Alla konventioner har regler som säger att om en anställd sänds ut för att arbeta i ett annat konventionsland kan den anställde vara fortsatt omfattad av lagstiftningen i utsändningslandet. Reglernas utformning varierar dock starkt mellan konventionerna.
Såväl EU-rätten som svensk lag har andra bestämmelser om utsändningar respektive hitsändningar.
Huvudregeln i de socialförsäkringskonventioner Sverige har med att antal andra länder är att en person ska vara omfattad av lagstiftningen i det land där han eller hon arbetar. Det är principen om arbetslandets lag som gäller. Men om en arbetsgivare i ett konventionsland sänder ut en anställd för arbete under en viss begränsad tid i det andra konventionslandet ska den anställde fortsätta att tillhöra lagstiftningen i det utsändande landet. En förutsättning är att den anställde omedelbart före utsändningen också är omfattad av socialförsäkringen i utsändningslandet.
Anna bor och arbetar i Sverige hos en svensk arbetsgivare. Hon skickas till Turkiet för att där leda ett projekt som arbetsgivaren bedriver i Turkiet. Projektet ska pågå i 8 månader. Därefter ska Anna återvända hem. Under arbetet i Turkiet ska Anna vara fortsatt socialförsäkrad i Sverige. Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter i Sverige under hela utsändningstiden (artikel 8.1 konventionen mellan Sverige och Turkiet om social trygghet).
Bülent som bor i Turkiet är anställd av en bank i Turkiet. Banken sänder honom till Sverige för att under 8 månader arbeta på bankens lokalkontor i Stockholm. Lönen betalas av banken i Turkiet. Bülent ska under den tiden fortsätta att tillhöra turkisk lagstiftning. Socialavgifter betalas enligt turkiska regler.
Utsändningstidens längd varierar stort mellan de olika konventionerna. En utsändning kan pågå mellan 1 år, t.ex. konventionen med Turkiet och upp till 5 år, konventionerna med USA och Kanada.
Även konstruktionen av utsändningsregeln varierar mellan konventionerna. I vissa konventioner blir inte utsändningsreglerna tillämpliga om utsändningen från början är avsedd att pågå under längre tid än konventionens tidsgräns. Sådana konventioner brukar kallas ”avsiktskonventioner”. Om avsikten är att arbetet i det andra landet ska pågå längre tid än konventionens utsändningstid, omfattas den anställde då av socialförsäkringen i arbetslandet från första dagen och avgifter ska betalas i det landet.
Avsikten är att Anna i det tidigare exemplet ska arbeta i Turkiet i 14 månader. I konventionen sägs att den utsände ska bli kvar i utsändningslandets lagstiftning ”under förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader”. Därför ska Anna omfattas av turkisk lagstiftning från utsändningens första dag.
Om avsikten från början är att Anna ska arbeta i Turkiet i 12 månader men p.g.a. oförutsedda omständigheter förlängs arbetet i Turkiet under ytterligare 6 månader. Anna kan då kvarstå i svensk försäkring, men i sådant fall krävs samtycke av turkisk myndighet innan den första 12-månadersperioden har gått ut (artikel 8.1 konventionen mellan Sverige och Turkiet om social trygghet).
Bengt sänds av sin svenska arbetsgivare till Chile för att arbeta där i 12 månader som också är längsta utsändningstid enligt konventionen med Chile (artikel 7). Bengt har med sig ett utsändningsintyg. När dessa 12 månader har gått arbetar han fortfarande i Chile och kommer att arbeta där ytterligare 4 månader. Arbetsgivaren har inte begärt dispens eller förlängning. Bengt ska direkt efter 12-månadersperiodens utgång övergå från svensk socialförsäkring till att bli omfattad av chilensk lagstiftning. Någon retroaktiv ändring av försäkringstillhörigheten ska inte göras.
En del av konventionerna är konstruerade så, att en anställd som sänds ut från ett land till ett annat för arbete där, obligatoriskt står kvar i det utsändande landets socialförsäkring under en viss tid efter utsändandet (= utsändningstiden). Först därefter övergår den anställde till att omfattas av arbetslandets lagstiftning. Dessa konventioner brukar kallas ”ej avsiktskonventioner”.
Cilla som arbetar på ett svenskt byggföretag ska sändas ut till Serbien för ett byggprojekt som beräknas pågå i tre år. I förhållande till Serbien tillämpas konventionen med Jugoslavien. Den konventionen anger att för den som sänds ut ska den utsändande statens lagstiftning gälla till utgången av 24:e kalendermånaden efter utsändandet. Det innebär att Cilla kommer att tillhöra svensk socialförsäkring de första två åren av utsändningen. Under det tredje året kommer i stället serbisk lagstiftning att gälla. Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter i Sverige till och med år två. För tid därefter betalas socialavgifter enligt reglerna i Serbien.
I tabellen kan du läsa om vilka utsändningstider som gäller för respektive konvention och om konventionen är en avsikts- eller ej avsiktskonvention.
Konventionsland |
Utsändningstid |
Slag av konvention |
---|---|---|
Nordiska länderna |
12 månader |
Avsiktskonvention |
Chile |
12 månader |
Avsiktskonvention |
Frankrike |
36 månader |
Avsiktskonvention |
Grekland |
24 månader |
Ej avsiktskonvention |
Indien |
24 månader |
Avsiktskonvention |
Israel |
36 månader |
Avsiktskonvention |
Italien |
24 månader |
Ej avsiktskonvention |
Jugoslavien |
24 månader |
Ej avsiktskonvention |
Kanada och Québec |
60 månader |
Ej avsiktskonvention |
Kap Verde |
12 månader |
Ej avsiktskonvention |
Luxemburg |
12 månader |
Avsiktskonvention |
Marocko |
36 månader |
Ej avsiktskonvention |
Nederländerna |
24 månader |
Ej avsiktskonvention |
Portugal |
24 månader |
Ej avsiktskonvention |
Schweiz |
24 månader |
Ej avsiktskonvention |
Spanien |
24 månader |
Avsiktskonvention |
Storbritannien |
12 månader |
Avsiktskonvention |
Sydkorea |
36 månder |
Avsiktskonvention |
Turkiet |
12 månader |
Avsiktskonvention |
Tyskland |
24 månader |
Ej avsiktskonvention |
USA |
60 månader |
Avsiktskonvention |
Österrike |
12 månader |
Avsiktskonvention |
När Sverige har en konvention med ett EU- eller EES-land eller Schweiz, tillämpas normalt EUs förordning nr 883/2004 eller 1408/71 och inte konventionen.
Vid utsändning av tredjelandsmedborgare till Danmark, Island och Norge tillämpas den nordiska konventionen.
Vid utsändning av tredjelandsmedborgare till Schweiz tillämpas den svensk-schweiziska konventionen.
Med tredjelandsmedborgare avses den som är bosatt i ett medlemsland men är medborgare i ett land utanför EU eller EES-området.
Alla konventioner innehåller bestämmelser som gör det möjligt för en anställd att vara fortsatt omfattad av det egna landets socialförsäkring efter det att den obligatoriska utsändningsperioden har gått ut.
I flera av avsiktskonventionerna finns särskilda regler om förlängning av tillhörigheten till det utsändande landets lagstiftning om utsändningstiden skulle bli längre än vad som var den ursprungliga avsikten.
Ansökan om förlängning görs i Sverige hos Försäkringskassan, som därefter gör en framställning om förlängd utsändning hos den behöriga myndigheten i det andra landet. Om förlängning av tillhörigheten till den svenska socialförsäkringen har medgetts, fattar Försäkringskassan beslut och utfärdar ett intyg på särskild blankett för respektive konvention. Beslutet sänds till arbetsgivaren, arbetstagaren och Skatteverket.
För den som är utsänd till Sverige och önskar förlängning av tillhörigheten till det andra landets försäkring görs ansökan hos den behöriga myndigheten i utsändningslandet. Den tid som förlängning kan medges varierar mellan konventionerna.
I alla konventioner finns det möjlighet att genom ett särskilt dispensbeslut medge undantag från reglerna om tillämplig lagstiftning. Den som t.ex. inte uppfyller kraven för utsändning från Sverige kan ändå omfattas av svensk socialförsäkring genom ett särskilt beslut, dispens. Arbetsgivaren, den anställde eller respektive lands behöriga myndighet kan ta initiativ till en ansökan om dispens. Dispensärenden handläggs av Försäkringskassan.
Beslut fattas efter samråd med den behöriga myndigheten i det andra landet. Försäkringskassan sänder därefter beslutet till arbetsgivaren, arbetstagaren och Skatteverket. När dispens har medgetts, utfärdar Försäkringskassan i regel inte något intyg om tillämplig lagstiftning utan det särskilda beslutet som sådant styrker förhållandet.
Ett dispensbeslut kan även gälla en person från annat konventionsland som arbetar i Sverige. Ansökan om dispens görs hos den behöriga myndigheten i det andra landet. Beslutet fattas efter samråd med Försäkringskassan. Om dispens medges, undantas personen från tillhörighet till den svenska socialförsäkringen. Han eller hon tillhör i stället försäkringen i det andra landet. Försäkringskassan informerar Skatteverket om beslutet.
För att reglerna om utsändning ska kunna tillämpas finns det i konventionerna bestämmelser om intyg om tillämplig lagstiftning. Det är den behöriga myndigheten i utsändningslandet som på begäran ska utfärda intyget.