets beslut får inte överklagas (24 § AvgF).

I HFD 2013 ref. 21 hade en tingsrätt enligt ett skriftligt beslut tagit ut en avgift för att lämna ut handlingar i elektronisk form. Tingsrätten hade debiterat avgiften med stöd av 4 § AvgF. Beslutet överklagades till Skatteverket. Skatteverket avvisade överklagandet eftersom det inte finns någon bestämmelse i AvgF som innebär att ett beslut enligt 4 § AvgF får överklagas till verket. Skatteverkets avvisningsbeslut överklagades till förvaltningsrätten, som avslog överklagandet, och därefter till kammarrätten, som inte meddelade prövningstillstånd. Vägledande avgöranden saknades i rättspraxis angående frågan om och i så fall i vilken ordning ett beslut fattat med stöd av 4 § AvgF kan överklagas. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde därför kammarrättens beslut och meddelade prövningstillstånd för prövning i kammarrätten. Kammarrätten kom fram till att det överklagade beslutet var ett beslut i ett ”administrativt ärende” och därmed överklagbart enligt förordningen med tingsrättsinstruktion. Överklagandet skulle därför ha skett hos Domstolsverket i stället för hos Skatteverket. Kammarrätten avslog överklagandet och Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som kammarrätten.

Överklagande när Skatteverket tagit ut avgift

Har Skatteverket meddelat ett beslut om avgift enligt AvgF är beslutet överklagbart, förutsatt att det inte är ett beslut med anledning av ett överklagande av ett avgiftsbeslut som meddelats av annan myndighet. Skatteverkets mening är att det av verket fattade beslutet ska överklagas till förvaltningsrätten (Skatteverket 2004-10-21, dnr 130 616071-04/111).

Avgifter kan tas ut enligt andra förordningar

Bestämmelser om avgifter finns också i andra förordningar, som till exempel

• förordning (1992:699) om avgift för bevis om organisationsnummer
• fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199)
• förordning (1993:1270) om förande av samfällighetsföreningsregister m.m.
• stiftelseförordningen (1995:1280)
• förordningen (1998:1234) om det statliga personadressregistret
• förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet
• förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet
• skatteförfarandeförordningen (2011:1261).