OBS: Detta är utgåva 2017.7. Sidan är avslutad 2023.
Med överföring av varor avses en fysisk transport från ett EU-land till ett annat utan att äganderätten övergår. Ett företag kan t.ex. efter tillverkning av en vara transportera denna från det medlemsland där varan producerats till ett lager som företaget har i ett annat medlemsland.
Vid varuöverföringar har införts en ordning som består av en fiktiv omsättning i det land från vilket varan transporteras följt av ett fiktivt unionsinternt förvärv i det land till vilket varan anländer. Skälet till dessa bestämmelser är att det ansetts nödvändigt att kunna följa varorna även då en förflyttning av dessa inte beror på en äganderättsövergång. Syftet är att förhindra fusk eller att konsumtion av varor blir obeskattad.
När någon för över en vara från ett annat EU-land till Sverige ska i vissa fall beskattning ske i form av ett unionsinternt förvärv. Beskattningen ersätter importmervärdesskatten vid överföringar mellan EU-länder.
På samma sätt som vid förvärvsbeskattning i samband med inköp av varor är en grundförutsättning för förvärvsbeskattning vid överföring att varan enligt 5 kap. ML anses omsatt utom landet (1 kap. 1 § första stycket 2 ML).
Förvärvsbeskattning ska ske om följande förutsättningar är uppfyllda (2 a kap. 2 § 3 och 7 § första stycket ML):
Vissa undantag finns, se nedan.
Överföringar ska också beskattas om följande förutsättningar är uppfyllda (2 a kap. 2 § 4 och 9 § ML):
I många fall innebär bestämmelserna i 2 a kap. 7 och 9 §§ ML en dubbelreglering, som dock ger samma beskattningsresultat.
Bestämmelserna motsvaras av artiklarna 17.1, 21 och 23 i mervärdesskattedirektivet.
Ett unionsinternt förvärv i Sverige av en överföring från ett annat EU-land är en spegelbild av en fiktiv omsättning som är undantagen från skatteplikt i det EU-land från vilket varan transporteras, läs mer om undantag vid överföring av varor. En överföring som ska beskattas som ett unionsinternt förvärv i Sverige kan bero på att ett företag gör en import via ett annat EU-land och för varorna till Sverige.
En överföring ska inte anses som ett unionsinternt förvärv om motsvarande förvärv av varan mot ersättning inte skulle anses som ett unionsinternt förvärv för förvärvaren (2 a kap. 10 § ML). Läs mer på sidan Undantag för unionsinterna förvärv.
FI är registrerad för mervärdesskatt i Finland och saknar fast etableringsställe i Sverige. FI för över varor från Finland till Sverige. FI säljer varorna i Sverige till SE som är registrerad för mervärdesskatt här. FI avser inte att ansöka om att få bli skattskyldig för omsättningen. Det är i detta fall SE som är skattskyldig för omsättningen, omvänd skattskyldighet (1 kap. 2 § första stycket 4 c ML).
FI gör unionsinterna förvärv i Sverige genom överföringen av varorna. På grund av bestämmelsen i 3 kap. 30 d § ML beskattas inte detta förvärv eftersom FI har rätt till återbetalning av skatt enligt 10 kap. 1 § ML. Trots att FI inte är skattskyldig för omsättningen till SE och inte ska beskattas för överföringen ska han eller hon registreras till mervärdesskatt i Sverige (7 kap. 1 § första stycket 5 SFL).
Om SE inte är registrerad för mervärdesskatt i Sverige blir FI skattskyldig för omsättningen till SE. Eftersom FI då är skattskyldig för omsättningen i Sverige är överföringen FI gör inte undantagen från skatteplikt. FI ska förvärvsbeskattas för överföringen till Sverige och har avdragsrätt för motsvarande belopp enligt 8 kap. ML.
Om tullbefrielse (helt eller delvis) erhållits i samband med att tillstånd till passiv förädling beviljats, bör överföring av varan till Sverige från ett annat EU-land (via ett tredjeland där förädling sker) ses som ett unionsinternt förvärv och därmed förvärvsbeskattas.
Alla överföringar utlöser inte förvärvsbeskattning. Överföringar av varor som mera tillfälligt ska användas här i landet ska inte beskattas.
Överföringen ska inte beskattas i Sverige om den uppfyller förutsättningarna i någon av nedanstående punkter (2 a kap. 7 § andra stycket ML):
Överföringen sker för omsättning av gas, el, värme eller kyla som ska beskattas i Sverige (omsättning som anges i 5 kap. 2 c eller 2 d § ML).
Bestämmelsen motsvaras av artikel 17.2 i mervärdesskattedirektivet.
Beskattning ska ske när förutsättningen för undantaget från skatteplikt för överföringen inte längre finns (2 a kap. 7 § tredje stycket ML). Bestämmelsen motsvaras av artikel 17.3 i mervärdesskattedirektivet.
GB som är registrerad för mervärdesskatt i Storbritannien för över en maskin till Sverige och hyr ut den till SE. Överföringen ska inte förvärvsbeskattas i Sverige eftersom maskinen ska användas tillfälligt här.
Efter ett år säljer GB maskinen till SE. Varan ska alltså inte längre vara tillfälligt i Sverige. GB ska förvärvsbeskattas för överföringen. Om GB är skattskyldig för omsättningen till SE och om överföringen är undantagen från skattsplikt beror bl.a. på om SE är registrerad för mervärdesskatt eller inte. Oavsett vilket ska GB registreras för mervärdesskatt i Sverige. Läs mer ovan i Exempel: Överföring av varor till Sverige för försäljning här.
EU:s mervärdesskattekommitté har 1996 enhälligt godtagit en riktlinje för arbetsbeting och överföring av varor mellan EU-länder. De förenklingar som beskrivs i riktlinjen är tillämpliga vid tjänster som avser såväl arbete på vara som värdering av vara.
Förenklingarna innebär att en vara som transporteras ut ur det land där arbetet utförts men som i strikt mening inte återsänds till ursprungslandet ändå ska anses återsänd till ursprungslandet om de färdiga produkterna har en känd slutlig destination hos den som beställt tjänsten. Vidare innebär förenklingarna att en vara ska anses återsänd till ursprungslandet även i de fall det sker tillfälliga uppehåll i transporten tillbaka till beställaren t.ex. på grund av att ytterligare arbete ska utföras på varan. Förenklingarna gäller i de fall då det är köparen av varan som har beställt tjänsten (Riktlinjer från EU:s mervärdesskattekommitté, 1996 punkten 4, se Handledning för mervärdesskatt 2014, bilaga 19).
Skatteverket har med utgångspunkt i mervärdesskattekommitténs riktlinje redogjort för sin bedömning av situationer då varor överförs till eller från Sverige i samband med att varan ska genomgå bearbetning (Skatteverkets ställningstagande Överföring av varor för värdering eller bearbetning).
Ett finskt företag, FI, har köpt ett parti högtalare från ett danskt företag, DK. Högtalarna transporteras från Danmark till Sverige för att genomgå visst kompletterande arbete i Sverige hos det svenska företaget SE. Det är köparen av varan, FI, som är beställare av tjänsten. Efter att arbetet utförts skickas högtalarna till FI i Finland.
FI gör inte något unionsinternt förvärv i Sverige på grund av förvärvet av högtalarna. Transporten från DK till FI får anses avslutad i Finland efter utfört arbete i Sverige.
FI gör inte heller något unionsinternt förvärv i Sverige på grund av överföringen av högtalarna till Sverige. Förutsättningarna i 2 a kap. 7 § andra stycket 2 ML är uppfyllda eftersom högtalarna har en känd slutlig destination hos köparen av tjänsten i Finland.
En vara förs över till Sverige för att genomgå en bearbetning som innebär att varan förstörs. Eftersom varan inte kommer att skickas ut ur landet efter bearbetningen omfattas inte överföringen till Sverige av undantaget i 2 a kap. 7 § andra stycket 2 ML.
I ett fall där det var säljaren som beställt bearbetningen av varorna har EU-domstolen ansett att varorna måste sändas tillbaka till ursprungslandet för att överföringen ska vara undantagen (C-606/12 och C-607/12, Dresser Rand).
Mot bakgrund av artikel 17.2 e i mervärdesskattedirektivet har Skatteverket tagit ställning till i vilka fall 2 a kap. 7 § andra stycket 5 ML är tillämplig. Det gäller alltså om unionsinternt förvärv ska beskattas vid överföring för exportomsättning eller skattefri unionsintern försäljning (omsättning som anges i 5 kap. 3 a § eller i 3 kap. 30 a § ML).
Skatteverket anser att en överföring till Sverige inte ska beskattas som unionsinternt förvärv om överföringen har föregåtts av en omsättning (med äganderättsövergång) som är undantagen från skatteplikt enligt motsvarigheten till 5 kap. 3 a § eller 3 kap. 30 a § ML i det EU-land från vilket varorna överförs.
Denna förutsättning är uppfylld om köparen av varan är känd vid den tidpunkt då varorna transporteras från det andra EU-landet till Sverige. Varan ska också gå att följa till slutdestinationen hos köparen genom de uppgifter som säljaren lämnar i deklaration och periodisk sammanställning i ursprungslandet (Skatteverkets ställningstagande Överföring av varor i samband med försäljning till ett annat EG-land eller till ett tredjeland).
Ett danskt företag, DK, har sålt varor som ska levereras till köpare registrerade till mervärdesskatt i andra EU-länder samt till köpare i länder utanför EU. Före transporten till köparna ska varorna överföras till Sverige för att genomgå visst arbete hos ett svenskt företag, SE, för DK:s räkning. Vid tidpunkten för överföringen är varorna sålda och äganderätten har övergått till de aktuella köparna. Efter arbetet hos SE ska varorna transporteras till köparna.
Överföringen av varorna från Danmark till Sverige är inte ett unionsinternt förvärv i Sverige (2 a kap. 2 § 3 jämfört med 7 § andra stycket 5 ML).
DK är inte skyldig att registrera sig för mervärdesskatt i Sverige.
Detta gäller oavsett om leveransen av varan efter utfört arbete sker till
en köpare i ett tredjeland.
Leveransen till det svenska momsregistrerade företaget är ett unionsinternt förvärv i Sverige hos det svenska företaget enligt 2 a kap. 2 § 1 ML.
I vissa EU-länder är det möjligt för en säljare att av förenklingsskäl hantera en unionsintern försäljning som en överföring av varor. Enligt Skatteverkets bedömning innebär bestämmelserna i ML och SFL att en motsvarande förenkling inte är möjlig vid försäljning till Sverige (Skatteverkets ställningstagande Förenklad redovisning – överföring i stället för gemenskapsintern försäljning?).